måndag, april 30, 2007

Pigga och alerta - eller hur var det nu?


Här hemma är vi decimerade. Jag har fått en släng av en förkylning, än har den inte knäckt mig men det känns som att jag har sirap i huvudet och en tight sittande turban på 20 kilo ovanpå. Jag vaknade kl 06 med otrevligt halsont också, det har lättat lite nu däremot. Daniel drabbades av en muskelbristning på vänster lårs baksida under matchen i går, så han haltar fram. En bra start på Valborgsmässoaftonen med andra ord...*s*

Jag har försökt kurera mig med två stora koppar thé, gjort en vitlöksstark tzatziki till i kväll och ska nu ta en varm dusch. Jag ska åka ut en sväng tänkte jag, ska handla en liten blomma eller något annat till värdparet som bjudit hem oss på middag ikväll och sen ska jag förbi till Agneta och installera ett bildprogram på deras dator. Det de har nu är kasst, det är ett betalprogram vars gratisperiod gått ut så det kräver sitt tålamod att använda det.

Jag tog i alla fall itu med hårfärgningen i går, så jag slipper det eländet idag. Nu ska jag i alla fall ta itu med resten. Dusch, sminkning, hårvård, måla naglar och sen ut en sväng...

Njut ordentligt av god mat, dryck, umgänge med nära och kära och värmen från eldarna där ute i kväll men ta det lugnt med fyverkerierna. Tänk på våra fyrbenta vänner som kryper ur skinnet av smällarna.

söndag, april 29, 2007

2 timmar på Ica MAXI

Hemma igen, jag har just gjort veckans andra tur till storheden. Denna gång med Agneta och hennes dotter Martina. Vi åkte strax efter två och hemma var jag strax före 19, den kvinnan kan verkligen ta sin tid på affärerna. Inne på Ica MAXI var vi säkert närmare två timmar. Hon hann nog prova 50% av sko- och klädsortimentet *s* Jag hade ju egentligen inget speciellt jag skulle ha men lyckades ändå förstöra ett par hundralappar. Det blev bland annat lite räkor och Alains aioli så jag tänkte överraska Daniel med lite mumsigheter när han kommer hem från matchen.

Redan i går kväll kände jag mig lite öm långt bak på tungan och nu känner jag av halsen lite, jag vill verkligen inte bli förkyld! Jag har varit förskonad från det eländet rätt länge så egentligen är det min tur men jag tror att jag tackar nej. Får man förresten välja? *s*

Planen var att färga på håret i kväll men saknar både orken och engagemanget, jag ska värma mig lite middag istället och sätta mig i soffan och zappa här i min ensamhet. Jag hinner ta håret i morrn på dagen. Runt 18 i morgon blir vi hämtade av Ulrica och Konrad för lite Valborgsfirande, kul! De är helt underbara människor. Varma, goa och älskvärda. Jag är verkligen priviligerad som har så många fantastiska människor omkring mig!

Jag och Daniel hade ju planerat att få ordning på balkongen i helgen men tiden har inte riktigt infunnit sig i kombination med att vädret inte entusiasmerat speciellt mycket. Visst, solen skiner men det blåser stormvindar. Detta blåsande är inte roligt, jag avskyr blåst - håret drar runt som en propeller och man ser ut som ett skogstroll på krigsstigen.

Nu ska en småtrött, hungrig missj med halsont pysa iväg mot sköna soffan. Åter vid ett senare tillfälle.

Än mer elände!



Detta händer gång efter annan. Hur är man skapt som människa för att klara av att göra något sådant? Återigen, jag är inte våldsbenägen men hade jag bevittnat detta...

Vackra, vackra djur!

lördag, april 28, 2007

Kan man bli ljuvligare?



Måste bjuda på en bild av ett av Dittes nytillskott i familjen, helt underbart gosig!

Landsbygdsaction

Efter en mycket god middag och en allmänt trevlig kväll började Agneta att gäspa runt 00:30, jag hade då fått en del SMS av vänner om en krogsväng. Jag kände mig lite skeptisk och började promenera hemåt men ett telefonsamtal övertalade mig. Jag bestämde mig för att åka ner till Ditte en snabbis innan vi skulle ut, ringde taxi men ser när jag närmar mig en nattöppen mack att det står en taxi där så jag lägger på och går fram till den för att beställa en bil i stället. I samma veva passerar en en kille mig, han hälsar trevligt och går in på macken. Jag får veta att det ska ta ca 7 minuter innan taxin kommer för att hämta mig.

Medan jag står där och väntar kommer killen ut från macken, han hälsar igen, tar fram en karta och säger att han ska mot Morjärv/Kalix med en (jätte)traktor och undrar vilket håll han ska åka. Han berättar att han är från Älvsbyn och ät född 1981. Jag förklarar åt vilket håll hans mål ligger, sedan frågar han om jag vill ha en öl eller en grogg men jag avböjer. Jag följer i alla fall de få metrarna till traktorn och frågar vart han har sin chaufför, killen i fråga var uppenbart onykter så jag antog att han inte tänkt köra traktorn och han hävdade också att så var fallet. Han försökte få upp mig i traktorn för den där groggen men precis då kommer min taxi. Jag sätter mig i taxin och förklarar skämtsamt för taxichauffören om den lustige traktorkillen när han noterar att traktorn börjat rulla och att det är den berusade killen som kör. Han har inga lysen på och dundrar ut från bensinstationen på vägen, min taxichaufför följer efter honom (medan han ringer polisen) och traktorn ligger på stadiga 50 km/h genom stan.

Lite utanför stan på ett område som heter Fagernäs svänger traktorn av och stannar, killen kliver ur bilen och frågar varför vi förföljer honom. Chauffören förklarar att det är för att han kör utan lysen och dessutom verkar onykter, han undrar även vart han är på väg och killen drar världens nödlögn...

"Öhh, jag ska ju hit....till det här gula huset"

Han vandrar iväg mot gården men precis som vi misstänkt är traktorn borta 2 minuter sedare när vi kört en sväng och återvänt. Jag undrar hur historien slutade. Jag har inte sett något i de lokala tidningarna så han kanske klarade sig undan - vilket vore förbaskat synd!

Jag är ganska intensiv med min kamera emellanåt och tyckte att hela situationen var lustig (tills dess att jag förstod att han själv körde) så jag fotade faktisk killlen i fråga, sittande i traktorn

torsdag, april 26, 2007

Socialiseringsfrosseri. Love it!

Gårdagens underbara väder gav verkligen mersmak. Balkongen är ännu oinredd så det fick bli köksstol att sitta på och ett fönsterbleck som bord för kaffekoppen.

Idag har vi varit iväg till Luleå efter jobbet, handlat mat och lite balkongmys, nämligen en ny balkongmatta och en ny dyna till vår baden baden (den är ljuvlig att slumra till i, både dagtid och efter en krogsväng *s*)

I morgon är det fredag igen och en långhelg väntar. Vårveckorna är verkligen sönderhackade, skönt må jag säga när balkongen lockar mer och mer. Jag jobbar bara torsdag och fredag nästa vecka, jisses så härligt! Den fredagen får vi storfrämmande från Sollefteå. Ett par vänner kommer upp för att hälsa på. Det blir god mat, dryck och en hel massa umgänge. Trevligt! Det är närapå två år sedan vi sågs sist.

Jag och Agneta har planerat att träffas i morgon kväll för att grilla och umgås. Eventuellt kommer en av hennes friare förbi också, inte för att det är någon hon är intresserad av men han är visst schysst och trevlig så det får gå vägen *s*.

Lördagen är vigd åt ett besök till morbror Dennis på sjukhuset på dan och sedan (mer) grillande hos Tove och Jonas. På tal om grillande...det lutar åt umgänge med Ulrica och Konrad på Valborgsmässoafton och gissa vad vi har pratat om att äta, jo något grillat *s* Nu börjar jag bli tjatig känner jag men så jag njuuuuter. Våren och sommarens mat är nästan synonymt med grillning.

Jag har sedan jag kom hem från Luleå i kväll haft fredagskänsla, vet inte alls varför men det känns som att det kommer att avspegla sig tydligt när jag hör mobilens väckningssignal runt 06:30 i morrn bitti.

Förresten, jag fick faktiskt syn på en nätbekant (från Vilda Webben) på Storheden idag. Vi har talats vid till och från i ett par år och han var faktiskt inte alls speciellt svår att känna igen. Han stod dock en bit bort och pratade med en kompis så jag gav mig inte på att försöka hälsa men jag hade fått ett mail när jag kom hem. Så även jag blev igenkänd. Kul!

Dags för avsminkning, tandborstning och sänggående.

Godnatt från mig!

Kan man förskjuta dagen D(öden)?

Jag är inte alls den typ av person som skulle hänfalla åt spådom och profetior men jag har bekanta som gör det i tider av motgång. I går kom saken upp under en konversation på MSN. Min väninna hade fått rådet att undvika bilkörning under en period i sitt liv (antagligen för att spåkvinnan menat att något tråkigt skulle kunna komma att ske under denna period). Min väninna menade då att om det var så att något tragiskt skulle ske, så borde det ju inte att gå att fly undan detta genom att försöka undvika specifika situationer i livet. Detta tar hårt på henne och hon mår rent ut sagt skit pga saken. Jag vet inte alls vad jag ska svara henne på detta. Jag har dock lätt att rycka på axlarna åt det hela, eftersom jag aldrig skulle spå mig. Jag har varken intresse eller behov av saken.

Vad tror ni?

Är våra dagar räknade? Kan man förskjuta dagen D(öden)?

Husvisningen

Återigen en ratning. Huset i fråga hade väl en viss charm men det skulle bli både mycket jobb och mycket pengar för att få ordning på det och ännu en gång var det väl så trångt på sina ställen för 195 cm man. Daniel kunde knappt stå upprät i husets enda dusch. Köket skulle behöva rivas ut och bytas, golv, tapeter, takpannorna, husets färg, trappen var oerhört tråkig och sedan fanns inget garage och det vill vi gärna ha m.m m.m...

Jakten går vidare!

Vågar man hoppas?

Hoppets låga har i alla fall tänds!

onsdag, april 25, 2007

To do or not to do

Ikväll ska vi och titta på ett äldre hus, byggt på 20-talet. Frågan är om man ska involvera papporna denna gång. Visst är det bra med åsikter och uppgifter från en snickare och en elektriker men samtidigt blir det mycket tyckande. Bara årtalet på huset lär få min snickarpappa att reagera, det är i alla fall min gissning...

tisdag, april 24, 2007

Vad i hela fridens namn heter den?

Vad kallas den där tvärgående pinnen som stadgar upp stolsbenen? Funderar och behöver ordet i en dokumentation jag ska göra. Help!

Och plötsligt var jag där igen!

Det är fantastiskt hur musik och dofter kan väcka minnen. Just nu spelar de "Here Without You" med 3 Doors Down på Rix FM och jag kastas genast tillbaka till Tennessee och känslan jag hade i kroppen då. Det är så otroligt påtagligt och känslan är nästintill fysisk. Tänk vad ljud och dofter kan göra.

Ett annat starkt minne är första gången jag såg "The Lost Boys", jag blev tokförälskad i filmen då och parfymen som jag hade på mig när jag såg den doftar nu och för alltid "Lost Boys"-känslan.

Underbart!

Det är jävligt lockande...

...att trampa på bromsen när folk lägger sig kloss i baken på en längs vägarna. Återigen ett irritationsmoment i trafiken. Jag är kanske inte alltid helt bra på att hålla hastigheten men jag brukar försöka, i synnerhet såna här gånger när jag vet att de har utökad hastighetskontroll i stan hela veckan. Vissa sträckor är svårare än andra att hålla hastigheten på, speciellt när folk stressar en genom att köra tätt, tätt inpå. Det är såna gånger man vill stampa på bromsen och skrämma dem lite och innerst inne hoppas på en fartkontroll längre fram när de demonstrativt kört om en på de mest idiotiska sätt.Jag älskar fart och skulle gärna köra fort, jag trivs inte med att masa mig fram i kryptempo och jag får ofta bita ihop för att hålla mig till hastighetsgränserna. Därför stör det mig nåt enormt när andra väljer att

Det börjar vara dags att väcka "sprutti"

Idag strålar solen här i Boden. Inte för att jag går ner mig av en mörk himmel och regn men nog känner jag skillnaden. När solen skiner svävar jag liksom fram.

Jag skulle vilja dra igång min lilla Toyota (även kallad "sprutti" efter Dr Snuggles: Sprutti Bang Bang) under maj, vi får se om ekonomin tillåter denna månad. Det är ju trots allt en klumpsumma i skatt som ska betalas in. Egentligen behöver jag ingen bil men det är en enorm frihet att ha sin egen sommarbil. Att inte vara beroende av att låna Daniels bil så fort jag vill någonstans på egen hand, de gånger jag kanske åker till kompisar för en övernattare eller de gånger man bara vill "okynnesköra" och njuta av god musik på egen hand.

Det blir förresten inget av med huset som Daniel var och kikade på i onsdags. Huset saknade nästan helt förråd och garderober, delar av garaget hade så lågt tak att han inte kunde stå upprätt och tomten var inte alls tilltalande. Vi får helt enkelt fortsätta letandet, än ett tag! När ska kärleken slå till igen?

måndag, april 23, 2007

En fellow Bodensare...

...har utmanat mig, nämligen Desperat_husfru och jag antar utmaningen!

FEM saker jag skäms över:

  • att människor kan vara så otroligt fördömande, intoleranta och inskränkta
  • att jag inte kan slappna av och se filmen klart om jag ser ett gult blad i en krukväxt här hemma *s*
  • att jag inte skäms mer över det faktum att jag är rund *s*
  • att jag är så otroligt velig och har så svårt att fatta ett beslut emellanåt
  • att jag är halvblind i trafiken när det gäller att se bekanta som hälsar i andra bilar/på cyklar eller gångbanor
FEM saker jag vill (ska) göra nästa år:
  • ha funnit/finna drömhuset
  • gratulera en av mina bästa vänners första bebis på 1-årsdagen
  • må lika bra som jag gör nu - om inte bättre!
  • fira...
  • ta en weekend någonstans med vänner
FEM saker jag gjort detta år, och aldrig kommer glömma:
  • kan lova att USA-resan i september blir en sån händelse!
  • lärt känna Ditte
  • varit nära att förlora min sista och älskade morbror
  • fått bevittna min yngsta systers förbättrade syn efter en operation (priceless!)
  • alla funderingar kring vad som kommer att ske med huvudmannaskapet under vilken min arbetsplats ligger
Nu står det alla fritt att själva anfalla denna utmaning!

Better safe than sorry

I morse efter ett hembesök i jobbet tog jag notis om något vid personalingången. Nämligen detta:


Vilken tur att ägaren till sparken låst fast den så ordentligt med tanke på dess "attraktiva" utseende och det "fantastiska" sparkföret *s*

Längtan


Oj, vad jag ser fram emot lördagens grillafton hos Tove och Jonas. Fantastisk mat, god dryck och en hel massa prat in på småtimmarna. Det enda som återstår är att solen gör oss sällskap också. En solig afton och doften av grillat kött ger en föraning om sommarens alla ljuvliga kvällar.

söndag, april 22, 2007

Åter i norrbotten - då vankas det blodpalt!

Tillbaka på norrbottnisk mark igen. Borta bra men hemma bäst. Så är det faktiskt oftast.

Jag har haft en bra vistelse i Stockholm utan några som helst missöden. Jag hittade dit jag skulle vid första försöket alla gånger utom en liten promenad åt fel håll när jag skulle leta mig fram till mitt hotell. Hade jag bara öppnat ögonen lite så hade jag ju sett att jag var nästan framme när jag valde att gå vänster uppför en ordentlig backe men motionen är ju inte att förringa *s*. Hotellet (Kom Hotell) jag bodde på var helt ok och dög ypperligt åt mig. Dagarna ute på mässan var lite varierade, en del föreläsningar var bättre än andra. Några av de forskningar som presenterade fick mig att häpna, inte pga av dess banbrytande karaktär utan att någon faktiskt lagt ner blod, svett och tårar för att komma fram till en sån självklar konklusion. Fast idag talas det så mycket om evidens och att ha belägg för det man gör så även det självklara ska finnas på papper som ett resultat av forskning.

Så mycket shopping och party blev det inte. Jag var ut och åt på egen hand på onsdagen när jag installerat mig på hotellet.

Jag och Kristina och Ann från jobbet, som var nere på sjuksköterskornas vårdstämma samtidigt träffades på torsdag kväll. Först lite vin på deras hotellrum för vidare färd till en av Anns väninnor (hon har bott i Sthlm ett par år) som bor på Kungsholmen. Vilken fantastiskt vacker lägenhet de bodde i. Jag blev helt hänförd. jag kunde inte låta bli att fråga om jag fick ta lite bilder vilket var ok.

Efter en timme eller så där gick vi vidare för middag på Mamas och Tapas, mycket gott! Därifrån vandrade vi vidare till Melker Anderssons restaurang på Kungsholmen, där blev det bara en öl och en stunds surr. A och hennes väninnor skulle sedan gå vidare men då valde jag och K att avsluta kvällen och åka hem till våra respektive hotell. 70-talisterna åkte hem medan 50-talisterna fortsatte festkvällen till närmare 04 på morgonen *s*

Förresten, jag delade ju taxi med en kändis mellan Kallax till Boden i går *s*. Marcus Öhrn, känd från Villa Medusa och Noice skulle ju spela här på hotell Bodensia i går kväll.

Jag möttes i trappen av en alldeles nyklippt, nyduschad, väldoftande och snygg sambo. Han hjälpte mig upp med väskan, blandade mig en smarrig drink och efter en dusch var jag som en människa igen. Lite mat och sen vin och ost i soffan + (jag vet inte hur många avsnitt av) "Two and a half men" - vår nya favoritkomediserie!

Nu ska jag i alla fall se om det finns nåt att frukostera innan jag ska göra mig redo för att kunna visa mig på stan, vi måste handla lite till dagens middag: blodpalt *mmmmmmm*

onsdag, april 18, 2007

Stockholm, here I come

Säger tack och adjö till blogg och nät för ett par dagar. Återkommer till norrbotten på lördagkväll.

Ses sen!

tisdag, april 17, 2007

Action utanför mitt fönster


Jag bevittnar just nu hur fyra grabbar med piasavakvast + ytterligare en med spade sopar (den inte speciellt stora) asfaltsplanen utanför mitt fönster. Det är fascinerande att se. Jag förundras dels över hur många de är för det inte alltför stora jobbet men även över deras teknik att emellanåt sopa ut gruset i den stora vattenpöl (som täcker en stor del av asfaltsplanen). Man får inte vara dum...*s*

Just my point of view

Nog är det väl lite manliga drag över The Sounds Maja Ivarsson...

Gårdagen blev inte alls som planerad

Daniel kom hem från jobbet, helt trött och slut och kände dessutom lite stress över att hinna sova några timmar innan han skulle iväg och jobba igen. Så jag ringde Tove för att höra om vi kunde uppvakta henne nästa gång vi ses över middag istället. Hon ville dock hemskt gärna att jag skulle kika förbi så jag satte mig på en buss och åkte dit utan Daniel.

Istället för en snabbuppvaktning med Daniel blev det en helkväll där utan honom. Mycket trevligt ändå! Tove hade som vanligt ordnat fantastiskt god mat nämligen tre olika pajer - alla vegetariska (tomat-, purjolöks- och spenatpaj), fläskfilé, chilikyckling, potatissallad, bönsallad, bröd och vin. Jag blev kvar ett tag efter att släkten åkt och tog sista bussen hem efter 23. Ibland blir det inte som man planerat men minst lika trevligt ändå!

Jag vaknade till vid 04:30 när Daniel kröp isäng och han sov så gott när jag pallrade mig iväg till jobbet i morse. Ikväll måste jag verkligen packa inför i morrn och jag får inte glömma att föra över de pengar jag tänkt ha med till mitt VISA-kort, de ligger just nu på fel konto.

Nu ska jag åka iväg på ett möte!

måndag, april 16, 2007

Husdrömmen lever vidare

Husjakten går vidare. Syrran ringde i förra veckan för att tipsa om ett hus som låg ute på Blocket. Vi mailade lite med husägarna och fick en del bilder, huset ligger förvisso på det område vi önskar men det finns häststallar väl så nära och det vore dumt att chansa. Jag känner ju av allergin även utanför ett stall och det tycks bara bli värre och värre för varje år som går.

D ska och titta på ett hus på onsdag kväll, tyvärr kan jag inte följa med eftersom jag befinner mig i Stockholm då. Huset ser fint och fräscht ut men ligger inte på vårt drömområde. Det är i och för sig inte mer än några kilometer till stan så om kärleken slår till så får vi ta det resonemanget då.

Det vore verkligen drömmen att hitta ett hus till sommaren men jag vet ju att det inte är nåt man bara knäpper med fingrarna och fixar i ett nafs. Det är mycket som ska stämma...

I veckan ses vi knappt

Monday, monday!

Idag fyller underbara Tove 30 år. Hipp, hipp hurra på din födelsedag!

Jobb som vanligt idag, måste slå in presenten när jag kommer hem för i eftermiddag ska jag och Daniel åka och uppvakta Tove, det blir dock ingen lång visit eftersom Daniel måste hinna sova några timmar innan nattjobbet. Jag tänkte försöka få upp min resväska från källaren idag så att jag kan påbörja packandet inför onsdagens Stockholmsresa, jag måste hinna tvätta lite inför det också.

Jag och Daniel kommer knappt att hinna ses i veckan. Idag är det ju först jobb för oss båda, sen måste han sova för att sedan åka iväg vid 22-tiden. I morrn sover han nog när jag går till jobbet och sedan skulle det ev. bli nattjobb för honom tisdag till onsdag också. Onsdag jobbar jag fram tills dess att taxin kommer för att ta mig till Kallax och hem kommer jag ju först på lördag kväll. Just i detta nu kan ärligt erkänna att jag inte ser fram emot resan och vistelsen i huvudstaden. Det blir säkert bättre när jag väl är där. Jag hoppades ju på soliga och vackra vårkvällar där nere men prognosen ser inte alls lovande ut. Nåja, nog om detta nu. Den som lever får se hur väder och vistelse blir. Jag återkommer garanterat med en rapport om saken

lördag, april 14, 2007

Skulle ni ta en av dessa valpar?


Sköööönt!

Den ljuvliga våren har nått Boden! En promenad på stan, en milkshake i solen, ett presentinköp och lite "springa ihop med bekanta". Härligt!


Blid-bloggen!

Nackdelen med att ha spridit sin sida bland vänner är, som jag känner, att jag blir ganska låst. Om jag retar mig på något hos en väninna eller bekant som jag vet läser min blogg så kan jag inte ventilera det här - med risk för att vi ska bli ovänner. Andra bekanta har mycket starka åsikter om vissa saker, jag håller inte alltid med men drar mig för att beröra samma ämne då jag vet att vi kommer att hamna i diskussion om saken och kanske bli ovänner på kuppen.

Även om jag tycker om att skriva om min (ytterst vanliga) vardag så vill jag ibland faktiskt tycka och tänka!

En av de värsta saker jag vet är att bråka med folk, att någon man bryr sig om på endera sätt känner sig sårad eller arg på en. Att någon ser ner på en. Hatar en.

Att ventilera vissa saker här ökar ju risken för att sådant sker. Det behöver inte bara handla om sådant man irriterat sig på hos vänner utan det kan även vara "heta ämnen" i nyhetsflödet. Jag har en åsikt, bekanta kanske en annan - därför är det bäst att inte ge sig i kast med att angripa saken.

Många dundrar dock på och tycker till om politisk inrikting, fetma, djurskydd (här kunde jag bara inte låta bli själv), A-kasseregler, bidragsberoende, sjukförsäkringar osv. Många bryr sig dessutom föga om att i klarspråk uttrycka sitt agg/äckel/irritation mot vissa grupper i samhället medan jag drar mig för att bli en tagg i någons öga och hellre trippar på tå.

Är anonymitet lösningen för att kunna kräkas ut sina åsikter och tankar?

Oj!


Ja, det är nog vad jag kan säga. Jag råkade ha TV:n på på jobbet i går när TV 4 premiärvisade sitt program "Talang 2007". Plötsligt kliver en en söt 11-årig tös vid namn Mimmi Sandén upp på scenen och fullkomligt dominerar. Där har vi nåt, gott folk. En sann talang! Håren på mina armar stod upp under hela hennes framträdande.

fredag, april 13, 2007

Tiderna förändras

Hemkommen från mitt pass på gruppboendet. Jag har haft en bra eftermiddag och kväll. Jag trivs alldeles förträffligt där och känner de boende och många av personalen väl. Jag tror att det var 1993 som jag gjorde min praktikplacering där och har sedan dess jobbat mycket extra och många somrar där, regelbundet fram till 2000 (då jag tog min arbetsterapeutexamen) och efter det lite ströinhopp.

Mycket är sig likt men det finns även saker som förändrats, det känns i hjärtat att se hur pass mycket äldre en del av dem blivit. En av mina favoriter har åldrats rejält, kontakten är inte densamma och han behöver bra mycket mer hjälp än tidigare. Det har även flyttat in en ny person där som jag inte hunnit lära känna lika mycket, han är av den pratsamma typen (och då är jag faktiskt modest i mitt utlåtande). Jag har haft en svans mer eller mindre hela kvällen - mina öron blöder nästan *s*

Hursomhelst så har det varit toppentrevligt att få träffa dem igen och jag hoppas att det kommer att trilla in fler extraknäckstillfällen.

Nu ska jag och Daniel välja ut en film och fortsätta aftonen i soffan.

Kramar från mig!

Äntligen!


Nu är jag cykelägare igen, bra många år sedan sist. Den står än så länge i lägenheten och jag tror inte att den får flytta ut förrän de sopat av här ute och fått fram cykelstället.

Idag är det fredag den 13:e, jag kan inte erinra mig att jag stött på några större problem denna dag och jag hoppas att det fortsätter så. Nu ska jag i alla fall ta och bege mig in i duschen och fräscha till mig, sminka mig lite och se till att jag är klar så att jag hinner med bussen ut till dagens extrajobb. Det ska bli så roligt att få komma dit igen, det är så längsedan nu. Både personalen och de boende är toppentrevliga! Jag trivs finfint där ute!

Ta hand om er idag!

torsdag, april 12, 2007

Konsten att uppskatta det normala tillståndet

Det jäkligaste jag varit med om i smärtväg är den där tandnervsinflammationen (pulpiten). Jag minns så väl när jag låg där i min knarriga säng i en spartanskt inredd landstingslägenhet i Jokkmokk (där jag då jobbade) med dundrande tandvärk. Jag testade med is och jag testade med varma riskorn men inget hjälpte och till slut fungerade det inte längre. Jag kunde inte sova. Till slut ringde jag jouren, de bad mig komma dit, jag fick två Citodon som jag rekommenderades ta, vilket jag gjorde. Vilken mirakelmedicin, tandvärken försvann och benen likaså (de domnade nästan bort) *s* Tandläkarbesök och resterande är inte relevant utan vad jag vill komma till är att jag där på natten kom till en insikt. Jag skulle glädjas varje dag jag slapp den där ohyggliga smärtan. Mitt normala tillstånd är ju faktiskt smärtfrihet. Vilken gåva! Hur lätt man tar på den saken, det är bara en självklarhet men den natten kändes det verkligen inte så. Jag lovade mig själv att vara evigt tacksam om jag blev av med smärtan.

Idag när jag lyssnade på P3:s "Christer" så skulle de bland annat tala om den där gången då de mått bäst och haft det som skönast och de kom fram till samma slutsats som jag gjorde den natten. När man går från smärta till smärtfrihet, den där stenen som släpper.

Jag kan känna samma sak när jag är bakis, jag kan ju bli så där vansinnigt bakis att jag ligger till sängs hela dagen och kräks en gång i halvtimmen. En del är vansinnigt rädda för att kräkas men ör mig är det en gudagåva vid ett sådant tillfälle och i synnerhet när jag känner att "nu var det sista gången". Detta med bakfylla är ju ändå en baggis men den där nervsmärtan var däremot ett wake-up-call!

Gläds åt ert normala tillstånd, det kan snabbt förändras!

Jisses, så bra!

Med tanke på vår stundande USA-resa och min deltidstjänst på 70% har jag anmält mig som vikarie på det gruppboende där jag tidigare jobbat mycket. Idag ringde de och jag kommer att göra mitt första pass i morgon 12:00-21:00. Superbra!

Den enda nackdelen med extrajobb och olika arbetsgivare är ju detta med skatten, risken för en smäll till nästa deklaration är ju överhängande men fortsätter extrajobben att trilla in så ska jag be dem dra mer skatt för att undvika detta scenario.

Glad, glad!

Kram från ett soligt Boden

Latmansvägen till PUL och upphovsrätt

Istället för att ge mig på det stora jobbet med att leta denna information på nätet tänkte jag se om latmansvägen genom bloggen kan fungera.

Hur är det nu med PUL? Jag minns när PUL var på ny och på gång, folk var så upprörda över att man inte skulle få sätta någons namn på pränt utan deras godkännande. Här i bloggen finns det ingen hejd på alla kändisar som namnges. Är detta ok?

Får jag, för att dra det än längre, tycka till om en person med deras namn angivet i texten?

Ännu en fråga med tanke på bloggen. Bilder snurrar ju vilt här, bilder som plockats från andra ställen på nätet. Det verkar lätt för många att bocka i rutan: "jag har rätt att använda bilderna jag laddar upp". Jag gör det ju själv. Stjäl nåt hjärt-bild här och nån cykel-bild där osv. Hur pass allvarligt är detta? Här vimlar det ju nämligen av lagförbrytare. Kan jag lägga upp en bild från Aftonbladets hemsida om jag länkar till artikeln i fråga?

Tänkte försöka undvika att trampa i klaveret!

Mysiga grabbar!

Mattias och Johnnie i Roomservice. Ja, jag gillar dem också! Har inte kunnat låta bli att se reprisen av "Hello Africa" på söndagar. De är ett sånt underbart radarpar och bjuder på både allvar och skratt. I just den programserien har de ju dessutom valt att öppna sitt privatliv för oss tittare. Varma, charmiga och roliga grabbar -> det gillas!

Rösta rätt - NU!

Stå upp för våra vänner!

onsdag, april 11, 2007

Jag är fylld av visdom

Jag har alla fyra visdomständer på gång de har varit på gång i några år och själva utväxten tycks gå sakta, så sakta. Jag besväras inte speciellt mycket av dem men då och då är det som att tandköttet kring en av tänderna fläks upp, ibland i samband med att jag råkat stöta till där med tandborsten och det är inte speciellt angenämt. Just nu har jag en sån otrevlig period. Jag kan inte låta bli att pilla med tungan där heller. Tandläkarna har sagt att jag kommer att få problem med mina visdomständer pga utrymmesbristen så jag väntar bara (med fasa) på att dagen U (utdragning) ska komma.

Jag lider faktiskt inte av någon tandläkarskräck, jag har bara haft ett litet hål som i och för sig genererade en pulpit (tandnervsinflammation) på äldre dar men då hade jag så djuriskt ont att jag kunnat pussa tandläkaren jag fick träffa. Hon var en sann frälsare! Tanken på att dra ut nån av dessa visdomsbjässar är däremot inget jag längtar efter, jag föreställer mig att det ska kännas som om någon försöker slita ut hela käkbenet på en...otrevligt, otrevligt!

Jag ser scener ur "Saw" framför mig *s*

Jag och mitt behov av kontroll

Jag har ett enormt kontrollbehov emellanåt och det är jag mycket medveten om. Jag tycker om att planera och känner mig trygg i att veta hur saker och ting kommer att bli (även om det nu inte alltid fungerar felfritt).

Ta nu denna Stockholmsresa till exempel. Jag har fullkomligt vältrat mig på nätet. Jag har dragit ut tidtabellen för Arlanda express (som om den inte skulle finnas på Arlanda *s*), skrivit ut vägbeskrivningar och kartor från Map24 så att jag vet inpå metern hur jag ska ta mig från centralen till mitt hotell, för säkerhets skull har jag även skrivit ut en vägbeskrivning från hotellets hemsida.

Utöver detta har jag dragit ut en reseplan för pendeltåget mellan centralen och Älvsjö och även forskat i vilka spår som gäller samt vad som ska stå på pendeltåget, nämligen Södertälje. Inte nog med detta. Jag har även organiserat de papper som är aktuella för första dagen i en mapp dvs. de som har med resan från Arlanda till centralen och promenaden till hotellet därifrån att göra. I en annan mapp finns resplanen för centralen - Älvsjö, bekräftelse på bokningen, biljetter samt karta. Med tanke på hur sällan jag faktiskt är i Stockholm City numera så har jag till och med kollat in centralstationen och pendeltågen på Wikipedia så att jag har lite koll på hur det ser ut och vart jag ska ta vägen.

Jag veeeeeeet! Detta var kanske lite extremt men jag känner mig genast lugnare till sinnet. Tänk vad "lite" planering kan göra...*s*

Hopp om livet!

I går var det lätt att misströsta när blöt snö föll från en mulen himmel men idag är hoppet åter.

Första arbetsdagen på nästan en vecka och promenaden hit var ljuvlig. Dagar som dessa är det synd att jag bor så nära jobbet. Solen strålar, fåglarna kvitrrar och smältsnö rinner från stuprännorna. Det är hopp om livet!

Nu har det börjat dra ihop sig, till veckan åker jag ner på AT-forum i Stockholm. Det var nyss månader kvar men snart är dagen Daniel här. Så här innan känns det mest pirrigt och nervöst, jag har ju inte Sveriges bästa lokalsinne *s*! Det kommer säkert att gå galant när jag väl är på plats, dessutom tänkte jag kolla upp resvägar osv minutiöst innan jag åker. Tack för allt internet!

tisdag, april 10, 2007

Jag är redan på väg


På väg in i Las Vegas

Ännu en toklängtansfylld dag. Aprilvädret fortsätter och snön faller här i stan. Längtan bort slår till! Jag har kikat på bilder från vår Kalifornienresa samt uppdaterat resedagboken, det är svårt - för att inte säga omöjligt att inte börja längta som en toka då.

I mitt huvud är jag redan på väg trots att det fortfarande återstår 156 dagar innan vi sätter oss på planet mot USA.


Utsikten över Las Vegas från vårt hotellfönster

"Brev från en pedofil"

Lägger här ut "Brev från en pedofil" som figurerat på nätet ett par år. Vad känner ni efter att ni läst detta? För egen del kan jag säga att det fick mig att tänka till (är det som mannen i fråga skriver så måste det vara en totalt outhärdlig situation) men jag kommer aldrig någonsin att tolerera att någon ger sig på ett barn. Känslan jag känner är förakt uppblandat med medlidande.

Denne man var när brevet skrevs ostraffad. Jag hoppas innerligt att så är fallet än idag (med detta menar jag såklart att jag hoppas att han INTE gått över gränsen!) Brevet följer nedan:
__________________________________________________________________

ETT INLÄGG FRÅN EN PEDOFIL

Jag är 30 år. Jag är en pedofil.

Nu ligger jag i sängen. Om några minuter kommer jag att fälla ihop datorn för att onanera mig till sömns. Först kommer skammen, sen utlösningen, sist sömnen. Jag är inte den som skäms för att jag runkar. Jag är den som skäms för att jag tänker på tioåriga grabbar när jag runkar.

Jag kan inte tänka på något annat. Det är klart att det inte har undgått mig att resten av samhället betraktar min sexuella läggning som den mest oförlåtliga psykiska störning en människa kan ha, lustmord inräknat. Jag har uppfattat det, men jag kan inte förstå det. Det här är ett brev till hundra tusen annars vidsynta människor och jag hoppas att någon av er kan förklara vad som är så fel och vad jag ska göra.

Jag måste klargöra en sak. Begreppet pedofil är oanvändbart, det innefattar för mycket. En språkvetare kan konstatera att det rent etymologiskt är liktydigt med det svenska ordet "barnkär", medan pressen använder samma ord för att beteckna Marc Dutroux, som torterade flickor till döds. Kalla honom för barnkär! I mitten på skalan finns det tydligen en massa personer som blir sexuellt upphetsade av bilder på nakna, icke könsmogna barn och som hamnar i fängelse för att de har sådana bilder på sin dator.

Och så finns det jag. Jag är inte bara barnkär, jag blir kär i barn. Men just därför skulle jag aldrig kunna skada dem. Genom mitt arbete träffar jag barn och jag har genom åren hunnit bli ordentligt kär i en handfull småkillar. Det är samma sorts kärlek som jag för ett drygt tiotal år sedan kunde känna för jämnåriga tjejer, så jag vet vad jag talar om. Men den kärlek jag känner nu kan aldrig bli lycklig. Svartsjukan jag kände när en småkille berättade att han hade fått chans på en tjej var lika brännande äkta som tryckande stum. Skulle jag berätta skulle han inte förstå, däremot skulle jag bli inburad. Du tycker att det är äckligt, patetiskt, eller möjligen pittoreskt. Men om du inte kan sätta dig in i hur det skulle vara att inte kunna bli kär i någon som är äldre än tretton år har du inte förstått min situation.

Men hur är det med sex då? Tja, trots att jag är trettio år är jag faktiskt oskuld. Jag har inte kunnat förmå mig till att ha sex med någon jag inte är förälskad i (vilket många andra tycks kunna), och de enda jag kan bli förälskad i är ju asexuella, prepubertala människor. Jag kommer som sagt i kontakt med dem inom mitt yrke inom barnomsorgen (jag är ju ostraffad och tänker så förbli). Den kontakten är ofta även rent fysisk - det anses inte fel att en vuxen kramar, pussar, brottas med eller kittlar ett barn. Är vi i enrum går jag lite längre än en vuxen skulle anse normalt, kanske bits lite eller till och med slickar.

Av ren nyfikenhet rotade en pojke fram min penis. Jag kunde inte förmå mig till att säga stopp förrän det var för sent. Det blev knappast något trauma för honom, men för mig. Men det är viktigt att barnen inte anar oråd. Då skulle de förmodligen berätta om det för andra vuxna och den efterföljande konfrontationen skulle jag inte klara. Jag vet inte om mina lekkamrater kommer att inse lekarnas sexuella undertoner när de själva blir sexuellt mogna (de första har redan blivit det), och om de i så fall kommer att förstå mig. Men jag är helt övertygad om att de inte har tagit skada. Vad som däremot säkert skulle skada dem vore om andra vuxna skulle fråga ut dem, dra iväg med dem till en psykolog och utmåla dem som offer.

"Tja! Jag heter Jonas, fyller snart 13 ... Jag är ute efter en sexträff oxå.=)"

Så du tror fortfarande att barn är oskuldsfulla? För varje trettonåring som har varit förövare i en gruppvåldtäkt (enligt nyhetsrapporteringen) finns det hundratals som deltar i frivilliga sexuella aktiviteter. Helt nyligen satte fyra nio-tioåringar myror i huvudet på polisen i Marble Falls, USA. De hade haft oralsex med varandra under en lektion. Något brott måste ha begåtts, konstaterar man, men det återstår att se vilket brott det kan vara fråga om. Läs mer på
http://www.austin360.com/statesman/editions/tuesday/metro_state_5.html

Visst är sådana nyheter inspirerande för en pedofil. De skänker krydda åt de skamliga fantasierna på kvällen. Det är också mycket inspirerande att söka på http://sylvester.spray.se där man kan läsa vilka skruvade sexdrömmar femtiotalet småbögar i åldern 7-13 år har. Citatet ovan kommer från "Jonas150" som tänder på fötter, fistfucking, att bli pissad på och så vidare.

Via webbplatsen har jag haft kontakt med flera av dessa killar och i en handfull fall har de varit intresserade av att träffas. Eftersom jag inte är säker på att de vet sitt eget bästa har jag avböjt. Förresten vill de bara ha sex, men jag måste bli både förälskad och älskad. Jag hoppas verkligen att andra pedofiler som de får kontakt med via webben tar det lika försiktigt.

Mitt läge känns stabilt. Innan jag fyllde 20 år var jag en "vanlig" bisexuell, sedan upptäckte jag att jag bara blev attraherad av allt yngre killar. De senaste fem åren har inget hänt, jag har kunnat betvinga min lust men det har varit mer eller mindre jobbigt. Ibland värker det i hela kroppen av obesvarad kärlek men jag ser inget som tyder på att jag skulle kunna bli en våldtäktsman eftersom jag har klarat det förr.
Men jag kan föreställa mig att en person med min sexuella läggning men mindre självkontroll i ren frustration kan förgripa sig på barn. Sedan skulle han känna en fruktansvärd ånger över att ha skadat någon som han älskar, annars vore han inte ett dugg lik mig.

Är det inte anmärkningsvärt att vi som har just denna psykiska sjukdom ska bli så illa betraktade av samhället att vi inte vågar göra någonting åt den? Jag vågar inte lita på att en psykiatriker kan hålla tystnadsplikten när han ställs inför ett sådant fruktansvärt monster som jag. Och en ångerfull barnsexförbrytare, som funderar på att anmäla sig till polisen för att skydda barnen, tänker nog om när han inser vilken behandling som skulle vänta honom i fängelset.

Jag har alltså ingen att prata med, men jag har ett enormt behov av att förstå hur omvärlden resonerar. Jag har varken råd eller mod att anlita Sifo, så ni får gärna besvara följande frågor till: pedofil71@spray.se.

1. Tror du att det är skadligt för ett barn att umgås och leka med mig?
2. Hur unga killar tycker du att jag får ha sex med?
3. Trodde du att sådana pedofiler som jag fanns innan du läste det här?
4. Vad tycker du att jag skall göra?
Några förslag:
* Skjuta mig
* Uppsöka psykiatriker
* Polisanmäla mig (för vad?)
* Byta jobb och aldrig mer söka kontakt med barn
* Träffa "Jonas150" och hans likar, i smyg och på tvärs mot samhället
* "Outa" på bred front och bli ambassadör för en helt tyst sexuell minoritet

/Anonym pedofil

Allvaret väntar

Påsken har passerat. Som vanligt gick tiden på tok för snabbt men jag ska inte klaga. Jag har hunnit vila, fått ordentliga sovmorgnar, sett film/tv, ätit gott (har ju "grillpreimärat" i påskhelgen), umgåtts med goda vänner, hunnit med två krogsvängar och haft det riktigt bra men i morgon tar det slut. Då knackar allvaret på igen...

Jag har hursomhelst beslutat mig för att köpa en cykel, det blir inte den jag först hade i åtanke men den är av samma modell. En riktig "tantcykel". Precis vad jag vill ha :)

I'm impressed!

lördag, april 07, 2007

Vad trodde han egentligen?

Grillmiddag med Tove och Jonas i går, vilket var både gott och trevligt - som vanligt.

När vi ganska nyligt kommit dit ringer min mobiltelefon, jag hinner inte svara men får ett röstmeddelande. Det är Ditte som jag var ut med på fredagen. Hon skrattar sig igenom hela meddelandet och det går bara inte att låta bli att skratta med, hon ber mig ringa upp henne eftersom hon hade nåt att berätta.

Saken är den att vi åkte taxi från krogen hem till henne med en trevlig och pratsam taxichaffis. Inte så mycket mer med detta men på morgonen har Ditte fått ett visitkort i sitt brevinkast med ett meddelande om att vi glömt nåt i taxin. Hon och jag resonerade om saken via SMS under dagen och ingen av oss kunde komma på att vi saknade nåt, hon beslutade i alla fall att ringa upp för att fråga. Hon får till svar att de ska be den aktuella taxichaffisen ringa upp vilket han gör. Hon frågar vad det är som glömts kvar i taxin och får till svar:

-ni glömde ju mig!

Vilken rolig en. En annorlunda taxichaffis kan man lugnt säga! Vad han sen hade i åtanke var ju en annan femma *s*

Inte nog med detta, jag ringer taxi igen för att ta mig hem från Ditte - det är samma chaufför igen. Han skjutsar mig hem och jag prutar ner priset till 50 kronor, när jag bara har kort att betala med säger han att det får vara. Billigare taxiresa än så kan man nog inte hitta *s*

Nu ska jag se om jag hittar lite frunch, jag tror att det får bli havreknäcke med gravad lax (mammas såklart!) sen ska jag börja kolla upp med Gunilla och syrran om vi ska åka upp till henne och hälsa på. Gunilla har ju inte träffat Jill och hennes barn på mååånga år. Vi har pratat om det varenda gång hon varit upp och hälsat på men tiden är alltid knapp. Kanske vi kan få det att fungera idag. Vi måste hinna hem innan 15:30 också för då ska jag och Daniel åka till Älvsbyn på påskmiddag hos hans föräldrar.

Ha en skön påskafton!

Kramar

torsdag, april 05, 2007

Åh, de är tillbaka!!



Jaaaaaaaaa!

Ett par stora favoriter är tillbaka med en ny låt och en helt ny skiva. Deras nya: "What I've Done" sätter ribban högt för nya skivan men jag är övertygad om att de kommer att fixa det. Deras förra album "Meteora" är den senaste skiva jag faktiskt lagt pengar på och deras nya kommer att bli nästa. "Meteora" har snurrat många varv i bilens cd-spelare under åtskilliga bilturer. Den är rent ut sagt fantastisk!

Nya skivan "Minutes to Midnight" släpps den 11/5. Missa inte!

G, P & D - i socialiserandets tecken

Vaknade strax före 9 i morse, klev upp och var som bäst på väg att sätta igång med bäddning, dusch och frukost när mobilen ringde. Det var min barndomsbästis Gunilla. Hon ringde från tåget och var på väg hemåt (hon bor och jobbar numera i Älvkarleby) och undrade om jag hade tid med en fika på stan. Vi träffades på Hanssons och satt där drygt en timme och surrade om vad som skett i våra liv sedan vi senast sågs. När hon skulle bege sig till sin syster där hon ska bo dessa dagar så fick jag SMS av Pernilla som ville ha sällskap på stan. Vi sågs runt 13 och har rantat runt på stan till drygt 15. Shoppa lite hann jag med också. Det blev lite smink på Kicks, lite mer påskgodis till vår skål och spanska jordgubbar.

Det blev bara avbyte för mig, fast jag hann klämma in ett besök på systemet med Daniel också. Full rulle men roligt! En trevlig dag helt enkelt...

Nu puttrar en fläskfilégryta och ris på spisen och jag måste gå och titta till det!

Ha en bra start på påsken!

onsdag, april 04, 2007

Vackert så att det förslår!

Jag har hörde denna låt i Saabreklamen på TV och blev helt frälst, har dock inte vetat något alls om låten men så dök Tomas upp på MSN idag. Han skickade mig en youtube-länk. Helt ovetande om vad han gjort tills jag öste en hel massa tack över honom!

Lyssna och njut!

Nu vet jag inte hur jag ska göra

Jag har inte ägt en cykel på många år. Inte sedan innan min gamla med bockstyre rostade ihop efter en vinter begravd i snö. Däremot har jag funderat på att skaffa en under ett par år och nu känns det mer aktuellt än någonsin. Jag har till och med varit och tittat på några. Jag vill helst ha en sån där nostalgicykel av dammodell, ni vet en sån där redig med kjolskydd, breda däck och bred och ordentligt fjädrad sadel. I ett reklamblad som trillade ner i söndags fick jag syn på en som verkade fin, naturligtvis fanns den inte här i stan så jag och Daniel åkte i väg till Luleå i går eftermiddag. När vi tittat på cykeln och resonerat lite så kom vi fram till att den dyrare modellen faktiskt verkade bättre och den finns dessutom här i stan.

Nu är saken bara den att jag inte vet hur jag ska göra. Ska jag lägga de pengarna till mina fickpengar inför USA (det kan aldrig bli för mycket) eller ska jag verkligen satsa på en cykel i år. Samtidigt känns det lite vanskligt med tanke på all vandalism och alla stölder. Är det att kasta pengarna i sjön? Fast så ska man ju inte behöva tänka...väl?

Det vore verkligen praktiskt att kunna transportera sig med cykel ibland, att kunna ta rena motionsrundor men även för att ta sig från punkt A till punkt B lite snabbare - utan att behöva ta bilen.

tisdag, april 03, 2007

Jag - en nattlig mördare?

Mitt i tandborstningen i går fick jag världens skrattattack. Tårarna sprutade och magen värkte.

Detta har jag Daniel att tacka för. Jag hör, när jag står där och borstar tänderna, hur han i vanlig ordning tömmer diskstället innan sängdags. Han har en liten hang-up om att han måste plocka undan köksknivarna från bestickstället ifall jag (eller han?) skulle gå i sömnen och råka bli en kallblodig mördare under natten.

I går brast det bara för mig. Det hela kändes så gulligt och roligt. Detta med knivarna i kombination med att han ogillar närgångna kossor i hagar om nätterna (när han är ute och jobbar) och katter som frenetiskt ska leka med ens fötter och strumpor när man försöker gå blev bara för mycket. Min långa, underbara Daniel – stor och manlig som kämpar med att få en katt att sluta busa med hans fötter (jag fick ju bevittna detta hos syrran i helgen) eller försöker mota undan en kossa i en hage...priceless!

Tack för skrattet, min Älskling!

Torskrom - igen

Nu har jag fått svar från Abba på min fråga om torskrommen som jag bloggade om i går. Svaret lyder som följer:

Hej.

Trevligt att du tog kontakt med oss. Vi har valt att ta bort den ur sortimentet. Ibland smärtar det att ta bort gamla fina produkter, den var både nyttig och god. I samband med Torskdebatten som var för ett antal år sedan, valde Abba att prioritera torskrommen till kaviarsortimentet. Torskrom på burk var en produkt med mindre volymer, men det var råvaran som var avgörande att den togs bort ur sortimentet. Det finns ingen torskrom att få tag på i Sverige, vad jag vet.

Konsumentkontakt
kate.eklund@abbaseafood.se

måndag, april 02, 2007

Hjälp! Jag VET att jag sett "The Holiday" tidigare!

Jag och Daniel ska precis sätta oss och se "The Holiday". Jag har ju läst om handlingen och jag VET att jag sett en film med precis samma upplägg tidigare. Den gick på TV för en tag sedan och handlade om en brittiska och en amerikanska som bytte hem under en tid. Jag minns fragment om att amerikanskan hade barn? En vän till brittiskan som blev mycket förtjust i amerikanskan? En skulptur? Två vilda väninnor till amerikanskan? En fest på en pub som går överstyr?

Jag försöker googla mig fram men har ännu inte lyckats finna filmen jag letar.

Vet någon vilken jag avser?!

Jag saknar...

...torskrom på burk!

Denna goda konserv bara försvann. Jag har googlat och noterar att jag är långtifrån ensam som efterlyser denna godsak. Någon hade mailat ABBA Seafood och frågat om produkten och fått följande till svar:

"produkten är omodern, så vi har valt att prioritera kaviartillverkning istället med torskrom som råvara"

Jag ska också maila och se vad jag får för svar. Det skadar ju inte att de får veta att vi saknar vår torskrom!

Ibland kommer suget efter torskrom över mig, minnen som sitter i smaklökarna. Stekta skivor med extra dill på....*mmmm*

Fler än jag som minns och saknar?

söndag, april 01, 2007

Det är nåt speciellt med Dolly

Denna Dolly Parton!


Kvinnan må se ut som ett "freak" idag men för några år sedan var hon faktiskt ordentligt vacker med sina smilgropar.

Faktum är att hon har en fantastisk röst och när jag hör hennes röst så fylls jag av nostalgi och barndomsminnen.

Jag har såna minnen till Dolly. Många av bilturerna med mamma och husvagnssemestrarna var med temat: Dolly i bilens kassettspelare.

Mamma översatte och förklarade en del texters innebörd, särskilt fastnade jag för den sorgliga "Coat of Many Colors" som handlar om en fattig flicka vars mamma sydde henne en kappa av tygrester. Hon var så stolt över sin kappa men blev retad av sina klasskamrater när hon rak i ryggen och glad över sin kappa träffade dem.
Här i Sverige har det väl legat lite av en "töntstämpel" över Dolly men jag vill nog påstå att hon fått sin revansch. De 18 000 biljetter hon släppte inför sin konsert i Globen sålde slut på en dag. Lika hett var det til hennes konsert i Karlstad.

Jag har just suttit och lyssnat igenom några Dolly-låtar. Jag blir både glad och varm i hjärtat när jag hör hennes vackra stämma.

Dolly är cool och Dolly är kult!
____________________________________________________

"Coat of Many Colors"

Back through the years
I go wonderin' once again
Back to the seasons of my youth
I recall a box of rags that someone gave us
And how my momma put the rags to use
There were rags of many colors
Every piece was small
And I didn't have a coat
And it was way down in the fall
Momma sewed the rags together
Sewin' every piece with love
She made my coat of many colors
That I was so proud of
As she sewed, she told a story
From the bible, she had read
About a coat of many colors
Joseph wore and then she said
Perhaps this coat will bring you
Good luck and happiness
And I just couldn't wait to wear it
And momma blessed it with a kiss

Chorus:
My coat of many colors
That my momma made for me
Made only from rags
But I wore it so proudly
Although we had no money
I was rich as I could be
In my coat of many colors
My momma made for me

So with patches on my britches
Holes in both my shoes
In my coat of many colors
I hurried off to school
Just to find the others laughing
And making fun of me
In my coat of many colors
My momma made for me

And oh I couldn't understand it
For I felt I was rich
And I told them of the love
My momma sewed in every stitch
And I told 'em all the story
Momma told me while she sewed
And how my coat of many colors
Was worth more than all their clothes

But they didn't understand it
And I tried to make them see
That one is only poor
Only if they choose to be
Now I know we had no money
But I was rich as I could be
In my coat of many colors
My momma made for me
Made just for me

En liten helgresumé

Så har ännu en helg passerat. För min del har den varit mycket bra, i fredags kom Agneta hit och åt middag med mig, vi drack lite vin och surrade, lite senare anslöt sig Lina och en bekant till Agneta. Vårt lilla gäng drog sedan iväg ut på Olivers här i stan, så himla roligt att Agneta hängde med ut. Det är evigheter sedan hon var ute och jag trodde faktiskt inte att hon skulle hänga med denna gång heller. Men tji fick jag! Vi dansade och träffade bekanta och Lina körde sitt energiska dansande och sin iver att få upp andra på dansgolvet hela natten (den tösen blir så oooootroligt full av ös av lite vin). Kvällen slutade med att jag och Agneta promenerade hemåt (vi bor åt samma håll) i sakta mak först när krogen stängde. Inte illa pinkat av henne, som inte varit ute och svirat på år och dar!

I går blev jag hämtad av syrran efter 15 för att ta hand om deras barn medan de var här i lägenheten och hade det lugnt och skönt. Även jag hade det rätt lugnt faktiskt, syrrans flicka drog iväg på pyjamasparty vid 19 men ringde sedan efter 22 och snyftade och längtade hem så jag fick åka och hämta henne. När barnen lagt sig satt jag och Daniel och försökte se film på TV men ögonen ville inte riktigt hålla sig öppna. Vi lade oss runt 00. Efter någon timme väcks vi av ett konstigt ljud, då visar det sig att katten står utanför sovrumsdörren och krafsar på dörren som en toka. Att ha henne i sovrummet och sängen var dock inget alternativ med tanke på min allergi. Dessutom är syrrans säng ofantligt mjuk, det kändes som om jag låg som en banan.

Nu är jag i alla fall på hemmaplan igen. Kommande vecka blir ju kort pga påsken som smygstartar. På fredag ska vi äntligen få träffa Tove och Jonas, det var ett tag sedan nu men då ska vi grilla, surra och ha trevligt! Det ser jag fram emot - mycket!