Vilken rolig grej!
Jag är ganska såld på detta med webradio, det kan vara en bra variation till ens egna spellistor men även ett sätt att upptäcka ny musik. Det senaste fyndet i raden av webradio"station" är Musicovery.
I Musicovery kan man få låtar framslumpade utifrån genre, tempo, årtionde och/eller om den varit en hitlåt. Låtarna visas sedan intill navigatorfönstret i en trädstrukturerad presentation.
Toppen tycker jag!
Mitt försök till surströmmingsmiddagsraggeri (vilket ord jag fick till där*s*) tycks gå i stöpet, i alla fall denna vecka. Daniel är ju inget jättefan av fisken - även om han kan äta den. Syrran jobbar kväll den dag jag föreslog (jag måste ju ta mig de två milen till dem och tänkte att jag kanske kunde samordna det med Daniels fotbollsträning i samma by - men icket alltså!) Jag tog även upp saken med Pernilla eftersom vi ändå pratat om att ses en kväll för att prata strunt och äta nåt men då ska hon nog äta surisar helgen som kommer. Agneta skulle säkert vara intresserad men kvällarna räcker inte riktigt till. Jag har lovat syrran middag och hjälp med hårfärgning i morgon eftermiddag/kväll och torsdag blir det ju ev. att umgås med Pernilla, fredag är det ju Luleåkalaset som gäller för oss. Jag får vackert vänta på delikatessen.
Angående Luleåkalaset och vädret - de får allt se till att synka sig bättre, så här kan det ju inte se ut på fredag. Nu var det bestämt *s*
Sedan tillkommer ju diverse småplock som nya lampor, dukar osv...
Det får bli allt i sinom tid. Det är ju inte bara att knäppa med fingrarna och ordna allt detta men det är bra att i alla fall ha en tanke kring vad som behövs.
Sedan har jag två goda nätvänner som fyller år denna månad också, nu innebär ju inte dessa några presentköp eller något "kalaserande" så de räknar jag inte in.
Kunde ni inte ha spridit ut er lite? *s* Åtminstone ni inom familjen, tre av fem familjemedlemmar fyller år under augusti månad!
Jag har ett brinnande sug efter surströmming och kräftor just nu. Naturligtvis inte i kombination men gärna var och en för sig. Det är främst surströmmingen som lockar just nu. Gärna i klämma med mjukt tunnbröd, kokt potatis, hackad lök och lite gräddfil eller på en skiva hårt tunnbröd.
Så syster...eller någon annan som bor i hus: ingen surströmmingsmiddag på G snart?
Och kanske kräftor senare? Jag bidrar gärna med en västerbottenspaj eller nåt annat. Det är bara det att sån här mat gör sig inte lika bra i en lägenhet.
Jag insåg i går när vi försökte få till en middag med Tove och Jonas hur många helger framöver som är inbokade på endera de kommande helgerna. Kommande fredag ska jag och aniel på Luleåkalset och lördagen hade han ev. en del åtaganden med fotbollslaget, fredagen efter ska gänget samlas för att förbereda lite saker inför Susanne och Christers bröllop på lördagen. Fredag den 17/8 har vi bokat in en kväll med Tove och Jonas och helgen därefter åker Daniel till Falun för att delta i VM (Vattenfallsmästerskapen). Helgen efter detta har han jour igen...
Yeah right, säger jag *s*
Mina armar domnade bort och det kändes som att skinnet på bakhuvudet drog ihop sig, en mycket underlig känsla måste jag tillstå. Sedan började snurret i huvudet och efter detta kom illamåendet - det var snabbt överspelat men nog kom det!
Har dock inga ambitioner att bli någon som helst nikotinist men nu har jag i alla fall testat. För mig rök alltså snusoskulden i helgen!
Lyssna på min varning:
Se INTE "Pledge This!"
Idag har det regnat en del men nu tittar solen åter fram, i går kväll blev det tydligt - mörkret har åter börjat lägga sig över norrbotten, nu påverkades det ju lite av att det var mulet men nog märker man skillnaden ändå. Snart är det dags att dra igång fönsterlamporna igen.
Här har förberedelserna inför flytten startat, vi var till vår fastighetsägare och sade upp lägenheten idag, jag har även sagt upp bredbandsbolaget (både internet och telefonin) från 31/10 samt kollat upp alternativ. Det lutar åt Telia som har en trådlös router som lockbete. Vi väntar dock med att beställa detta tills vi vet om vi börjar inflyttningen i mitten av oktober eller i början av november. Det måste ordnas med försäkringen och så måste vi fixa adressändring så småningom samt att vi måste prata med elbolaget.
Daniel är precis iväg och köper biljetter till helgens Luleåkalas, jag har velat mellan om jag ska köpa förköp för en eller två dagar. Det blir förköp endast för fredag, faller andan på så kan jag ju åka ändå, även på lördagen men har inte låst upp mig. Vi hade verkligen toppentrevligt förra året så vi siktar på det även i år.
Nu ska jag återgå till matlagningen, här blir det stekt lax, pressad potatis och hollandaisesås idag.
Hej. Mitt namn är cancer. Stör jag? Ja, det gör jag nästan alltid, på någe sätt. Nästan i alla fall. Jag måste berätta..Jag kommer just från en gammal kvinna. Hon var mycket vacker och lugn, som om hon skulle ha väntat på mig. Hennes hem var stilla, hon hade till och med bäddat. Satt med händerna i knät när jag kom...och log. Man såg att hennes ögon hade sett va de behövde se. Hon hade en mycket mild blick. Och hennes händer, de var så spröda. Som vackert mejslade fågelvingar och hon rörde dom så försiktigt över kroppen när hon märkte att ja hade kommit. Som om hon ville hälsa på mig. Tala om att hon inte var rädd. Men de...de är ovanligt. Oftast så blir ni ju skräckslagna när jag kommer. Det är klart de. Ni blir ju plötsligt medvetna om den naturligaste saken i världen. Att livet är utmätt. Hela er tillvaro ställs plötsligt på spets, där den egentligen alltid borde vara. Ja menar, ni lever ju alla bara en tumör från döden trots allt. Och ändå så jagar ni genom livet som om ni var rädda att ni inte skulle hinna dö. Men de hinner ni, det lovar jag. Men...hinner ni leva? Ni får förlåta mig men, ni verkar så vilsna ibland som om ni inte visste vad det är som ni saknar så förtvivlat. Tills jag knackar på. Då blir livet plötsligt väldigt viktigt. Varenda sekund ska tas till vara, ett andetag är ett himmelrike, varje soluppgång är unik och alla futtiga saker som varit så viktiga betyder plötsligt ingenting. Som om jag hade öppnat en dörr till livet. Varför har ni inte öppnat den själva? Ibland knackar ja på lite för tidigt, de vet ja. Men det borde ju vara en väckarklocka för er andra. Och ibland drar ja mig tillbaka självmant, och ger er en stund till. Och de glömmer ni aldrig. Egentligen skulle ja kanske sätta mig en stund hos er alla där ute. Bara för att se vad som händer. Jag skulle kanske göra er en tjänst. Vem vet.
I går träffade jag älskade Gunilla som är uppe och hälsar på i Boden. Först nåt glas här innan vi begav oss ner på M/S Bränna för middag. Där blev vi ändå till 01-snåret, då trampade vi hemåt och hon förärade mig lite sång och dans på gatan (som jag förevigade med mobilkameran) innan hennes svåger hämtade henne. Jag höll på att göra på mig av skratt. Hennes moves till "What A Feeling" och "Billie Jean" - oslagbart! Ofantligt trevligt var det att få prata både gammalt och nytt. Vi är barndomsbästisar men ses mycket sällan numera eftersom hon pluggat i Göteborg, jobbat i Lund och f.n har anställning i Älvkarleby men när vi ses är det som om tiden stått stilla, visst har vi ju båda förändrats som människor men det är verkligen precis som förr - lika lätt att prata, lika lätt att bara vara...♥
Vi har blivit med hus!!
Vi fick vårt drömhus, huset som är klockrent enligt våra önskemål. Såldskylten har satts upp och vi skriver papprena så snart säljarna är åter från sin semester i södra Sverige.
Nu ska jag gå och fira med en kopp kaffe och kläcka nyheten till arbetskompisar som hört min klagan och vånda över all väntan.
"- Det känns rätt att gå Hans Gottholds sista vilja till mötes. Det här har blivit alldeles för negativt för kyrkan."
Onsdagens arbete är snart slut, veckan har bjudit på strålande solsken och värme så långt - idag föll det däremot några droppar runt lunch men det var över lika snabbt. Angående Agnetas hittekatt så har Jillan med familj beslutat att ta hand om den, de har ju velat ha en till ett tag så det hela kom ju mycket lägligt.
Nu ska jag avsluta här sen ska jag och Daniel åka ut och handla, skåparna behöver verkligen fyllas på. En middag på stan blir det också. Mysigt!
Jag har själv inte råkat ut för något påhopp men vet ju hur det pratas omkring en, både i ord och i text. Detta fenomen är säkert extra påtagligt på mindre orter där det mesta kan bli sensationellt. Att sticka ut för mycket i en liten stad kan vara detsamma som ett socialt självmord. Här höjs det fortfarande på ögonbrynen om två kvinnor går hand i hand, om någon vågar klä sig annorlunda eller om någon, gud förbjude, lever ut och tar för sig. Jag beundrar de människor som vågar, de som står rakryggade när tissel, tassel, skitsnack och skvaller viner som hårdast runt dem. All cred. till er!
Så länge folk inte skadar någon annan eller bryter mot lagen så borde det väl inte vara så svårt att låta dem vara. Ingen kräver att alla ska förstå men vi borde i alla fall kunna respektera våra medmänniskor som väljer en annorlunda livsstil, klädsel, livsåskådning eller vad det än må vara.
Nej, fram för mer tolerans, vidsynthet och respekt!
Jag har nu försökt få kontakt med mäklaren i 2 dagar nu, telefonpassningen tar vid varje gång (de har inte linjen öppen något under dagarna nu verkar det som). Jag har lämnat meddelanden och bett dem ringa upp, men inget. Till slut ledsnade jag och ringde mäklarens mobil, denna var avslagen och lämnade ett meddelande om att han har semester till den 1/8. Med tanke på att ingen ringt upp började jag fundera på om de stängt hela kontoret men det kändes också underligt.
Jag beklagar mig om saken för en väninna vars föräldrar håller på att sälja sitt hus och får då veta att att mäklarassistenten ringt dem idag eller i går. Alltså är någon på plats.
Jag blir mer och mer och mer övertygad om att de försöker dra ut på saken några veckor för att fler ska få upp ögonen för huset. Kan de inte åtminstone säga att så är fallet då? Eller åtminstone ljuga (om nu så är fallet?) och säga att det är säljarna som vill invänta fler intressenter ? Att bara tystna och undvika samtal är dålig stil....
Jag funderar på att ta mig en tur upp på deras kontor i morgon!
"It's better to be three"
Är jag bortom räddning eller är det fler som sett (ehm...hört) reklamen och tänker på helt andra saker än mobilabonnemang? *s*
Idag blev i alla fall det där jobbrelaterade klart, jag har fått gå upp i tid från mina 70% till heltid mellan 1/9 och 31/8 - ett helt år alltså. Underbart! Jag jobbar ju 100% nu under mina kollegors semesterveckor också men det löper ut den 10/8. Detta innebär att jag hinner jobba mina 70% i 3 veckor innan det drar igång på allvar. Sedan hinner jag bara jobba heltid i 1,5 vecka innan vi drar iväg på vår biltur i Kalifornien. Längtar och trängtar!
Just nu är det i alla fall detta med huset som fyller mina tankar. När man hittar "the one", där allt stämmer - då vill man inte vänta, i alla fall inte i ovisshet.
I natt hörde jag en äldre man beklaga sig om att porten till vårt hus alltid var låst nattetid (vi har fönstret öppet dygnet runt och allt utanför hörs väldigt väl!). Min tanke var direkt att det var den äldre alkisen som sovit i vår trappuppgång som återigen sökte nattplats. Saken är den att nu vet jag inte om jag drömt eller om jag faktiskt vaknat av det där pratet. Det låg då i alla fall ingen i trapphuset i morse - skönt!
I går eftermiddag blev det en promenad av det mer sakteliga slaget med Agneta, vi gick bland annat förbi huset. Innan det fick jag skjuts hem med syrran som kom från jobbet på sjukhuset och ville se huset, så då gick jag också en tur förbi. Sedan visningen förra måndagen vet jag inte hur många gånger jag passerat där. Jag är kär och jag vill ha! Vi har inte hört ett ord från mäklaren under hela gårdagen, antagligen har inte de andra spekulanterna nåt fram med sitt bud (han förvarande oss om att han var ensam och svår att nå på telefon) eller så kan man ju innerligt hoppas att det vara är vi - med det låter too good to be true. Jag är så otroligt otålig nu!
Här kommer lite bilder från i går kväll i alla fall, jag måste ju bara visa Agnetas lilla hittebarn. Så fantastiskt fin. Jätteglad och busig. Sällskaplig och "pratig". Hon gick på lådan redan samma dag som Agneta hittade den - så det låter ju troligt att det någon som tappat sin lilla älskling. Hon har i alla fall ringt polisen och satt upp lappar hos närliggande matvarubutik.
Måste även lägga ut en bild som jag tog på väg hem från Agneta, en sån underbart vacker sommarkväll det var:
Hursomhelst så jag blev mycket glad av att läsa detta som skrevs om min arbetsplats och mitt vårdlag i veckan!
I natt väcktes vi 02:20 av att Daniels jobbmobil ringde, han har inte jour förrän nästa vecka men tydligen hade de råkat ut för ett så pass stort fel att det inte räckte med en man, det var bara för honom att klä på sig och pallra sig iväg till Älvsbyn efter ynka tre timmars sömn. Jag är verkligen glad att jag inte har den typen av jobb.
Så var det redan torsdag, veckorna rusar bara fram - det spelar ingen roll om man jobbar eller är ledig. Just nu kan jag inte låta bli att undra vad som har hänt - om det har hänt nåt i slutet av denna arbetsdag gällande våra husdrömmar. Detta får mig dock att tänka på hur vi människor håller på, jag pratade lite med min föreståndare på jobbet om detta i går. Vi bär på en konstant längtan framåt, hela tiden har vi ett mål längre fram, en längtan efter något som komma skall (en resa? semester? helg? barn? hus? lön? middagen på stan?....) men tänker vi på att det är livet som försvinner där emellan? Jag tror nog att jag är ganska bra på att ta tillvara på ressträckorna mellan de där efterlängtade höjdpunkterna i livet men alla är inte det. Visst är det underbart att ha något att längta efter men glöm inte att livet är mer än de där stunderna - och tiden rusar som sagt. Så mitt råd är: LEV!
I går kväll hade jag ett ganska långt samtal med en av mina bästa vänner på MSN. Hon har det rätt tungt i livet men ibland kan jag ha svårt att förstå - missförstå mig rätt nu. Vad jag menar är att hon har allt hon drömt om, allt som många drömmer om men hon kan ändå inte må bra och vara lycklig. Ibland vill jag bara ge dig en spark i baken min älskade vän och försöka få dig att njuta mer av livet! Ibland lägger du så förbenat mycket energi på att oroa dig över saker som är rätt absurda. Just nu förstår jag dock att det inte är roligt, det kärvar lite i en del av hennes relationer och sådant kan ta ner den starkaste.
Jag vill i alla fall att hon ska veta att jag tycker att hon är en fantastisk vän, hon finns alltid där när man behöver hjälp och är alltid snabb med att ställa upp. Hos hennes sitter det inte fast. Dessutom är hon snäll, ärlig och äkta ♥
Utskriftsdatumet på protokollet är 10/7 och besiktningen utfördes den 9/7 så det känns nästan som att jag fick det jag misstänkt bekräftat. För inte kan det väl ha tagit 8 dagar för Anticimex att maila protokollet till mäklaren?
Nåja. Nu är karusellen igång och jag har nerverna utanpå *s* Morgondagen lär bli tuff och kanske några dagar till framöver. Jag vill ju så gärna, VI vill ju så gärna...
Idag fick jag även en förfrågan av min föreståndare (det där jag nämnt tidigare angående lite förändring för mig i jobbet). Jag vågar dock inte skriva mer om det förrän allt är klappat och klart. Egentligen var jag väl dum som skrev nåt om detta med huset också, det känns som ett dåligt omen. När det gäller sånt kan jag vara jäkligt vidskeplig.
Jag har ingen förhoppning men en intensiv önskan om att detta ska gå vägen!
Hjälp mig med tummarna nu!
Jag tycker om färger som svart, brunt och beige - både när det gäller kläder och mitt hem. Jag är heller ingen speciellt färgstark typ. Visst klär jag mig i färg ibland (rött är en favorit) men allra bäst trivs jag i mina jordfärger.
Dessutom är jag nog rätt beige i min personlighet och mitt sätt att vara, jag är inte speciellt provokativ och bullrig av mig och ogillar att stå i fokus och få allas ögon på mig. Ett av det värsta jag vet är att vara ovän med människor - oavsett om det är någon som står mig nära eller en obekant.
Jag är en vän av diplomati och solidaritet och vill gärna behaga så många som möjligt. Jag vill ha en snäll, vänlig och tolerant värld.
Jisses amalia, jag låter verkligen som en megatönt nu men tro mig, jag har också mina sidor. På vissa områden är jag nog färgstarkare än många andra - fast de drar jag inte här *s*
Vilken färg är du?
(Visst har tanken slagit mig att detta kanske är en sensationsblogg (med en påhittad historia) i desperat jakt på läsare men jag väljer att tro godare om människor än så...)
Vågar man lita på mäklare?
Daniel har fotbolls"läger" hela helgen och kommer att vara ganska upptagen med detta, det hela avslutas med bastubad/fest på lördagkvällen.
Saken är den att jag hade lite lösa planer om att åka till en bekant på fredag efter jobbet men detta tycks ha runnit ut i sanden. Jag har lite andra bekanta som också vill ses just på fredag bl.a en trevlig tjej som jag lärt känna via nätet. Vi har bara träffats ute på krogen i Luleå en gång men vi har pratat en del på nätet. Tanken var att dricka vin och prata oss igenom kvällen/natten. Här måste jag nog avvakta och se vad som sker. Lördagsröran består i att vi ev. får besök av ett par kompisar men de vet inte ännu hur det ser ut med barnvakt, Daniel måste ju dessutom bestämma sig för om han ska skippa bastun och festen med fotbollspolarna i så fall och till råga på allt detta är det möhippa för en kompis på lördag.
Kan man klona sig tillfälligt? Jag vill ju göra allt! *s*
I fredags efter jobbet beslutade jag och Agneta att vi skulle ses, solen sken och humöret var på topp. Det blev räkor, aioli och rostat bröd på hennes uteplats. Vi satt ute tills myggen blev nog så jobbiga, meddelade Daniel via SMS att jag var på gång hemåt och när jag lämnade hennes gård stod han utanför med cykeln och väntade så jag fick sällskap hem. Gulligt!
Jag och Daniel (+ syrran) inledde lördagen med att ta en frunch på Opalen, varsin smarrig räkmacka och sedan var vi laddade för dagen. Vi var vi ganska "planlösa" och hade bara några mycket lösa planer om att umgås med några bekanta med det rann ut i sanden, jag hann nog bara skriva in min fundering på vad man skulle roa sig med på MSN så kom ett meddelande från Kristina. Vi (jag, Daniel och Kristina) beslutade oss ganska snabbt för att ta en spontanutgång på Western Farm, några drinkar/glas vin på balkongen, lite sminka och mycket surra sen taxi ut till farmen. Jag hann faktiskt träffa på en nätbekant utanför, hade det inte varit för Daniel så hade jag nog varken sett personen ifråga eller känt igen honom. Där ute spelade Boppers, inte för att jag hörde så mycket av det men vi hade trevligt. Det är alltid ohyggligt mycket folk där vilket i och för sig är kul men det resulterar ju också i att köerna till toaletter och bar är monstruösa emellanåt. Sedan detta stående kaos när stället stänger, det trängs kring bussar, bilar och taxibilar - vi hade en jäkla tur som fick tag på en taxi inom loppet av en halvtimme egentligen.
Gårdagen bjöd inte på några stora överraskningar, paltkok och kvällsfilm plus en del hemmastök (tvätt m.m).
Måndagen har anlänt, likaså min hjälp på jobbet. Denna vecka blir kanske lite lugnare (vågar knappt skriva det *s*). Jag var otroligt trött om kvällarna förra veckan, dels beroende på att jag börjat jobba igen men också för att det var rätt mycket att hålla reda på, sedan gjorde ju inte det mulna vädret saken bättre. Dags att ta itu med dagen...
På återseende!
Jag hör båda versionerna titt som tätt...
Det kunde inte hjälpas men jag fick gåshud av tanken på uppslutningen till begravningen och på tragiken bakom, så ung och så många sörjande. Hans föräldrar har i alla fall fått ett svar nu och kommer att få en grav att gå till. Jag kunde heller inte låta bli att tänka på alla de känslor och minnen som fyller kyrkan till bredden just nu och på saknaden och sorgen som gräver sig in i varje cell på de människor som befinner sig där.
Fy en sån sorglig händelse!
Snart har jag klarat mig igenom min första arbetsvecka efter semestern, friktionsfritt har det gått dessutom. Visst har det varit mycket att göra, jag har i princip varit ute på hembesök hela dagarna och det har inte riktigt gått att dra ner på väntelistan då det fyllts på nytt hela tiden. Men fort har veckan gått.
Fortsätter vädret så här så ser vi ut att få en fin helg. Jag/vi har inget alls planerat, Daniel ska på bio idag kl 15 för att se den nya Harry Potter men jag tror också att det är allt på agendan.
Nu ska jag jobba vidare här, magen kurrar så jag längtar efter kaffe och en smörgås kl 9.
Nu ska jag krypa ner och drömma!
Goodnight friends and strangers!
Mer utförligt: Blev bjuden på lunch av sambon på vackra Norrigården. Tyvärr inget roligt väder men vi trotsade det och satt ute ändå.
Vi har just kommit hem efter ett besök på banken (vår egen denna gång) för ett lånelöfte, vi fick svaret medan Daniel provade kostym till sommarens alla festligheter och det gick bättre än väntat. Skönt att veta vad vi har att spela med. Vi vill naturligtvis komma ner så lågt vi kan i lånesumma men det är inte säkert att vi kan hamna på exakt önskvärd nivå om vi ska få vårt drömhus.
En kostym blev det också! Huj en sån stilig sambo jag får nu! I kassen hem låg en svart kostym, en lite mörkare grå skjorta och en ljusgrå mönstrad slips. Tanken är nog att även skaffa honom en lite färggladare skjorta och slips. Ombyte förnöjer!
I dagarna har jag även fått mail från en gammal brevvän. När jag var yngre hade jag en drös brevvänner i olika länder men min favorit var alltid Sonam i Bhutan. Han hade den vackraste av handstilar minns jag. Vi brevväxlade från 1990 och höll detta igång i ca. 10 år, ganska så intensivt under den tiden men efter detta blev det mer och mer sporadiskt och har de senaste åren helt upphört. Jag fick ett mail för kanske två år sedan och nu damp det alltså ner ett till. Jag hoppas att vi kan hålla fortsatt kontakt nu - om än lite sporadiskt. Han är idag gift och har en 4-årig son samt jobbar åt regeringen med juridiska frågor, han håller sig till och med med egen chaufför den rackaren. Kul som bara den var det att höra av honom i alla fall.
Jag har även fått lite hintar om andra trevligheter som berör mitt jobb men eftersom det inte är helt klart ännu så väntar med att säga desto mer om detta. När det blir klart lovar jag att säga vad det handlar om.
Slutligen, Daniel lyckades ju hitta ytterligare en DVD med fantastiska "Keeping Up Appearances" (*älska*), den kom idag så nu får vi avnjuta några avsnitt till av Hyacinth och hennes stackars bekanta. Underbart!
Nu ska jag gå och prata med min kostymägare, fixa lite middag och avnjuta ett (eller två?) avsnitt av just nämnda serie.
Jag är inte så mycket den traditionella skottska utan lite mer denna look. Dock inte nödvändigtvis latex, jag måste bara förtydliga att jag inte har någon latexfetish - även om just denna kombination var outstanding!). Anytime, baby...anytime *s*
Sexigt som f-n!
....eller kanske en arbetare i Blåkläders kilt
Och så till gårdagens husvisning. I går infann den sig, den där känslan som vi söker. Känslan av tillhörighet och känslan av att"här vill jag bo". Sist det hände var i januari 2006, så det är drygt 1,5 år sedan nu. Huset är fräscht och välskött och tomten likaså. Det mesta är renoverat under 2005-2007 och det mesta med huset stämmer klockrent med vad vi söker. Kanske framför allt dess placering. Nu väntar vi på att besiktningsprotokollet ska dimpa ner i mailboxen under veckan samt att vi ska få tid på vår egen bank för ett nytt lånelöfte. Detta med husköp och budgivningar är ju alltid en nervpress så nu går en hel del av tankarna till detta. Nu får vi vänta och se vad som sker såvida besiktningsprotokollet inte punkterar drömmarna totalt. Är det måhända vår tur nu eller får vi vackert vänta vidare? Håll tummarna, people!
Kommer vi ens att råd att ta oss till jobbet? För mig som (idag) har tre minuters promenadväg till jobbet är det ju inga problem - men alla har det inte så, snarare ytterst få.
Nu är jag i alla fall här, har lyssnat av röstbrevlådan och det var inte alls så illa som jag hade väntat mig, däremot var högen med lappar och remisser större än förväntat. Nu är det bara att börja beta av ärendena, för det lär trilla in nytt. That's the way the world works - och tur är väl det för annars hade jag ju stått här utan jobb *s*
Denna första vecka jobbar jag ensam, jag har dock fått gå upp i tid från mina 70% till 100% (de fem kommande veckorna) men nästa vecka kommer en vikarie och hjälper till i en månad. Det känns skönt. Det är rätt ohållbart att sköta tre distrikt ensam under 5 veckors tid. I alla fall om det ska bli minsta lilla kvalitet på det man gör - och kvalitet är ju helt klart att eftersträva.
Ikväll ska vi och titta på ett hus, det har varit rätt stiltje på den fronten en tid men nu har det åter dykt upp ett objekt som verkar lovande, näst intill perfekt - på pappret vill säga. Sedan återstår det ju att se vad hjärtat och hjärnan (eller snarare hjärtANA och hjärnORNA) säger på plats. Det är dyrare än vad vi egentligen hoppats och troligtvis lär priset stiga ytterligare när budgivningen sätter igång sen men å andra sidan är huset i princip "klart", utifrån det man ser på objektsbeskrivningen - vad besiktningsprotokollet sedan säger är ju en annan sak.
Spännande ska det hursomhelst bli.
En hel drös tankar gå till vänner som mår mindre bra av olika skäl, det är så fantastiskt många som mår psykiskt dåligt idag. Var det verkligen så förr eller höll folk bara tyst om saken?
En av mina allra bästa väninnor, Tove har jag faktiskt funnit på nätet och det tycker jag är helt fantastiskt! Även om jag varit nätaktiv i 12 år så är en väninna i hennes klass rent ut sagt guld! Man finner inte såna vänner i ett nafs - i synnerhet inte i vuxen ålder, så jag är nätet förevigt tacksam. Vi bor i samma stad men hade knappast funnit varandra utan internet. Hon och jag har i alla fall smitt planer på nätet ikväll. Jag har en annan väninna som väntar barn och Tove har fantastiska talanger så vi har faktiskt slagit våra huvuden ihop angående en present till min gravida väninna. Den kommer att bli otroligt personlig, precis som jag vill att det ska vara. Jag är inte ett dugg sugen på att köpa Lindexkläder som halva stan köper. Detta handlar ju dessutom också om ett av mina hjärtan till vänner, så hennes bebis present ska bli speciell. Mycket speciell. Jag vet att jag kommer att bli kär när jag ser underverket, oj oj....
Nu ska jag gå och mysa med min sambo, han var precis in här och var hur gosig som helst! Nu kryper vi ner.....hehe ;)
Vårt campingäventyr är över (för denna gång). Vi drog iväg i går eftermiddag med nyinköpt budgettält, sovattiraljer, kylbag m.m för ett dygn på Piteå Havsbad. Vädret var verkligen på vår sida, underbart! Vi började med att slå upp tältet så att allt sådant var i ordning sedan knatade vi ner till havet och satt där en stund i solskenet, lyssnade på trubadur och tittade på folk. Väl tillbaka vid tältet när vi ska sätta igång med grillandet inser vi att vi tagit med fel kött, hemma i frysen låg det 2-dagarsmarinerade köttet och med oss hade vi med oss några bitar kött helt utan smaksättning. Det enda vi hade med oss var salt. I besvikelsen satte vi oss i bilen och ockås till minilivset för att rätta till det hela med en flaska Caj P:s - turbomarinering men det gick bra det också. Lite missöden får man allt räkna med. Gott blev det i alla fall och mätta blev vi.
På andra sidan kanalen fick vi sällskap av två gäng med partyglada finska boys, de var i fin form redan tidigt och en av dem inledde kvällen med en kräkattack som vi fick bevittna.
Resten av kvällen ägnade vi åt att sitta på uteservering och titta på folk senare på kvällen på ett steakhouse inne på hotellet. Efter 00 någon gång begav vi oss mot tältet. Sedan resten, ja....somna gick väl bra men vi vaknade båda tidigt, tältet hade NOLL ventilation och alla väggar var täckta av kondensdroppar. Inte alls speciellt trevligt. Jag tog i alla fall mitt sovtäcke och min kudde och lade mig ute på filten och somnade gott en timme till eller två under bar himmel. Betydligt ljuvligare än tältet men jag antar att folk som ev. passerade underade va jag pysslade med. Daniel kämpade däremot på i tältet och lyckades även han somna om en stund till.
Hemma var vi i förmiddags, en snabb uppackning, tvättmaskinsstartning, en dusch och sedan blev det lite vila på sängen. Mycket skön och mycket välbehövligt. En liten tanke vi hade var att åka hem via Storforsen samt passa på att hälsa på Daniels föräldrar i Älvsbyn men det har vi skjutit fram, vi var båda rätt trötta efter tältprövningarna *s* På tal om tält så ligger ett nytt tält, inte fullt lika budget på inköpslistan till nästa sommar i alla fall. Det är faktiskt värt att lägga ner lite mer pengar när det handlar om sömnen.
Ikväll blir det bara lugn och mys, vi tänkte gå ut och äta lite och avrunda kvällen med en film.
(Fy, vad jag känner mig gnällig nu *s*)
Detta är min tredje och sista semestervecka och hans första av två, likaså vår enda gemensamma (denna sväng). Vi har pratat om att ta tältet och åka iväg en dag i veckan för lite campande men jag börjar känna mig tveksam nu. Fast samtidigt kanske tältet är svalare, om in te solen gassar på förstås...
Vi får ta ett resonemang om saken när han vaknar. Nu ska jag i alla fall försöka rätta till mitt lakan och göra ett nytt försök att sova
A och jag
Jag och min goda E
Min partyqueen D och jag
Älskade, älskade syster J och jag!
Jag prisar i alla fall digitalt. Idag kan man ta 100-tals...ja, till och med 1000-tals bilder utan att tänka och sedan välja ut de bästa. Dessutom ser man direkt resultatet, tidigare var detta bara möjligt med polaroidkamerorna.
Idag har sommaren och värmen kommit tillbaka på allvar. Så skönt, däremot kanske inte bästa dagen för shopping och matinköp men nu är det gjort. Daniel bjöd mig på thailunch och en superfin tunika. Tack ♥! Under shoppingracet i Luleå trillade det in ett SMS från Tove, hon undrade om vi ville kika förbi hos dem för ett glas vin i sommarkvällen. Sånt tackar man ju inte nej till, det är ju precis så här sommarkvällarna ska vara. Sol, värme och goda vänner!
Jag har även fått mina Ellospaket och nu stämmer gardinlängderna, så nån dag i veckan är tanken att vi åter ska få gardiner här i lägenheten. Inte illa va!
Nu kräm och Bullens pilsnerkorv till middag, alldeles lagom för en dag som denna.
Är detta med att man väntar främmande (alltså ett besök) ett norrbottniskt uttryck eller var det bara den personen som inte hört talas om uttrycket alternativt försökte vara lustig?
