Min kollega tillika roomie statuerade ett nytt ord på Facebook i kväll. Hon kallade mig sin "slå-upp:are", det låter som en annan variant av "stå-upp:are". Jag vet att det härrör till mitt intensiva Googlande. Google är min Gud ;) Hör jag nåt som intresserar mig, nåt jag inte känner till, nåt jag vill veta mer om - ja, då tar jag till Google. Och snabbt har jag ett svar.
Fatalism är en världsåskådning som menar att upplevelsen av en fri vilja är en illusion, då vårt öde är bestämt, förslagsvis av en gudomlig makt. Fatalism är en form av determinism, men inte alla former av determinism avvisar att våra val har ett inflytande på framtida händelser. Källa: http://sv.wikipedia.org/
Känner mig en smula fatalistisk - speciellt nu i denna fas av livet när det mesta omkring mig känns som ett jytter av frågetecken. Det är mer än en gång som jag tror och trott mig se tecken...Jag vet inte om det är önsketänkande och om de är till att lita på och lyssna till men jag gör det likväl.
Jag har i alla fall en viss ödestro! Jag vet att mitt liv kommer att te sig annorlunda om jag väljer att gå höger eller vänster i en korsning eller om jag väljer att klä mig i svart eller vitt. Vi är summan av våra val. Om de valen sedan är förutbestämda vet jag inte...
...inte heller hur mycket mina val sedan påverkar utgången av mitt liv och min lycka på det stora hela...
Så jag väljer mitt lilla rum, datorn och ett glas rött.
Älskade, vackra liljekonvalj. Ville verkligen lägga upp en bild på denna vackra blomma till detta inlägg och hamnade då på en text om blomman i fråga som dessutom visade sig vara denna månads blomma. Texten lyder som följer:
Liljekonvaljen är en lyckobringande månadsblomma. Den symboliserar lycka, glädje, optimism och en ständigt ny vår.
Kanske är det ett tecken att jag kände för just en liljekonvalj till detta inlägg. Eller börjar jag bli nog så fatalistisk nu? ;)
En tur till grannstaden för lite ärenden nu. Sen mot Bredåker, leta klädkartonger och kanske kika på Daniels fotbollsmatch kl 19 på konstgräsplanen. Lite middag måste jag klämma in där någonstans. Det kan bli lite tight, det är tufft att bo i Bredåker;-)
I all hast kollade jag inte lysena på bilen i går och jajomensan, båda positionsljusen fram var ur funktion. Bilprovningen visade dock schyssta sidan och gav mig en timme att åtgärda det men trots glödlampsbyte och säkringskontroll så fungerar de ändå inte. Lite förargligt. Detta innebär att jag måste forska vidare i saken och sedan åka tillbaka för en efterkontroll inom en månad.
Nu är jag i alla fall på plats på jobbet och ska äta lite frukost och försöka börja reda ut mitt liv här också. Det är lite ostrukturerat med tanke på att jag knappt varit här den senaste månaden.
Snart faller domen. Jag hoppas innerligt att bilen fortsätter att sköta sig lika bra som tidigare. Behöver den ju verkligen nu. Utanför bilen regnar och blåser det. Urtrist väder med andra ord! Första natten i Bredåker är gjord. Det går gått hyfsat, har bara vaknat en gång i natt och det var vid halv två. En del tankar på livet och framtiden snurrar såklart i huvudet. När ska saker lösa sig och hur ska det te sig ...
Nu är jag på plats i mitt nya hem, nämligen rummet i ekonomidelen, intill garaget hemma hos syster med familj. Jag har möblerat, bäddat sängen, kopplat ihop datorn, spikat upp en spegel, plockat upp mitt smink samt hud-/hårvårdsgrejer. Återstår gör kläderna men saken är den att de finns i någon kartong, någonstans i garaget så jag måste börja gräva i berget av grejer där ute. Mycket snart! Turligt nog har jag några plagg i resväskan som jag kan använda.
Så här ser det ut här just nu, det känns nästan som att flytta hem till tonårsrummet *s*
Nu ska jag faktiskt göra kväll. Är ordentligt trött efter detta men kan inte låta bli att tänka på hur det är "hemma på Frejsan"...Förändringen är ju enorm där med.
Är på stan med Jillan för att handla lite mat. Hon hade lite ärenden på systemet så jag hakade på in och köpte en flaska bubbel. Tro't eller ej, men Jill som stod före mig i kön slapp legitimationskontroll medan jag fick visa körkortet. Faktum är att jag är 1,5 år äldre än Jillan. Det där kan jag leva länge på! ;-)
Nu tror jag att jag är klar. Det känns konstigt. Är det verkligen inget mer? Det är säkert småsaker kvar som glömts men det är ingen större fara, det löser vi den dagen det ev. dyker upp. Jag tror att jag packat allt nu. Kvar att köra upp till syrran är nu en del småplock, några flyttkartonger, en säck med plastburkar m.m, en säck med kläder, lite grejer från frysen, några påsar med skafferivaror, perkulator m.m, min cykel, sängen, sängbord, micro, skrivbordsstol, en del badrumsprylar, min dator, höstolen, en trappstol...tja, det är väl det...
Daniel skulle ta med ett kåpsläp hem i eftermiddag, det innebär att vi inte behöver bekymra oss över regnandet. Förra svängen vräkte ju regnet ner andra vändan. Inte kul med ett öppet släp.
Detta är oerhört sorgligt och tungt men det känns ändå skönt att det är klart nu. En eller två turer till med släpet och det är över. Då kan jag börja på nytt. Landa. Tänka. Reda ut saker. Fokusera. Och därefter vandra ut i livet. Förhoppningsvis stark, rakryggad och vis - och med kärleken i följe. Det är min dröm...
Jag har sett mitt och Daniels bröllopsfoto snurra på lokaltidningens hemsida några varv förr, vilket i sig är underligt då det redan varit publicerat (i samband med vår vigsel). Nu är det där på hemsidan igen - i dubbel uppsättning till och med. Det känns mycket underligt - speciellt i dessa tider!
Luften i sovrummet var så frisk och skön i morse, det regnar ute och har säkert regnat en stor del av natten. Både den fräscha doften och ljudet av regn är rena rama sömnmedlet.
Sitter och väntar på att min varma O'boy ska bli klar. Micron är urpluggad så det är spis och kastrull som gäller. Idag vankas det nostalgifrukost. Varm choklad och knäckebrödsmörgås med port salut på - som såklart ska doppas i chokladen :) Minns detta från min barndom. Det var (och är!) så gott!
Jag har tömt de grejer jag vill ha från skafferiet, diskat tallrikarna från diskmaskinen eftersom jag ska packa ner dem idag. Ska ta itu med kryddorna sedan...och så allt annat såklart.
M.F: På blanka blad fyller jag en känsla den stilla stunden känns ren och klar när ögonblick blir en helhet när allt bara är som varma ljus när hjärtat klappar lugnt och tyst och jag kan andas ut
P.I: Jag tittar ut ser tiden rusa jag tänker på vad allt gick fort jag ser mig själv i ålderns närhet det känns ändå bättre nu än då när hjärtat klappar lugnt och tyst och jag kan andas ut
M.F & P.I: Allt de som va nu flyr bort ta vara på de lilla blir stort allt rusar iväg jag vänder mig om de som va nu är långt bort
M.F: Och kvällen kom dagen var till ända än en gång gick allt för fort jag lägger handen på min kära jag somnar in i hans famn mitt hjärta klappar lugnt och tyst och jag kan andas ut
M.F & P.I: Allt de som va nu flyr bort ta vara på de lilla blir stort allt rusar iväg jag vänder mig om de som va nu är långt bort
Allt de som va nu flyr bort ta vara på de lilla blir stort allt rusar iväg jag vänder mig om de som va nu är långt bort
Det som va nu är långt bort det som va nu är långt bort
Långt bort långt bort långt bort så långt långt bort långt bort långt långt bort
Tack vara en god idé är planen för morgondagen ändrad (tack till vederbörande). I stället för jobb ska jag ta en packdag och så jobbar jag min lediga fredag istället. Om jag ska ha en chans att flytta denna vecka och få hjälp av Jill och Stig så måste släpkörningen bli i morgon eftermiddag/kväll och/eller torsdag (beroende när de far mot Storforsen). Jag har inte råd att spilla mer tid. Jag måste verkligen iväg nu för här går jag snart under som läget är nu. Jag känner hur jag blir mer och mer utmattad och handlingsförlamad för varje gång jag kommer hit. Men har i alla fall börjat packa ur köket i kväll, vill bara att Daniel anger vad han vill behålla av det som inte är uppenbart hans sedan tidigare. Några bråk om saker blir det garanterat inte. Såna är inte vi men jag vill veta om det är nåt speciellt han önskar. Så morgonen blir svettig och tuff såväl fysiskt som mentalt.
