Det finns anledningar till oro...

Framtiden känns ganska osäker när det gäller jobb och jobbsituation numera.

Förändringens vindar blåser konstant och hela tiden dyker nya frågetecken upp i huvudet.

Först har vi ju det jag nämnde tidigare, det faktum att en kollega som blivit in-LAS:ad för en tid sedan sammantaget har mer tid än mig i organisationen vilket troligtvis innebär att hon tar min tjänst om den dagen kommer då det inte längre finns vikariat åt henne. Må detta aldrig ske!

Sedan har vi hemsjukvårdsutredningen. Kommer vår yrkeskår (och de andra det berör) att gå över till att ha kommunen som arbetsgivare om något år? Kommer kommunen då att ta över oss alla? Om inte? Kommer vi att få söka vi om våra tjänster eller är det sist in, först ut som gäller?

Idag har jag så många frågetecken (och jag är inte ensam) - och inga svar finns att tillgå. Nu är det ju inte så att jag går och grubblar på detta dagarna i ända men det slår mig då och då och det känns mycket osäkert och otryggt.

Jag trivs med mitt jobb och min arbetsplats och jag trivs med kollegor och patienter. Naturligtvis vill jag ju stanna tills dess att det eventuellt känns annorlunda.

Nu ska jag inte måla fan på väggen men han tenderar att kasta skuggor då och då...