Min älskade morbror Dennis, som jag nämnt tidigare, är svårt sjuk. Det har gått så fruktansvärt fort! Från att ha fått besked om att han nog måste ta bort mer av benet till att ligga i respirator i Umeå med mycket dålig prognos. Allt vi kan göra nu är att vänta och hoppas på ett mirakel. Det hela känns så ofattbart, jag träffade honom tidigare i veckan och nu ligger han där...
Jag får mina attacker ibland, när jag tänker lite mer på det eller pratar om det är det nästintill omöjligt att låta bli att gråta. I går stod jag i duschen och bölade och bad mormor skicka hem honom från himlen om han skulle knacka på. Om han dör så blir det min fjärde och sista morbror jag förlorar. Han har en 24-årig son som fått livet upp och nervänt. Min mamma är så ledsen och hans sambo likaså. De träffades igen för inte så längesedan, de var ett par som unga och när han separerat letade hon reda på honom. De blev åter ett par och är nu förlovade. Han är bara 56 år och har gått igenom en del svårigheter, han förtjänar verkligen att få vara lycklig med sin V!
Detta är konstant i mina tankar just nu och allt annat känns oviktigt. Det är hela tiden en anspänning i kroppen som gör att jag känner mig trött, så trött.
Jag hade en del helgplaner men jag vet inte hur jag ska göra med dem. Är det någon idé? Kommer jag att kunna släppa detta och ha roligt? Jag tror faktiskt inte det, risken att det blir ett fiasko är stor!
Ge mig ett mirakel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar