Äntligen infann den sig!

I morse blev det ett raskt uppvaknande minsann, jag hade tydligen slagit av Nelly Furtados sköna stämma när hon började ljuda på mobilen i morse, väcktes av sambon ca. 40 minuter senare (turligt nog!!) och då blev det brått men snabb var jag minsann. Jag var inte mer än ca. 20 minuter senare på jobbet än planerat. Egentligen är det ju ingen brådska, bara jag är här tills kl 08 då vår telefontid startar men jag tycker om lugnet här på morgonen (innan telefontiden startat) då man kan skriva undan journaler, ringa kollegor på sjukhuset angående gemensamma patienter osv. Tack igen för väckningen, Daniel!

Och så till gårdagens husvisning. I går infann den sig, den där känslan som vi söker. Känslan av tillhörighet och känslan av att"här vill jag bo". Sist det hände var i januari 2006, så det är drygt 1,5 år sedan nu. Huset är fräscht och välskött och tomten likaså. Det mesta är renoverat under 2005-2007 och det mesta med huset stämmer klockrent med vad vi söker. Kanske framför allt dess placering. Nu väntar vi på att besiktningsprotokollet ska dimpa ner i mailboxen under veckan samt att vi ska få tid på vår egen bank för ett nytt lånelöfte. Detta med husköp och budgivningar är ju alltid en nervpress så nu går en hel del av tankarna till detta. Nu får vi vänta och se vad som sker såvida besiktningsprotokollet inte punkterar drömmarna totalt. Är det måhända vår tur nu eller får vi vackert vänta vidare? Håll tummarna, people!