Trytande tålamod

Sedan jag skaffade internet 1995 har jag uppskattat "nätsocialiserande", jag fick snabbt smak för detta med chat och communitys och har fortsatt att tycka om att prata med folk världen över. Det är intressant, stimulerande och givande. Konversationerna kan handla om allt mellan väder och vind till mer djuplodande ämnen. Alltid ger det något, vi är så otroligt olika och nya infallsvinklar inom olika ämnesområden är berikande, människor är fascinerande varelser...

Däremot så har det hänt något på sistone. Jag har inte längre samma ork att pladdra väder och vind med varenda jäkel som skriver. Detta är i och för sig inget konstigt, jag har ju ett liv att leva utanför internet också. Det jag däremot reagerar på är min brist på tålamod, förut kunde jag rycka mer på axlarna åt folks dumheter medan jag nu tänder till rätt snabbt. Jag anser att jag har en tydlig och bra presentation på de ställen där jag finns registrerad och får jag då frågor som rör sådant som jag redan berättat i min presentation så dimper personen på andra sidan genast i mina ögon. Jag finner till exempel absolut inget intresse i att prata med en människa som frågar om min ålder, när det är ett av det första som står skrivet i min presentation. Vill man framstå som en människa med nåt innanför pannbenet så tar man sig väl tid att kolla upp sånt innan man skickat iväg sitt mail. Häromdagen fick jag ett mail på ett av ställena där personen i fråga undrade om det var längesedan jag separerat. Vad då separerat? I min presentation har jag tydligt och glittrande berättat om mitt Las Vegas-bröllop.

Visst går ju det där upp och ner nu också, vissa dagar kan jag ta saker och ting bättre än andra och skaka av mig korkade saker som dimper ner i inboxen. Jag är inte alltid på hugget! *s* Det där påverkas nog ganska mycket av att jag känner att jag inte har samma tid, lust och ork till nätkonversationer och vill ha ut det mesta av de som väl blir av.

Men jag kan inte längre bara rycka på axlarna som förr och försöka bemöta det hela med en trevlig tillrättavisning. Jag känner istället hur hornen växer och hur jag blir bitsk, antingen åker mailet i soporna pronto eller så skickar jag en snäsig kommentar om saken.

Har de intressanta, intellektuella och kommunikativa människorna lämnat nätet eller är det bara så att den där bägaren runnit över?