Tänk inte på mig...

Idag kör Jokkmokks vintermarknad igång på riktigt. Det är den riktigt stora årliga händelsen i kommunen. Året i Jokkmokk delas ju in före och efter marknaden. Men jag är inte där och kommer inte att åka upp i år alls. Det känns vemodigt. Stämningen och känslan är fantastisk. Dofterna och ljuden likaså. Alla olika språk och dialekter. Alla vackra kläder (tänker ffa på samernas koltar). Jag har nog varit där nästan varje år så länge jag kan minnas, extra mysigt var det ju den tiden jag gick utbildningen och hade praktik där och det året jag jobbade där. Att se och känna förväntan stiga dagarna innan, se hur samhället bubblade och hur allt förändrades. Lilla stillsamma Jokkmokk blev ett pulserande myller av människor. Då hade jag lägenhet och slapp det enorma jobbet med att försöka hitta bostad där under marknaden, det är ohyggligt svårt ska ni veta. Man måste nästan vara ute redan marknaden innan, många har ju dessutom stående plats år ut och år in så det är svårt att ta sig in som "ny". Människor i Jokkmokk hyr ut sina hus för 20000 kr den helgen. Det är sanslöst!

Nej, Jokkmokks marknad är inte som vilken marknad som helst. Den är helt unik och mycket speciell...

Men nästa år så SKA jag upp igen!