Besviken! Och ond!

Fy, så snabbt det går att vända ett strålande gott humör till skit!

Hade nästan kunnat tro att jag är en "hormonella" idag, känner mig både arg och gråtfärdig över småsaker denna eftermiddag. Är dock ingen mens på G den har passerat och är nån vecka bort. Hade som plan att laga salt sill i ugn till middag, istället för att panera och steka sillen, göra löksås på sidan och koka potatis så tänkte jag göra allt i samma form. Bestämde mig dock för att byta ut vispgrädden mot en mjölredning och lite matlagningsgrädde, för att göra det hela lite nyttigare. Väl hemma och mitt uppe i matlagningen inser jag att den sill jag köpt, som är filéead och urbenad inte alls var speciellt urbenad. Det kryllade av småben, hopplösa att få bort och en del var helt klart av den oangenämare sorten att få i munnen. Så lagom småilsk kastade jag mig iväg på en rask promenad till Hemköp för att köpa ny saltsill - denna gång Abbas. Den funkar alltid. Men...

...tog just ut formen ur ugnen och allt har skurit sig och hela rätten är totalt oätlig. Fy fan! Uppenbarligen går det inte att göra den här rätten hälsosammare, det är grädde som gäller eller helt enkelt klassikern; panerad och stekt sill med löksås och potatis!

USCH! Skulle gärna stampa i golvet och böla av ilska här och nu men vägrar!

Tredje gången gillt att försöka få till middagen denna eftermiddag. Potatisen är ju redan klar, har börjat koka några ägg sedan blir det löksillsburk fram! Visst är det gott men jag var verkligen sugen på salt sill. Och jag var absolut inte inställd på allt detta strul!

För att försöka vara positiv. Jag har fått mig ordentligt med promenerande idag. Först till jobbet, sen en omvägspromenade hem och sedan t.o.r Hemköp. Sedan har jag ju mellan allt strul hunnit bädda rent i sängen, starta en maskin med tvätt och nästan packa helgväskan klar. Nu middag, sen en dusch och TV-soffan!

Ond-Jennie loggar ut!