Människor kommer, människor går...

Finns det fler med mig som känner en knut i magen då man rensar telefonboken i mobilen på ett namn?

Det känns så definitivt att rensa bort gamla bekanta ur sin telefonbok, som om man raderar en bit historia. Javisst, de trevliga minnena finns kvar men anledningarna till kontakt har upphört. Ändå är det så svårt...så svårt! När jag var singel var det lätt att fylla mobilen med nya kontakter, så är det ju inte längre. Någon ny person dyker ju upp i ens liv då och då men inte alls i samma utsträckning. Och visst, ibland trillar det in ett SMS från någon gammal bekant och då är det ju onekligen bra att ha dem kvar i sin telefonbok så att man vet vem meddelandet kommer ifrån men det är inte ofta nog för att berättiga att ha posten kvar egentligen. Dessutom, hur många av de där som man inte har kontakt med längre har kvar samma telefonnummer nuförtiden? Säkert långtifrån alla.

Jag har ännu en drös med namn och nummer som jag inte kontaktat (och som inte kontaktat mig) på säkert två år. Ändå sitter det fast att trycka på det där "C:t" för att ta bort posten. En liknande känsla är det att radera kompisars barndomshemsnummer. Jag har en väninna som (av olika anledningar) aldrig besöker sitt barndomshem längre men det känns så hemskt att ta bort det där numret. Vi umgicks hela tiden och jag ringde det där numret jämt. Inte jag jag väl..?

Samma sak gäller nära och kära som gått bort, det känns så definitivt att ta bort dem ur sin telefonbok. Så sorgligt. Så permanent. Men faktum är att det där telefonnumret aldrig kommer att leda till den där personen igen.

Hursomhelst så tränar jag mig på saken, någon person "ryker" ur min telefonbok då och då. Jag har f. ö. samma känsla med MSN och mina kontakter där. Fast där handlar det även om (olust)känslan av att man stöter sig med någon. Att folk ska bli stötta/arga/ledsna för att man rensat bort dem. Men det är väl ändå ett ganska naturligt steg om man aldrig har kontakt (mer). Där finns det personer jag pratar ofta(re) med och de jag pratar mer sällan med och alla de får vara kvar. Men om kontakten är noll...icke-existerande...tom....ja, vad är då egentligen meningen? Beroende på vem personen är så kan det där raderandet ändå vara ett jobbigt steg att ta, lite av slutet på en "era"...

Summan av kardemumman är i alla fall för min del: det är svårt att rensa bort människor ur livet - även om "vår tid", sedan länge, är förbi!