En av våra kollegor (vi kan kalla henne M) som arbetar på en annan enhet går på knä just nu, hennes kollega har varit sjukskriven till och från under kanske två månaders tid, ärenden har samlats på hög och nu börjar det ta ut sin rätt på M. Tydligen hade M brustit ut i gråt tidigare i veckan för att hon känner sig pressad och stressad och inte hinner med sitt (och sin kollegas) arbete. "Sökandet" efter vikarie tycks gå långsamt och i dessa spartider känns det inte helt främmande att tro att det är ett medvetet drag. Vi andra har pratat om att avlasta henne i den mån vi kan, även om det egentligen inte finns nåt speciellt utrymme för det - i alla fall inte för någon längre tid. Men återigen, i dessa spartider så sänder detta fel signaler. Det kan gott tolkas som att det finns utrymme för oss att göra mer jobb på mindre huvuden och så är det inte. Vi får ju i stället lägga annat som inte är fullt lika akut (mindre akuta ärenden, dokumentation, möten osv) på hög för att avlasta M. Egentligen borde vi låta systemet falla men i detta fall är det synonymt med M och av solidariska skäl känner vi inte att vi kan göra det.
Det hela känns som en rävsax. Ett moment 22. En ond cirkel.
Hur vi än gör blir det fel...
Så vad gör man?
3 kommentarer:
Man tappar bollen som min chef sa. Jag hade en arbetsbelastning i våras som inte var att leka med. Då sa tillslut min närmsta chef. "Bea det enda sättet att våra chefer skall märka att det inte fungerar är om du inte är så jävla bra på att jonglera. Du måste börja tappa bollar annars kommer du gå under själv." Och det rådet för jag vidare. Jobbet är inte viktigare än den egna hälsan. M skall inte göra sjuka kollegans jobb. Hon måste tappa den bollen.
Inom vissa yrken är det så mycket svårare men snart har ni annars en sjukskriven M oxå och så ripplar det vidare på er andra.
Dröjer rekryteringen av vikarie prata med facket. De skall ju hjälpa till i sådana här fall.
Jag har totalt brutit ihop av för mycket jobb en gång men nu i våras sa jag ifrån, jag tappade bollarna och fick hjälp. Man får inte det förren man släpper "duktiga flickan" och det ramlar ner saker. Vi är ofta allt för bra på att jonglera 8fan att man inte kan vara lika bra med riktiga bollar :-)
Man borde sätta "hårt mot hårt" men jag tror att de flesta oss försöker sträcka oss så långt vi kan tills det brister. Nåt måste i alla fall hända för snart är det jul och mellandagar och då ska vår sjukskrivna kollega jobba och M har semester. Om inte innan så rasar det då såvida inte en vikarie plockats fram...
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter förresten!
Skicka en kommentar