Reclaim my life

Såja...

Natt-särken på och tjocksockorna likaså. Ska bara ta ut linserna, sminka av mig, kasta på mig mina glasögon och borsta tänderna nu. Känner mig snörvlig, trött och småfrusen och har bestämt mig för att i kväll, då blir det minsann sänggående innan 21. Ska inte sova nåt i soffan innan utan försöka hålla mig vaken. Tänkte bara läsa lite och somna gott sedan. Sov inget vidare i natt. Dels inleddes det ju med den där "drömmen" (eller vad det nu var) och sedan har jag varit varm och kall om vartannat. Jag tror faktiskt att jag kryper ner redan efter "Halv åtta hos mig", 4:ans riktiga mysprogram!

I morgon inleds dagen med ett litet möte kl. 8, sedan telefontid som vanligt och sedan ska vi gå igenom en föreläsning på film från CKU om arbetsförmågebedömning. Därefter väntar lunch och vanlig arbetsdag.

Jag känner lite panik över hur lite jag träffat mina vänner på sistone, vet inte riktigt vad som hänt men vi har inte lyckats synka oss alls. Kanske jag och Tove kan få till en surr- och fikadejt på torsdag såvida jag håller mig i form. Vill träffa Agneta lite mer också och uppdatera mig i hur husjakt, kärlek och livet går. Hann träffa henne en snabbis på jobbet idag men vad är 15 minuter på flera veckor. Och så Pernilla såklart, nu när hon börjar jobba så är det ännu svårare att synka nåt. Kanske vi kan få till nåt i helgen när jag ändå är mol allena?

Detta bidrar till den tomhet jag kan känna inombords. Det känns som om sak efter sak faller omkring mig. Min motivation och lust till sådant jag egentligen älskar är som bortblåst. Min brinnande lust att vårpyssla på altanen, förbereda för en lång och härlig sommar ute, pyssla och pynta hemma, planera middagar/fest osv. Dagens jakt på recept på bufférätter på nätet (till en jobbhappening) fick mig att känna ett sug efter att "sno ihop" en dubbelmarinerad filé hemma också, men varför ska jag? Det känns så lönlöst. Jag har inte ens tänt utelamporna på altanen i kväll. Allt bara rasar. Den enda som känns strukturerat och "the same" är jobbet. Det är väl därför de där timmarna på dagen går bra.

Vad hände med allt som var mitt liv?

Efter det här inlägget kan jag inte påstå att jag är mer uppåt. Det går inte en enda dag utan att dessa tankar invaderar mig. Det börjar på morgonen, håller sig i schack under dagen och smyger sig på under kvällen igen. Jag önskar att jag fick gå i ide och sedan tina fram...nån gång...

I want to reclaim my life!