Insikter och inre frid

Efter helgens upprivande kraschlandning har jag rest mig upp med nya insikter. De hade i och för sig börjat formas redan innan helgen men nu har de stillat sig till ro inom mig. Jag vet att jag kommer att ha mina svackor då och då men det känns som om en massiv sten rasat från mina axlar. Jag känner inte alls samma press och stress inombords längre. Jag har desperat försökt få grepp om mitt liv och situationen för att kunna planera (både för egen och andras del) och ställa in (och om) mig för det nya som väntar. Saker och ting har dock gjort att jag inte kunnat få de besked jag önskat och fortfarande inte kan det. Nu har jag dock "ändrat kurs", eller inte riktigt så men jag har landat i insikter och en inre frid. Slutmålet är detsamma men vi kommer inte att kunna landa i ett "färdigkonstruerat paket" som jag inledningsvis hoppats. Nej, nu har jag tänkt rikta fokus mot Norge. Jag har tänkt se mig om efter jobb där. Varför inte? Norge är ett vackert land, ett välställd land, det är likt mitt Sverige och slutmålet är ju faktiskt där...ett gemensamt liv med min kärlek.

Huset har jag sagt att jag lämnar senast i månadsskiftet juni-juli. Min underbara Jill har sagt att jag får bo hos dem (vilket f.ö Pernilla också erbjudit) om saker och ting inte fallit på plats innan dess och när jag låtit den tanken sjunka in så inser jag vilken enorm lättnad det är. Jag slipper skaffa mig en lägenhet och försöka få den beboelig och trivsam - för det skulle verkligen kännas som ett steg i fel riktning att satsa på nåt här då jag har ögonen inställda åt annat håll så att säga. Dessutom får jag, om så blir fallet, en sommar på landet och inte i en lägenhet i Boden stad. Och blir det så så kanske jag får möjlighet att spara lite pengar trots min numera deltidslön även om jag naturligtvis kommer jag ju att betala Jill för uppehälle och bli tvungen att pendla till jobbet i stan. Om det inte löst sig innan dess så får jag även ro att söka mig ett jobb från ett annat jobb som alltid är lättare än från arbetslöshet.

Detta med förvaring av mina saker och magasineringsfrågan har jag kollat upp och Kalles bud i Luleå har förrådsutrymmen att hyra ut. Fast i samband med en thailunch för någon vecka sedan sade K att hon ev. hade plats att upplåta åt mina pinaler och det är ju helt fantastiskt supergulligt i så fall. I så fall skulle jag slippa från den extrautgiften på 500-1000 kr/mån. Tänk vilka människor jag har omkring mig.

Jag kan bara konstatera att jag känner mig lugnare, mer harmonisk och mer klartänkt nu. En kris innebär förändring och utveckling, det har man hört till leda men det ligger verkligen något i det.

Just i denna stund går jag nog på en endorfinkick. Jag känner mig så nöjd efter träningen, mitt nya inre lugn och en annan liten sak som jag skvallrar om i ett annat inlägg lite senare :)

Nu ska jag avnjuta mina vårrullar till lite TV.