Jag har gjort det bästa av denna påsk med hjälp av goda vänner. Tack tack för att finns och är världens bästa! Gårdagen var trevlig, det är alltid mysigt att umgås med syster yster och hennes rara familj. Maten var fantastisk god, grillat är ju bland det underbaraste som finns när solen börjar titta fram. Två av de tre filmerna vi såg hade jag sett förr, en ("The Brave One")valde jag medvetet eftersom jag tycker att den är bra, den andra ("Efter Bröllopet") hade jag glömt bort att jag sett tidigare men det gjorde absolut ingenting för den är så fin och sorglig. Den tredje filmen,"Henry Poole Is Here", är inget som jag lär lägga på minnet däremot.
Jag kom hem för drygt en timme sedan, efter ett stopp hos mamma och pappa där det bjöds på en kopp kaffe. Det var trevligt att träffa och prata lite med dem. Det sker ju inte ofta nuförtiden. Därifrån åkte jag och lämnade tillbaka filmerna på Kioskpiraten och sedan och handlade lite sallad, mjölk, tandkräm och kebabsås på Kvantum. Dagens middag blir kycklingkebab (pitabröd, kycklingkebab, vit kebabsås och grönsaker). Nån som testat? Det blir premiären för mig i alla fall. Har ätit kebab med kebabkött och souvas och det är ju fantastiskt gott. Kanske även detta kan vara en höjdare.
Sedan jag kom hem har jag packat upp väskan, startat en maskin med disk och en med tvätt, duschat och sitter nu här i soffan och njuter av den friska luften som strömmar in genom den öppna altandörren. Solen strålar ute och det droppar inte från taket utan fullkomligt porlar. Våren är med all säkerhet här.
I dag är det måndag, det innebär att det bara är en vecka innan jag sätter mig på planet mot Stockholm där jag och B kommer att träffas och ägna 11 timmar i väntan på att planet lyfter mot Gran Canaria. Vi reser från Stockholm eftersom vi kommer från olika platser och för bådas del innebär det att vi måste åka dit kvällen innan för att vara på plats i god tid innan planet går 07:55 på tisdag morgon. Samma lika blir det när vi kommer hem sent på tisdagen, vi får ägna natten väntande på Arlanda tills dess att vi kan flyga hem på onsdag morgon. Men vad gör man inte? :) Jag känner mer och mer att jag längtar, vill iväg, behöver iväg...Idag plockade jag upp SuperYatzy från förrådet för att ta med på resan, jag funderar på att ha den i handväskan, likväl som en kortlek så att vi kan roa oss med det där på Arlanda.
Jag har förresten plockat upp resväskan också och tänkte så smått börja plocka ner saker i den, måste sondera garderoben och se vad jag har för sommarkläder...och så denna evinnerliga, embarmerliga skofråga. Ett par flip-flop ska då med och ett par skor som är sköna att promenera i, sen vill jag ju även ha med ett par lite sötare/finare skor för kvällarna.
I morgon väntar jobb igen, typiskt när solen ääääntligen tittar fram men jag gråter inte. Det känns helt ok att träffa arbetskompisar och kollegor igen, tänka på annat...Återigen, ska inte klaga. Jag har tagit mig ut, sysselsatt mig, haft trevligt och kul - tack vare fantastiska vänner. Men jag känner ändå att jag går ner mig lite när jag kommer hit, till ett tomt hus...det som var mitt älskade hus. Jag älskar fortfarande huset men saknar allt som det innebar och innehöll. B sade för en tid sedan att jag nog inte insett att jag går igenom en sorgeprocess och visst är det så det ligger till. Jag har stunder då det känns helt ok, hoppfullt och jag känner att saker och ting kommer att lösa sig men så har jag även de där stunderna då jag blir livrädd, tror att jag är galen som utsätter mig själv och andra för detta och att allt kommer att bli pannkaka. Det går bättre och bättre men en vecka helt ensam här i huset är inte direkt till fördel. Jag saknar Daniel här; lite ljud och liv och rörelse innanför dessa väggar. Jag hoppas hur som helst att han kan njuta mer av sin ensamma vecka i huset...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar