Nu har jag påskledigt. Det är ingen höjdare riktigt ännu. Jag hoppas dock att det ska bli bättre.
Har just plockat in i kyl, frys och skafferi efter hemkomsten från storheden-svängen med K. Trevligt med en liten utflykt och lite surr. Man glömmer bort lite av det tunga som jag förstod skulle komma över mig men...
...tomheten kom över mig direkt jag kom hem, eller redan när jag lämnat av K hemma hos sig. Eller faktiskt redan innan det. Jag kände även av det redan tidigare i eftermiddag när jag var hem och hämtade mina jobbnycklar som jag hade glömt. Jag ser spår av att Daniels pappa varit här, perkulatorn och kaffekoppar stod framme och jag ser tecken på att M varit här. Det är en underlig känsla. En sorglig och ledsam känsla. Det är inte bara tomt och ensamt i huset utan även inombords. Om känslan blir som i kväll resten av påsken så måste jag aktivera mig mer.
Nu sitter Daniel och M på planet på Gran Canaria. Jag hoppas verkligen att de får en fin och vilsam semester och jag längtar efter min och B:s tur. En kväll som denna känns den extra efterlängtad, för att inte säga nödvändig. Vi behöver verkligen den där resan!
I morgon ska jag nog ta mig en promenad med Tove. Vi har i alla fall pratat löst om den saken.
Over and out for now!
2 kommentarer:
Här har du också en som känner sig ensam i ett STORT tomt hus.
Familjen har åkt ner till stugan och lämnat mig kvar hemma som ska jobba.
Hojta till om du vill ha en promenad kompis.
Öken är det. Och så denna längtan. Men snart är ni tillsammans igen :) Tack för prommiserbjudandet! Will keep it in mind! :)
Skicka en kommentar