Gårdagen var superlyckad. Vilken trevlig fest, vilket proffsigt arrangemang och vilken god mat. Fick ventilera lite om det aktuella läget med min roomie (som f.ö. bor på samma område) då vi promenerade hemåt i natten.
Jag är vrålhungig nu men har inte direkt nåt hemma. Sitter och drömmer om mjukkaka, mjölk, leverpastej...men finner inte geisten att knata in och handla så jag får helt enkelt äta nåt som jag kan gräva fram. Jag har i alla fall tagit upp lite oxfilé på tining. Pommes finns i frysen och en flaska med Vidsels bearnaisesås. Inte för att det är nån större njutning att äta det själv. Jag mår verkligen inte speciellt bra här, extra tråkigt är det att vara ensam (Daniel är hos sina föräldrar i helgen). Jag måste börja packa men det känns som att gräva i öppna sår. Jag ska i alla fall inleda packningen. Allt kan jag inte packa, jag vill resonera med Daniel om en del saker som husgeråd, sängkäder och handdukar. Vad ska stanna och vad ska jag ta med mig.
Fy, hela dagen och kvällen här ensam. Hur ska jag lyckas vända det till något positivt? Tänk att nåt så underbart som mitt älskade hus, det som var allt jag drömt om kan bli en så smärtsam plats. Det är inte huset i sig utan situationen och läget som gör det. Det blir bra att flytta. Jag måste det nu. För mitt välmående och för Daniels välmående - och för att vi ska ha en möjlighet att reparera våra hjärtan.
Nu ska jag gå ner i källaren, starta en maskin med tvätt. Hämta upp någon flyttkartong och inleda med fotoalbumen i alla fall. Sedan måste jag verkligen äta nåt. Kanske jag åtminstone orkar knata iväg till Statoil.
Önskar er en fin lördag, jag vet dock med säkerhet att min inte blir speciellt rolig. Värst blir kvällen och de flesta av mina vänner är upptagna; Aggis är med Gunnar, Jillan jobbar natt, Pernilla likaså...Jag får bosätta mig på nätet alternativt försöka se en film men jag vet att jag kommer att ha svårigheter att koncentrera mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar