Nu tror jag att jag är klar. Det känns konstigt. Är det verkligen inget mer? Det är säkert småsaker kvar som glömts men det är ingen större fara, det löser vi den dagen det ev. dyker upp. Jag tror att jag packat allt nu. Kvar att köra upp till syrran är nu en del småplock, några flyttkartonger, en säck med plastburkar m.m, en säck med kläder, lite grejer från frysen, några påsar med skafferivaror, perkulator m.m, min cykel, sängen, sängbord, micro, skrivbordsstol, en del badrumsprylar, min dator, höstolen, en trappstol...tja, det är väl det...
Daniel skulle ta med ett kåpsläp hem i eftermiddag, det innebär att vi inte behöver bekymra oss över regnandet. Förra svängen vräkte ju regnet ner andra vändan. Inte kul med ett öppet släp.
Detta är oerhört sorgligt och tungt men det känns ändå skönt att det är klart nu. En eller två turer till med släpet och det är över. Då kan jag börja på nytt. Landa. Tänka. Reda ut saker. Fokusera. Och därefter vandra ut i livet. Förhoppningsvis stark, rakryggad och vis - och med kärleken i följe. Det är min dröm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar