Jag har varit uselt dålig på att uppdatera ett par dagar men det har helt enkelt varken funnits tid, läge eller lust. Min tid har behövts till annat och jag har fått andas lite och finnas där för betydelsefulla människor. Sedan är det, i ärlighetens namn, rätt skönt med en paus emellanåt.
Hursomhelst så anlände jag hem i går och som vanligt slogs jag ner i skoskaften i samband med det. Det är så mycket tankar, känslor och sorg som omgärdar den där platsen just nu och det tar över mig totalt. I veckan ska jag ta mig iväg har jag tänkt. Jag måste ut och andas. Lämna Daniel plats att andas. Jag pratade med Jillan i morse och tanken är väl att försöka få iväg det sista onsdag och/eller torsdag. Det som återstår är för mig och Daniel att ta itu med köket, för mig att packa kartongerna, gå igenom vad som kan ha glömts och lasta släpet. Jag önskar så att detta bara kunde sköta sig av sig själv men det gör det ju inte. Tyvärr...Så mest troligt är jag alltså Bredåkrare igen till helgen för hur länge återstår att se men det är ett första steg i alla fall. Det rätta steget här och nu.
På torsdag ska jag även besiktiga bilen, håll nu tummarna att min lilla pärla (en gammal Toyota corolla) klarar det där. Jag behöver ju bilen nu när jag ska förflytta mig 2 mil från stan. Den har stått avställd de senaste två åren men fram tills nu klarat sig finfint genom besiktningarna. Please, please...även denna gång!?
Dagen idag då? Tja, snart är denna arbetsdag slut sen går jag väl hem till mitt vakum. Daniel har träning så idag blir det knappast packat så mycket från köket. Kanske kan börja så smått i alla fall. Måste köra en maskin med tvätt också och komma ihåg att ställa på bilen.
♥ Jag måste bara få uttrycka tacksamhet och kärlek till de underbara människor jag har omkring mig. Jag nämner inga namn men ni är många och ni är fantastiska. Jag är en lyckligt lottad tös, that's for sure! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar