Har suttit på nätet, läst bloggar och kärleksberättelser. Människor som träffats, gjort resor tillsammans, flyttat ihop. Inte det mest upplyftande för nån i min situation men lite mysigt ändå.
Jag hoppas att det där ska "drabba" mig snart också. Att jag får leva i kärlek. Hela tiden. Behöver ha den som en varm aura omkring mig.
Visst "samboskap" med syster och familj är ju helt ok - en tid, men nog fasen vill jag ha mer än så i långa loppet ;) Give me some loving - eller för fasen, ge mig hela burken! jag vill känna den där totala lyckan igen, jag vill spira och blomma och leva - och stråla i kapp med själva solen. Det gör jag inte just nu.
Bättre tider kommer, det vet jag. Men när?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar