Här mulnade det ihop vid lunch och himlen öppnade sig. Är ute på liteuppdrag i jobbet. Och tänka sig, så fort jag kör på gatorna kring huset eller ser gatan/området på håll så kniper det till i hjärtat. Hur länge ska det kännas så? Ibland är faktiskt avstånd ganska positivt och då avser jag inte enbart detta med huset och livet jag lämnat bakom mig...
2 kommentarer:
Huset mina döttrar växte upp i, i Piteå, det smärtar än att köra förbi, och jag flyttade därifrån 1994.
Har förstått att det inte är lätt övergående men det kanske lättar lite med tiden i alla fall...*hoppas*
Skicka en kommentar