Lite gruvsamt

Syster med familj har dragit iväg med husvagnen, inte långt men jag har inte riktigt lust med husvagnsliv denna helg så jag blir kvar i byn. I morgon har jag och Pernilla bestämt att vi ska socialisera igen, äta nåt och prata strunt. Men ikväll då? Mol allena i huset med (säkert) en miljon tankar och känslor snurrande i knopp och kropp. Agneta har erbjudit mig att följa med henne och lite folk ut och äta men det är hennes ex-mans släktingar och jag tycker gott att de kan få umgås själva. Pernilla har erbjudit mig att hälsa på dem, men vi ska ju ses i morrn också. Dessutom har jag ett erbjudande om att hänga med ut för ett glas vin eller tre men något vinande blir det inte med tanke på att jag har 2 mil att ta mig hem sedan. Det får helt enkelt bli en kväll vid antingen den ena burken eller den andra, kanske köra en maskin med tvätt eller två, sitta ute en stund om solen behagar att hålla sig framme. Kanske lite telefonsnack. Allt för att hålla mig aktiverad. Måste hitta mig nåt ätbart också, fast det lär bli ytterst ordinärt - inte minsta lilla fredagsmys, det kan jag inte få till en kväll som denna.

Jag saknar och längtar...det gör jag! Det är det som pockar på i kropp och själ och gör det lite gruvsamt att vara allena en kväll. I vanliga fall uppskattar jag egen tid då och då men gör det inte så mycket för närvarande däremot. Det är bara att ta tjuren vid hornen och försöka hantera det hela.

Om en stund ska jag ta min lilla pärla och puttra över till Jeanette och hjälpa henne få sin dator till Emilson, ska kasta mig in på systemet och ladda upp med lite vin också. Jag hade tänkt köpa med mig lite bubbelvin. Det är somrigt, friskt och gott. Bubblorna från vinet känner sig nog hemma med alla bubblor jag har inombords också *s*

Ha en skön fredagkväll gott folk! Jag lär väl återkomma i min frustration/saknad/ensamhet...*s*