Segt!

Pust, har inte mått prinsessa i morse. Den känslan beror inte enbart på vinet och är av fysisk art. Nej, jag hade ett tungt men nödvändigt samtal i natt. Och det känns i hela kroppen. Jag har just sågat bort den lilla gren av ljusglimtar som funnits och rasat rakt ner i ett mörker. Det är hårt! De där glädjeämnena duggar ju inte så himla tätt och så går jag och gör nåt sånt men som sagt, it had to be done, annars fastnar jag här (nu pratar jag om en mental sak), annars kommer jag aldrig vidare utan trampar kvar i ett destruktivt träsk av frågetecken och osäkerhet. Och jag både vill och måste vidare, jag vill och behöver se en progress!

Jag har i alla fall beslutat mig för att skippa dagens prestigematch i fotboll mellan norra och södra Bredåker, i stället ska jag ta mig en uppiggande dusch, äta nån varmkorv med bröd och sätta mig ute och njuta av solens värmande strålar.

Over and out for now!