"Det som inte dödar, det härdar"
”Gud lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära"
Yeah, yeah säger jag! Jag tycks ha fastnat i en negativ spiral just nu. Jag ser framför mig det värsta jag kan tänka mig. Vet inte hur jag ska ta mig ur dessa negativa tankebanor. Hur man ska kravla sig upp ur den avgrund som dyker upp framför fötterna ibland. När de där elaka tankarna kommer så är det som att de triggar än jävligare diton och till slut har jag målat upp en sjuhelsikes scenario. Försöker jag pusha och peppa mig med positiva tankar så känns det som om jag försöker lura mig själv. Kanske är det nu jag borde lyssna på mammas:
"Måla inte fan på väggen innan han är där"
Eller som en nätbekant, en gång i tiden, fyllde i:
"...men om du prompt ska måla dit honom, se till att göra det med vattenlöslig färg"
Men som jag skrivit förr, jag vet att detta går upp och ner. Tipp topp lär dröja men några pinnhål drägligt än detta duger gott för nu. I väntan det där rätta och harmoniska får jag försöka planera in små guldstunder och det jobbar jag på så mycket jag kan. Men mitt uppe i allt detta har jag även ett ganska stort behov av att dra mig tillbaka, hålla mig "på min kammare" och umgås med syster som känner till varenda liten tanke som snurrar i mitt huvud och känsla som snurrar i min kropp. Det är skönt att hålla sig i byn där jag inte alltid måste konfronteras med frågor om ditt och datt utan själv kan välja när det är läge att ventilera - och med vem. Jag vet att jag är en pain in the ass med mitt surr ibland, Jill. Du är guld och jag kanske är dålig på att säga det ibland men du är mitt no.1 bollplank här och nu (som om du nu skulle ha missat det ;))
Nu ska jag åka och lämna tillbaka filmerna, göra ett kvickt stopp på apoteket och sedan tuffa iväg mot byn. I kväll är ju planen att vi ska gotta oss i "The Notebook" - igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar