Jag visste att det kommit ett sjukdomsbesked. I kväll fick jag vetskap om domen. Vi är inte nära men det slog mig bara hårt och det kändes i hela magen, i hela hjärtat och i hela själen...Är det månne så att en del inte är menade att leva sitt liv här på jorden? Det är lätt att få sådana tankar när människor utsätts för prövning efter prövning och det hela ändå kommer att sluta med "the point of no return" trots idogt kämpande och vunna kamper.
Den slutgiltiga kampen kom tidigare än förväntat och vinnaren är inte den rätta!
Jag känner mig så ledsen! Och ändå är det bara en promille av vad partner, barn, mamma, pappa, nära vänner och andra släktingar känner.
Varför berövas en ung och livfull människa livet när det finns de som bönar om döden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar