Nu sitter jag här med samvetskval. Från tidig morgon tills jag klev upp på förmiddagen har jag hört en av katterna halvhysteriskt krafsa på dörren och mjaua utanför. Jag var helt säker på att det var Felicia som inte tyckte att torrfodret vad gott nog utan ville ha nåt annat (som f.ö. är slut) så jag brydde mig inte om det utan somnade om och hörde det där krafsandet varje gång jag vaknade på nytt. Jillan upplyste mig sen att det är lilla söt-Brittan som varit instängd i korridoren här ute eftersom hon stängt dörren till pannrummet för att torka ungarnas kläder och inte sett att hon var här ute. Stackars kisse, hon var säkert panikslagen, törstig, nödig, hungrig...lilla vännen, här har hon försökt få hjälp och jag har bara förutsatt att det handlat om annat och sovit vidare.
Jag känner mig rätt mör efter gårdagen, jag kom mig i säng först vid 03 och har inte gjort så mycket annat än vilat idag. Nu doftar det underbart av en massa vitlök här, Jillan har nämligen snott ihop en potatisgratäng och till den blir det fläskfilé, sås och mozzarellaost. Jag tror att det är det som saknas. Lite mat och lite energi. I morgon vankas det jobb igen men bara i dagarna tre sen har jag helg igen. Jag ska träffa Gunilla nånstans för en lunch innan hon drar åter mot 08-land. Det blir trevligt!
Nu blir det åter till sängen för att läsa lite, det är ett hårt liv liv jag lever idag ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar