Tung men trevlig tisdag

Förmiddagen idag har varit tung, så tung. Jag har varit så trött och jag begriper inte varför, jag har ändå fått mig 7 timmars sömn i natt och det brukar ju räcka. Det var nästan så att jag började spekulera i om jag kanske höll på att bli sjuk. Fast det tror jag inte. Och vill inte. Här kör vi med järnvilja...och lite *peppar, peppar ta i trä*. Kanske jag bara har lite jetlag efter långhelgen. Det känns i alla fall lite bättre nu men nån kvittrande lärka är jag inte ändå.

Dagen har i övrigt varit bra, jag har fått mig en lunchdejt på Norrigården med allra sötaste lilla Gunilla♥, i kväll drar hon och sambo åter till Stockholm så det var trevligt att hinna träffa henne innan. Även om tiden var lite knapp för en uppdatering, det händer ju ändå en del i våra liv som ska gås igenom de få tillfällen vi får till att ses varje år :) Det är naturligtvis många som sliter i henne såväl familj/släkt, vänner som svärfamilj när hon väl kommer upp så man får ta den tid som ges. De ska ju flytta till en större lägenhet (centralt och bra på Kungsholmen) nu i maj så då kanske jag får nappa på hennes erbjudande på att låna gästrummet en Stockholmshelg.

Efter lunch har jag haft ett 1,5 timmes medarbetarsamtal med min chef och vi har pratat om såväl det gångna året som tankarna inför framtiden. Jag trivs finfint på min arbetsplats, med mina arbetsuppgifter, arbetskamrater och chefer så jag hade inte direkt nåt att klaga på. Arbetstyngden varierar - men så är det ju varje år, periodvis är det hur mycket som helst medan det kan lugna ner sig lite andra perioder. Nu på sistone har det varit mycket, ibland känns det som att ett heltidsjobb ska klämmas in på 70% arbetstid. Lite stress är en bra sporre och blåslampa, för mycket och ihållande stress är naturligtvis inte bra. Men man klarar mycket så länge man har bra kollegor och "högt i tak" och det har jag här. Annars fick jag positiv feedback, hon hade bara hört gott om mig och jag hade fått fina ord från hemrehab.-teamet också. Hon berättade att hon innan hon blev chef hade sett mig som ganska anonym och nästan lite reserverad och det kan kanske stämma. Jag vänder ogärna "insidan ut" för allt och alla men litar jag på folk så är det en helt annan sak. Nu såg hon mig dock som både öppnare och mindre anonym, även om jag inte är den bullriga typen som tar plats. Fast en sån kommer jag nog aldrig att bli, det ligger inte riktigt i min natur.

Planerna för kvällen är inte stora eller många. Det blir till att ta det mycket piano, jag har hyrt två svenska filmer ("Så Olika" och "Äntligen Midsommar!") som jag tänkte se, antingen ensam eller med syrran och gänget, såvida hon hinner hem från Kåbdalis i tid för jag orkar inte med nåt "nattsudd".