Tänk, 20 år har gått sedan premiären och fortfarande saknar serien motstycke. Jag har ännu inte sett något som gripit tag i mig som "Twin Peaks". Serien var (och är) magisk; karaktärerna, musiken, storyn, den mörka, mystiska och sjuka stämningen...ja, den är verkligen nåt speciellt.Jag är lycklig ägare till såväl CD-skivor (musiken är fantastisk!), när serien visades spelade jag in alla avsnitt på VHS men har idag DVD-boxen i min ägo, likaså filmen "Fire Walk with Me", det är min lilla skatt. "Laura Palmers hemliga dagbok" som gavs ut i samma veva som serien kom har jag i någon av mina flyttkartonger med böcker. Jag har även ett kassettband med Agent Coopers inspelningar till "Diane". Jag var verkligen ett "Twin Peaks"-freak och drömde om att kunna åka på fanfestivalen i Snoqualmie (Washington, USA) - den pågår fortfarande varje år.
Jag minns ännu hur creepy det var att gå in på toa (jag hade mitt rum "bakom garaget" de sista åren jag bodde hemma hos mamma och pappa) efter att avsnittet var slut, att passera såväl pannrum som luckan ner till krypgrunden kändes läskigt. I synnerhet när Bob varit i farten i avsnittet...;)
För nya generationer som inte såg serien när den kom, missa den inte! Den håller garanterat ännu!
Även om det var en sorg när den slutade så är jag glad att den inte mjölkades ur tills folk tappade intresset. Den var alldeles lagom lång och alldeles, alldeles perfekt!
Det vackra introt:
2 kommentarer:
Fantastisk serie!
Kommer ihåg när jag såg scenen med Bob som kom krypande över soffan. Höll på att skrämma ihjäl mej!
Agent Cooper var också cool: "Trees, those trees!" ^^
HUA!!!! Bob förföljer mig fortfarande! Hur ska jag nu kunna sova? Han kommer ju smygande under sängen när jag går och lägger mig.
Skicka en kommentar