Jag har blivit lite "moster Jennie" med halva byn (smickrande som F-N) och såväl jag som de tänker; -hur ska det bli när nanny Jennie ("nanny Janny") åker till Norge ;) Ärligt talat, tiden hos Jill och Stig har varit såväl terapeutisk som nödvändig. Jag har trivts så bra med ett hem att sköta; disk att diska, tvätt att tvätta, damm att dammsuga och människor att älska till vardags. Syster med familj har välkomnat mig med öppna armar och säkert uppskattat den hjälp jag bidragit med men jag tror ändå att det blir skönt för dem att få sin absolut egna familjetid. Jag och syster bråkar sällan och aldrig och hon är min bästa vän här på jorden ♥ .
Även om det tidvis varit tungt och ledsamt att bo här, mestadels för att jag saknat mitt egna liv så har detta verkligen varit bra för att jag fått "glömma" och bearbeta men främst för att jag fått kommit mina syskonbarn riktigt nära. Jag har varit delaktig i allt från morgonväckningar till kärlekshistorier. Jag älskar verkligen dessa ungar och kommer att sakna den dagliga kontakten med dem från djupet av mitt hjärta!
Syster med familj åker till Turkiet den 26/5, två dagar innan jag åker till Norge. Detta innebär ju att de inte är hemma när jag åker och det känns tungt, framför allt gentemot barnen, jag har lovat att skjutsa dem till flyget men innan dess ska jag och (ffa) Lina kramas (och gråta några tårar) järnet! Max är inte lika förtjust i ömhetsbetygelser så där får jag nöja mig med en ruskning i håret, en klapp på ryggen en lätt kram och en smygpuss när han sover.
Älskade ungar ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar