Tänderna är A & O!

Sedan jag var mycket liten har jag fått med mig hur viktigt det är med munhygienen och det har gett ett riktigt gott resultat.

Jag minns när vi var små hur pappa brukade borsta våra tänder innan han åkte till jobbet, hur jag brukade stå där framför honom med huvudet lutat mot hand mage och munnen i vädret medan han borstade tänderna och pustade ut sin salamidoftande andedräkt efter frukosten och hur jag brukade hulka av den intensiva vitlöksdoften. Det låter kanske inte så positivt men nu i efterhand är det faktiskt det, våra föräldrar var så noggranna med våra tänder och ville oss så väl.

Jag minns även mammas mycket spontana tandborstningskontroller med de där små röda tabletterna man tuggade och gurglade som sedan visade de missar man gjort med tandborstningen. De senaste åren har jag faktiskt haft en önskan om att testa dem igen bara för att vara säker på att jag borstat bort all smuts men vågar inte av rädsla för att färgen ska fastna i limmet runt mitt tandsmycke, det vore inte någon höjdare! Jag minns även fluortanten och hennes besök till skolan och hur jag och min syster fick aldrig fluorskölja eftersom vi hade en egenborrad brunn med fluor i dricksvattnet som resulterade i att båda mina systrar fick supervita missfärgningningar (vitt blir missfärgningar när inte resten av tänderna är lika vita). Tänk att den där tanten som alla fasade kändes så spännande och exotisk för oss är vi satt där och gurglade med vatten bara för att känna oss delaktiga.

Dessa barndomsvåndor (och kanske vårt dricksvatten och en viss genetik) har faktiskt resulterat i att jag vid 34 års ålder bara haft ett litet, litet hål under gymnasiet. Detta lagades och jag har inte upplevt några som helst bekymmer förrän jag började jobba i Jokkmokk. En kväll när jag skulle lägga mig, året var 2001 fick jag en sådan enorm tandvärk. Jag har aldrig varit med om dess like. Jag vred och vände mig i sängen och testade med både värme (jag micrade riskorn och lade i en strumpa) och kyla (isbitar) men inget hjälpte. Till slut satte jag mig i bilen och åkte ner till jobbet och jourcentralen och fick med mig två tabletter Citodon hem. Jag tog dem, lade mig i sängen, kände benen domna bort, tandvärken försvinna och somnade. Dagen efter åkte jag till jobbet, ringde tandläkaren och fick komma dit. Denna tandläkare är fortfarande min hjälte, hon hade fått göra vad som helst för att få bort det onda. Det visade sig att jag fått en tandnervsinflammation (pulpit) under min gamla lagning från gymnasietiden och det hela slutade med en rotfyllning. Hon ifrågsatte lagningen men allt jag kände var en enorm lycka över att ha blivit av med smärtan. Den är inget jag skulle önska min värsta fiende.

Än idag lever mitt värn om tänderna kvar, jag borstar dem minst två gånger per dag och oavsett hur trött, full eller "medvetslös" jag är så har jag svårt att lägga mig utan att borsta tänderna. Varje tandborstning tar mellan 10-15 minuter och innebär mellan 2-3 tandkrämspåfyllningar. Nån tandlös gammal dam har jag inte tänkt bli. Mina tänder är SÅ viktiga!