Tankar, tillstånd, tokerier och trevligheter: Aftonens begivenheter

Slutsats: det var både lyckat och bra att åka iväg i kväll. När jag kom ner till bryggan var jag lite orolig att jag inte skulle hitta det gäng jag skulle möte upp eftersom jag bara hade ett vagt minne av personen som kikade förbi med inbjudan, i övrigt hade jag inte någon superkoll på vilka som var anmälda. Jag började med att dra en repa utanför uteservereringen och det tog inte länge innan jag såg Annette från Tiledelningsteamet så då gick jag in och anslöt till hennes lilla sällskap i väntan på resterande. Det är klart att det är lite "pirrigt" att åka iväg på en tillställning med få eller inga man känner men det blev väldigt lyckat och de som var där från kommunen var trevliga, glada, skämtsamma och välkomnande, så jag är glad att jag tog mig i kragen och åkte ner. Det är så bra att få lite fler "familiar faces" på huset.

Underhållningen var såväl djup och tänkvärd som rolig och lättsam. Han satte fingret precis på mycket av de tankar som jag kan ha kring livet och de små tingen som utgör det. Maten drog ut en del på tiden, det var troligtvis så att de inte hade räknat med den anstormning av folk som de blev så de hade varken folk eller råvaror att täcka upp efterfrågan. Jag hade verkligen velat ha deras fisksoppa som lät helt fantastiskt men dessvärre hade de inte alla råvaror, enligt uppgift hade en frys gått sönder - om så var fallet eller ej vet jag inte mer om. Det blev ett snabb ombeslut och rösten föll på Signalenburgaren som jag hört gott om. Och visst var den god -men det är alltid lite antiklimax när man är inställd på nåt om får nöja sig med "second best".

Enda nackdelen med kvällen som jag egentligen upptäckte först på bussen är att jag stinker rök i håret, vid mitt bord var det bara jag och en annan kvinna som inte rökte och det har satt sina spår. Egentligen stör det mig inte speciellt när man sitter ute men jag kände att det störde mig på bussen att jag luktade så pass - när jag själv är oskyldig till saken.

Bussresan var trots en fullpackad buss väldigt harmonisk och jag kom på mig själv med att betrakta och begrunda det jag såg passera, hjärnan hinner alltid dra iväg ett par steg längre för mig. Jag såg ett par vandra långsamt, tätt omslingrade längs trottoaren och tankar som: "är de nyförälskade", "gamla kärlekar men med spirande vilja att vårda sin kärlek?" Ett hundratal meter efter möter vi en mindre grupp som är ute och går med en golden retriver, jag undrar lite vad de har för relation till varandra och om paret jag just sett ens kommer att lägga märke till de mötande människorna med hunden eller om de liksom går där i sitt eget töcken med varandra. Strax efteråt ser jag en kvinna gå "dubbelvikt" med en hink längs trottoaren, jag utesluter snabbt att hon plcokar bär och tänker direkt på att hon är ute och efter sniglar...jag kan ha fel, troligtvis inte ;) - men det är ändå förunderligt hur en liten observation kan starta upp tankebanor som kan jobba både länge och djupt.

Hur många tankar rymmer egentligen en hjärna varje dag? ;)

Som en klocka i synk - bussarna ner för att möta upp båtarna

Strålande solsken över Signalen

Entrésidan

Klocktornet

Scenen

Ringnes - såklart ;) 65 NOK för en stor stark! Det är riktigt billigt här.

Åhhhh, jag ville verkligen ha fisksoppan!!

Kvällens underhållning: Jon Schau (jag var förresten totalt omedveten om att det var honom jag hade före mig i toa-kön tills han steg upp på scenen ;))

Båtar i alla möjliga storlekar och utföranden passerade

Signalenburgaren! (jag veeeet att bilden är på sniskan men hur mycket jag än försökt rotera den i bildredigeringsprogram blir den sån här i bloggen *sorry*)