Ännu en dag på jobbet har rusat förbi, jag har en gedigen lunta grejer att ta itu med dessa dagar då min kollega har ferie och jag tänkte försöka vara flink och jobba undan dem så att vi har tiden och möjligheten att hjälpas åt med de lite klurigare sakerna innan hon går på sommarferie - vilket är väldigt snart. Efter jobbet åkte jag för att göra ett nytt försök att hämta pengar för att kunna betala Møyfrid som lagt ut alla pengar för vinet till sällskapet i måndags. Men idag gick det inte heller, fast det var en tröst att höra att kvinnan före mig inte heller fick ut några pengar - inte mitt kort som trasslade med andra ord. Så jag åkte till Tangen sentrum för att göra ett försök med minibanken där - och det gick bättre, så jag kan göra mig skuldfri hos henne i morgon. Jag kunde inte låta bli att köpa en bukett nya vita, väldoftande liljor heller. Förvisso en lyxvara i dessa tider innan lönen kommit i rullning men nog så viktig, tycker jag i alla fall :) De pryder nu ett av fönstren så fint (se bilden)!
När jag landat hemma slog jag Agneta ett signal, jag har ju inte pratat med henne sedan jag flyttade hit så det var dags. Innan vi var klara med uppdateringen om mitt och hennes hade vi pratat i 1,5 timme. Det är länge för att vara mig.
Jag måste återigen säga att det är så trivsamt här, hade inte folk varit så trevliga och välkomnande som de är så hade miljön och naturen kunnat vara hur fin som helst men trivseln hade ändå inte infunnit sig. Folk på jobbet är så goa, hjälpsamma, trevliga och gulliga. De jag hyr av är också superrara (inte den norska betydelse av rar (konstig, udda) jag avser nu!) De har hela tiden varit så förstående och inte stressat med betalning fast det tagit tid att få alla mina papper i ordning. De är alltid pratsamma när jag träffar dem och i kväll när jag satt ute i den härliga sommarsolen hörde jag ett ljud från deras trapp upp till entrén och då kommer Kristine "krypande" ner för trappen med en liten borste och sopar trappen för att den ska stensättas. Vi började prata om hur jag trivs här, bostadspriserna här i Akershus/Oslo och om hur enda möjligheten de har att finansiera sitt boende är genom att utrusta husen med hybler (alltså en sån uthyrningslägenhet som jag bor i), vi pratade om jobbet och detta med att sätta sig in i nya system, rutiner och lära känna alla nya människor/ansikten och vi pratade om detta med att vara långt hemifrån och hon sade att det bara var att komma upp till dem och hälsa på om jag hade lust för att de ofta var hemma. Det tycker jag var gulligt, jag är ju ändå "bara deras hyresgäst".
När jag och Kristin var ut på hembesök i går så visade hon mig Oksval brygge och berättade om andra gemytliga och fina platser om man vill ha bad, strand eller gräs att besöka och sade även att hon kunde ringa nån gång när de skulle ut med båten. Både Kristin och Tone har sagt att jag kan höra av mig om jag behöver assistans under mina tre veckor som ensam ergoterapeut på jobbet när de har ferie - men det kommer jag in i det längsta att undvika. De har semester och ska inte behöva tänka jobb då. Jag har ju Møyfrid på jobbet som kan de saker jag kommer att fastna på - som lär handla om journalsystemet och alla de olika dokument och ansökningar man ska göra.
Jag trivs verkligen gott här och känner mig välkommen, omhändertagen och uppskattad. med tiden hoppas jag att mitt social nätverk ska växa och utöver jobbet och sommarfester kompletteras med biobesök, en tur till byen, en kväll med "skvaller", en fest, en promenad, ett glas vin en kväll, en filmkväll i soffan, en grillkväll...ja, ni vet sånt där man gör för att ha trevligt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar