-Det er så koselig å høre svensk..."
Att språket skulle vara ett problem, näää...det har jag inte känt av. Inte alls. Inte åt något håll. Visst dyker det emellanåt upp nåt ord som jag inte känner till men de blir färre och färre. I veckan kom det ett, nämligen: lyske (ljumske).. Det krävdes bara lite teckenspråk från Tone så var det frågetecknet uträtat.
Idag när jag kom hem från jobbet stod husfolket och pratade med bekanta ute på gården, deras barn sprang runt och lekte men den äldste sonen stannade upp när jag kom hem och sade:
-"Hej, Jennie!"
Jag blev uppriktigt förvånad, inte för att han hälsade utan för att han kom ihåg mitt namn. Vi har bara hälsat en gång och det var kanske veckan efter att jag kommit hit.
Det är såna här små saker som gör en glad! Hela vägen in i hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar