...och de flesta födda en bit in i 70-talet och senare minns nog exakt vad de gjorde när de nåddes av beskedet. Jag minns det själv som i går. Jag och Jill hade satt oss vid TV:n för att se "Godmorgon Sverige", precis som alla andra lördag morgnar, huset var ännu inte utbyggt för mamma och pappa hade sovrummet alldeles intill vardagsrummet. Istället för "Godmorgon Sverige" rullade det en textremsa på TV:n som informerade om att
statminister Olof Palme skjutits på öppen gata. Jag var 10 år då. Jag visste mycket väl vem Olof Palme var men kan inte säga att jag hade full pejling på honom, politik, statsministerskapet eller den roll han faktiskt hade skapat sig i världen. Trots detta förstod jag att det som skett var något stort. Något som skulle skaka om Sverige. Det blev ett brått uppvaknade för Sverige, för världen. På något sätt var det som om våldet i och med detta klev rakt in i stugorna. Världen blev hårdare, kallare och farligare. Jag och Jill rusade direkt in för att väcka mamma och pappa med nyheten. De var minst lilla chockade som oss. Kort därefter hade vi en Stockholmsresa inplanerad och jag minns hur vi besökte platsen för mordet, jag minns blommorna och ljusen och tidningarnas fantombilder.
Det där är en dag och en händelse som för alltid kommer att sitta etsad i minnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar