Usch så trist!

Plötsligt blev det fasligt tomt, tyst och trist här efter en go' helg.

Det känns alltid öken när B drar iväg, extra öken när det är oklart och obestämt när vi kan ses igen. Distansrelationer kan verkligen kräva sitt ibland. Men jag tror fortsatt att det går om känslorna är starka. Så vi jobbar på!

Avstånd är för kärlek vad vind är för eld.

Är elden liten dödar vinden den. Är elden stor förstärks den av vinden.

♥

Nu ska jag försöka fördriva den där trista känslan av tomhet en stund; så det blir soffan och tur iväg till Australien, Drovers Run och "Mcleod's Daughters".