Morgonen var verkligen trist, för min del är det den tiden på dygnet som är kämpigast i en sån här situation. Jag har fått så fint pepp och kramar på jobbet men tårarna kom när Kristin frågade hur det var med mig. Trots att jag och B levt på distans känns det plötsligt så otroligt tomt. Ingen av oss har dock gett upp tankarna på att det kanske kan lösa sig när det lagt sig lite med de orosmoment som snurrar. Kontakten bibehåller vi nästan som vanligt ännu med SMS, mail och telefonsamtal. Vi får ta dag för dag bara, intet annat att göra.
Jag är innerligt glad att sommaren är så fylld med planer och trevliga saker - att bara sitta hemma och vänta och längta är inget som lyfter och får mig lycklig. Jag är så tacksam för goda vänner och att jag har så mycket fint omkring mig som jobbet, kollegor och denna vackra plats på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar