Tankar, tillstånd, tokerier och trevligheter: En kanonhelg i Boden!

Vi har hade en helt fantastiskt fin helg hemma i Norrbotten och jag måste säga att jag är superimponerad av Elin som hängde med på alla dessa möten med nya och gamla bekanta, jag tycker att det är mäkta imponerande. Aldrig en suck, aldrig nån vånda. Hon var bara med och smälte in så fantastiskt bra överallt. Jag tror baske mig att hon till och med blev omtyckt av nya bekanta.

Fredagen startade vi före f-n. jag fick kämpa lite för att få upp fröken medan jag själv var hyfsat speedad ;) Så kan det bli när det är lääängesedan man varit på "hemmaplan" (vad är egentligen hemma? men ni fattar!) Ca. klockan 05 stod vi och väntade på bussen, det var en smula torra donna jag hade intill mig men nä'r hon tinade upp så gjorde hon det med besked...haha...jag fick försökta hejda fröken pratkvarn och busvisslerska (ja, det var på mig hon visslade ;)). När vi anlände till Arlanda hade vi tre timmars väntan, så vi satte oss på O'learys för lunch och lite vin/öl i väntan på avgång. Medan vi satt där noterade både jag och Elin en fantastisk jacka/top och sen när jag tittade lite närmare så visade det sig att den tillhörde och innehöll en bekant till mig - så mötet med norrbotten startade redan där på Arlanda. Före jag var ju tvungen att gå fram och säga hej.

Det var så gott att se Jillan där på Kallax, i hennes älskade Skoda tog vi oss till Boden där Jill släppte av mig på Björknäs VC direkt för att hinna säga hej till gamla kollegor innan de stängde för helgen. Det blev en lite speciell upplevelse, hittills har det alltid varit som att "komma hem" när jag kommit till vårdcentralen. Nu klev jag rakt in på fredagens vårdlagsfika där jag fick välkomnande av Annika och Maria och de som satt kring de bord där de satt, de andra var mer "fjerne" (som man säger på norsk)...alltså, ja...min tidigare chef tittade på mig och sade "hej", no more no less. Förr har jag alltid blivit utfrågad om hur jag har det i Norge. Det var lite speciellt men samtidigt var jag så inne i att prata med de vid mitt bord att det inte störde mig avsevärt. Annika kom sedan med ett påstående som säkert är helt sant; de kände inte igen mig. Det är faktiskt närmare 40 kg skillnad sedan jag jobbade där sist. Jag hoppas i alla fall att nästa besök blir mer tydligt, jag ville inte ställa mig upp där i personalrummet och "presentera mig". Förra besöket flöt betydligt bättre och även om jag möttes av en del som inte kände igen mig då heller så gick det smidigare.

En av de mest komiska händelserna var när en av sjuksköterskerna (som jobbat tillsammans med mig) kom och frågade mig om jag var där för att jobba kväll. Jag svarade att det var jag inte. Då fick jag följdfrågan: "men hur går det i skolan?" Jag svarade bara: "men jag bor ju i Norge nu". Då trillade nog poletten ner för henne - det visade sig att hon blandat ihop mig med Jill som jobbar på VC emellanåt.

Annika tog mig efter det på en rundtur på vårdcentralen, det är mycket som förändrats där. Där mötte jag fler folk som inte hade känt igen mig om inte Annika sagt: "jag håller på att ta Jennie på en rundtur". Det hela är surrealistiskt, som om nåt inom mig tror att folk driver med mig...

Nåja, jag lämnade vårdcentralen och drog hem till syrran där det blev fix och piff, iväg för ett glas hemma hos Agneta som ordnar med ost och snacks. Tack och lov skjutsade Jillan oss till Bodensia och after work, det var glaashalt på trottoarerna. Där mötte vi upp Annika och Maria och intog en amerikansk buffet som var sisådär. Spareribsen var riktigt goda, det andra lite sisådär. Jag var redo att hänga med Aggis och hennes skjuts med sonen hem vid 20:30 men fick stränga förhållningsregler om att det inte var ok så vi blev kvar till sent och var nog hemma hos Jillan vid 00-00:30.

Lördagen var inbokad den med; vi gjorde oss i ordning för lunch hemma hos mamma och pappa. Vi hade nämligen fått en invitation dit. På mammas initiativ. Det hon sade var att hon gärna ville bjuda på älgfärsbiffar men när vi kom dit väntade inte bara det utan även hemgravad lax och kåldolmar och en sås till vardera rätt tillsammans med potatis och sallad och en marsipantårta och kaffe till dessert. Lite pirrigt var det såklart att träffa dem, i synnerhet tillsammans med Elin men det gick förundransvärt bra. Vi hade med en lite Norgepresent också som vi tror gick hem; nämligen rakfisk och norsk aquavit. Väldigt trevligt blev det! När maten var inmundigad, vi hade socialiserat och försökt få pli på deras (något) bångstyriga hund drog vi vidare mot norra Bredåker och the Anna & Jocke residence.

Jillan hade tillsammans med värdfolket så snällt ordnat så att vi fick en superfin lördag; Anna och Jocka hade grävt fram grillringen, rustat skotrarna, stod redo med skoterkläder åt oss och var allmänt gästvänliga och goa (som vanligt det i och för sig!). Vädret var heeeelt fantastiskt, solen strålade, himlen var klarblå, snön gnistrade och glimrade och Elin njöt till fullo av att både åka och köra skoter. Även om Jocke tog henne på en råkörning ;)

Klockan han bli rimlig eftermiddag innan vi lämnade byn, i bilen på väg ner till stan bestämde vi oss för hämtmat och Melodifestival och då det blev; vietnamesiskt från Far East och TV med sällskap av Camilla som dök upp. Det blev både skratt, diskussioner, olika åsikter och dans på vardagsrumsgolvet den kvällen.

Söndagen var nog egentligen den dagen då det var tätast program och vi höll det faktiskt perfekt. Vi startade med att dra ut till Tove med norsk choklad (Stratos - som är helt ljuvlig!) där blev det ett ganska snabbt besök innan vi drog vidare till morbror Dennis och Viveca (via Ica Kvantum för fikainköp), därifrån drog vi en snabbtur och träffade Jeanette, det var också ett möte som gick förträffligt bra. Sista "stoppet" den dagen var familen K, T och K. Det är förunderligt med en del människor att oavsett om man inte ses ofta känns det bara så avslappnat och lätt. Så är det bl.a med den lilla fina familjen. Inte nog med det; vi blev bjudna på hembakta åkerbärsmuffins; det är norrbottniskt fika det!♥ Jag kände där och då att jag började vara sliten, gäsparna kom tätare och och tätare så det blev tid att dra sig hem mot Jillan. När vi kom dit via butik och pizzeria hade Stickan kommit hem från sin fjälltur med grabbarna och hans bror Dan var också där. Det blev middag, Tv och surr innan natta.

Måndagen avslutade vi med en liten promenad in till stan, där vi tog en liten lov in för att träffa Erika på jobbet innan vi drog vidare för en promenad genom Boden City (läs: gågatan ;)), en bit smörgåstårta på Opalen och lite inköp innan det var dags att kalla ut Jillan för skjuts mot Kallax.

Vi vill tacka ALLA för en helt superfin helg, ett extra tack till Jillan med familj som hämtat, skjutsat, lånat ut bil och inhyst oss samt arrangerat den fina lördagen (tillsammans med Anna och Jocke)♥. Det var så kul att träffa såväl nära vänner som bekanta. Vi kommer tillbaka!