Detta är (i alla fall några av) anledningarna till att Daniel är THE ONE:
- vi har hängt ihop sedan 1995 (dock med ett års uppehåll) och känner varandra utan och innan
- han är varm och älskvärd
- han är otroligt generös och bekräftande
- han är öppen, verbal och ventilerande (hos oss är jag "musslan")
- han älskar mig trots mina brister
- vi har en hel del gemensamma intressen
- han är lång och vacker ;)
- han har en fantastisk familj
- han är mycket älskad av min familj
- jag har aldrig någonsin träffat någon jag förälskat mig i, varken före eller efter honom
- vi kommer så bra överens, vi bråkar och diskuterar sällan och de gånger vi gör det så är det inga stora konflikter
- värmen och känslan han skapar i mitt hjärta, underbart!
(Jag är övertygad om att det finns mer men allt slår mig inte just i denna stund, det kan hända att jag kommer att uppdatera inlägget allt eftersom)
Tänk att jag höll på att slänga bort detta. I och för sig är vi nu båda överens om att vår paus från varandra var bra. Vi fick perspektiv på saker och ting, en chans att andas och tänka och förändra sidor hos oss själva som var mindre bra för relationen. Men visst ser jag så här i efterhand att det var en riskfylld chansning.
Jag säger bara: never better, never better!
Jag älskar dig bara mer och mer och längtar efter "fortsättning följer..."!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar