Jag anser mig vara en stor djurvän men gränsen går vid...
Myror!
Detta vedervärdiga kryp! Jag älskar skogen, är född och uppvuxen på landet med skog som omringade huset. Vi lekte mycket i skogen som barn, byggde kojor, gick på äventyr, plockade bär, åkte pulka i backarna osv...osv. Underbara minnen! Men hela tiden fanns de där - myrorna! Trots idogt stampande för att de inte skulle klättra upp på skorna så lyckades de och som det sved när de högg till. En ensam myra kan jag hantera rätt bra men när jag ser dem "i flock" då kryper det på kroppen. Åsynen av stigarna i skogen som fullkomligt myllrar av myror. Panik!
Vore det inte för dessa äckliga små kryp så hade jag varit så mycket mer i skog och mark än jag är idag...
Vad är spindlar? Råttor? Ormar? Blaha, blaha säger jag! En spindel kan jag plocka upp och bära ut, de har aldrig gjort mig något. En myra däremot - no way! Där blir det de sälla jaktmarkerna via hushållspapper eller skosula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar