Vad trodde han egentligen?

Grillmiddag med Tove och Jonas i går, vilket var både gott och trevligt - som vanligt.

När vi ganska nyligt kommit dit ringer min mobiltelefon, jag hinner inte svara men får ett röstmeddelande. Det är Ditte som jag var ut med på fredagen. Hon skrattar sig igenom hela meddelandet och det går bara inte att låta bli att skratta med, hon ber mig ringa upp henne eftersom hon hade nåt att berätta.

Saken är den att vi åkte taxi från krogen hem till henne med en trevlig och pratsam taxichaffis. Inte så mycket mer med detta men på morgonen har Ditte fått ett visitkort i sitt brevinkast med ett meddelande om att vi glömt nåt i taxin. Hon och jag resonerade om saken via SMS under dagen och ingen av oss kunde komma på att vi saknade nåt, hon beslutade i alla fall att ringa upp för att fråga. Hon får till svar att de ska be den aktuella taxichaffisen ringa upp vilket han gör. Hon frågar vad det är som glömts kvar i taxin och får till svar:

-ni glömde ju mig!

Vilken rolig en. En annorlunda taxichaffis kan man lugnt säga! Vad han sen hade i åtanke var ju en annan femma *s*

Inte nog med detta, jag ringer taxi igen för att ta mig hem från Ditte - det är samma chaufför igen. Han skjutsar mig hem och jag prutar ner priset till 50 kronor, när jag bara har kort att betala med säger han att det får vara. Billigare taxiresa än så kan man nog inte hitta *s*

Nu ska jag se om jag hittar lite frunch, jag tror att det får bli havreknäcke med gravad lax (mammas såklart!) sen ska jag börja kolla upp med Gunilla och syrran om vi ska åka upp till henne och hälsa på. Gunilla har ju inte träffat Jill och hennes barn på mååånga år. Vi har pratat om det varenda gång hon varit upp och hälsat på men tiden är alltid knapp. Kanske vi kan få det att fungera idag. Vi måste hinna hem innan 15:30 också för då ska jag och Daniel åka till Älvsbyn på påskmiddag hos hans föräldrar.

Ha en skön påskafton!

Kramar