Nu har jag stressat upp mig

Ibland kan jag förbanna planerings- och kontrollmänniskan i mig. I dag satte stressen in, jag måste hitta kläder till Susannes bröllop och sen söker jag även en fin sommarklänning med empireskärning för sommarens finare tillställningar. Den måste ju vara i modell större eftersom det är så jag ser ut. Ingen baggis att finna! Jag har hittat ett mönster som är precis vad jag söker men att låta sy upp den skulle säkert kosta en förmögenhet. Jag måste verkligen ordna detta och skulle helst ha haft det gjort i går ...that's just me.

Tänk så olika vi kan vara, jag pratade med syrran idag. Hon berättade att hon inför deras Bulgarienresa var tvungen att hitta en bikini och fick tips om att hon kunde köpa den på plats men hon är som jag där, hon ville ha det fixat innan resan. Jag skulle heller inte kunna åka iväg så lättvindigt och hoppas att det skulle lösa sig på plats. Det är som detta med att åka iväg till grannstaden för att festa och gå ut (när det inga nattbussar går och kassan är för skral för en så pass lång taxiresa), en del gör det vind för våg och utan närmare eftertanke och menar att "hem kommer man alltid". Så skulle jag aldrig kunna resonera. Åker jag så ska jag veta att jag kommer mig hem. Annars får det vara...

Tro nu inte att jag enbart förbannar detta kontrollbehov, det gör mig ganska mycket gott också men visst utlöser det stress emellanåt. Det kan jag inte förneka.