Lämna min syster i fred!

Fredag, åhhh - ljuvliga dag. Helgen kommer inte att gå i vilans tecken men jag behöver i alla fall inte tränga in lönearbete under dagarna också utan kan helt och fullt ägna mig åt de aktiviteter som följer med flytten. Det ska bli så skönt, egentligen borde man ha tagit någon semesterdagi samband med flytten. Som det varit denna vecka, med jobb på dagen och full rulle på kvällen är det underligt att man inte är tröttare än man faktiskt är. I går kom Daniels föräldrar och hälsade på, de ville uppvakta ordentligt till giftermålet och kolla in huset - och vilken present vi fick. Utan att vara för informativ kan jag ju tala om att vi kan köpa en del av de möbler vi tänkt spara till - utan att spara nu.

Efter jobbet ska vi göra ett nytt försök att kolla in tapeter, vi har ju bara hunnit ge den biten korta stunder och bara lyckats fastna för tapeter till hutlösa priser. Jag hoppas att vi kan hitta några till mer humana priser nu samt såna som butiken har på lager. I så fall kan vi ju få tapetseringen ordnad i helgen. Det vore ju nåt. Nu är ju köksbordet fixat, tack för hjälpen svärfar! Och skruvarna till sista stolen är hämtade. Det vore inte dumt att få ordning på matrummet också. I morgon kommer som sagt syrran och hennes familj för en övernattning och ett ordentligt ryck med städ i lägenhet och "fix" i huset men även för lite nöje, såklart. Bara jobb får det ju inte bli. Nej, nej....det ska bli många glada skratt och mycket vin också *s*

Jag och Jillan har en liten plan. Det är ju så att vår yngsta syster råkat ut för en obehaglig typ som förföljer henne på stan. Han säger sig vilja hjälpa henne, kanske pga hennes synskada men hans beteende är inte av den karaktären. Han skrämmer henne och hon tycker att hela situationen är obehaglig. Det började med att han kom in på hennes jobb och bad om hjälp med att hitta någon vara och efter detta har han väntat på henne utanför jobbet då hon slutat, gått efter henne, frågat vart hon ska, vad hon ska göra och vart hon bor. Han har följt efter henne till Step-In, följt henne över gatan och velat ha kramar som tack för det. Detta har nu pågått ett par veckor men vi fick vetskap om det först för två dagar sedan då hon berättade om saken. Jeanette har lämnat en så utförlig beskrivning av mannen som hon kunnat men det mesta handlade om hans kläder och hans dåliga engelska och svenska så det är inte så lätt att veta vem det kan vara, mamma har ringt polisen som har gjort en minnesanteckning om mannen och de har uppmanat henne att gå in och ringa dem nästa gång han passar på henne utanför jobbet. Det hela känns extra olustigt i och med att hon ser så dåligt som hon gör, hon har tillräckligt lite koll på sin omgiving och att då dessutom ha en man som förföljer henne är oacceptabelt!

Jag och Jill kommer ju att behöva en lunchrast på lördag då vi ska städa lägenheten och tänkte då skicka ut syrran före och hålla oss på behörigt avstånd för att se om mannen i fråga dyker upp. Gör han det så ska vi gå fram och ta ett snack med honom (såvida det går och han förstår), han ska få veta att polisen har kontaktats om saken och att han ska sluta upp med att förfölja vår syster eftersom hon tycker att det är obehagligt. Lyckas vi inte träffa på honom så kommer jag att finnas i närheten då hon slutar jobbet på måndag för att se om han är där och söker upp henne igen. Detta måste upphöra!

Min fasa är att hon ska bli rädd för att gå ut. det har redan börjat gå åt det hållet och att hon ska börja ta bakvägar för att undvika honom...Jag blir riktigt förbannad! Lämna min syster i fred!

Back to work!