Vilka svärföräldrar!

Små, små ting faller på plats varje dag. Vi hann med några små projekt efter paltmiddagen hos mamms och papps i går. En del av dem syns på bilderna nedan:

Sladdarna till TV:n är numera inte lika spridda för vinden. Det är betydligt snyggare att ha dem samlade än utspridda framför kaminen.

Gardinerna är på plats i gillestugan så nu är det fritt att dra för om man vill...

Barbordet är på plats, likaså vårt tavelfynd som dök upp i lägenheten. Det är en signerad akvarell som mormor fick en gång i tiden, den har vi ramat in och vi tycker att den blev riktigt fin.

En liten hyllning till mina fantastiska svärföräldrar är på sin plats. I går medan vi var på jobbet var de och hjälpte oss med gräsklippning och lövräfsning. Vilken enorm hjälp! Vi hade inte en tanke på att hinna få tomten fixad i höst eftersom prioriteringen ligger på att få insidan av huset klart. Som om detta inte var nog så hjälpte de oss även med att få upp barbordet. Urgulligt må jag säga!

Nu är gillestugan i princip klar, det som återstår är att få upp takbelysningen (som kräver sin slagborr *s*), att hänga lite tavlor och införskaffa en matta nedanför trappen.

Uppe har vi däremot lite mer kvar.

På lördag tänkte vi ta ytterligare en tur till Mio här i stan för att se om vi kan få tag på en TV-bänk och en sideboard + vitrinskåp (jag vill så gääärna hitta nåt vi gillar så att jag får tömma de där sista kartongerna med glas), sedan tänkte vi ila iväg till Luleå en sväng innan Daniel ska iväg på avslutningsfesten med fotbolsllaget. Då ska vi införskaffa det där soffbordet på WIKA (hoppas att de har det hemma!). Sängarna från IKEA ska ju dyka upp i slutet av oktober de med så det borde inte dröja alltför länge innan det börjar kännas ännu lite bättre...Tapeterna bör komma idag så så snart Stickan har tid får vi förhoppningsvis upp dem så att vi kan få ut matbordet från köket och börja iordningsställa matplatsen. Just nu är köket inte speciellt roligt att vistas i (se nedan):

Från det ena till det fjärde: (Peppar, peppar...) Det verkar som att syrran stalker fattat vinken efter vår "vallning" av henne pås tan i lördags. Han har inte besvärat henne nåt mer i veckan. Mamma trodde dock att hon såg honom gå på andra sidan vägen då Jeanette gick hem i går men han kontaktade henne aldrig. Vi får hoppas att den där historian nått sitt slut nu.