Cancer

Detta ödesord. Denna ödessjukdom! Varje människas skräck: drabbar det inte mig så drabbar det någon som står mig nära. Ingen verkar komma undan...

Cancer är ständigt närvarande. Min farmor dog i strupcancer, min pappa är livrädd för cancer, minsta lilla krämpa kan vara ett tecken på just cancer. Jag stöter allt för ofta på döende i cancer i mitt yrke och just i denna stund mår två av mina bästa vänner rent ut sagt skit för att cancer flåsar nära till dem i nacken. En av dem är drygt 3 år "gammal" - kan man annat är blir förbittrad och outsägligt ledsen?!

Det första jag möter när jag närmar mig jobbet är mammografibussen och tanken slår mig alltid att ->i dag får 50 människor i Sverige veta att de har bröstcancer. Och det handlar "bara" om bröstcancer. Och cancer finns i så många former!

Cancer...

....snacka om ett ord som ger en sån otrolig ångest och försätter så många människor i kris - dagligen.

Kommer någonsin boten? Prisad vare den människan i så fall....