I natt har det fallit ordentligt med snö och det snöar ännu. Det är riktigt vintervackert ute.
Ännu en helg har passerat och snabbt gick det. I går kväll när vi intog soffan i gillestugan för att se en film slog det mig att jag inte varit ner nåt på hela helgen. Vi har ju varit en del på ranten.
Fredagkvällen ägnade vi åt födelsedagsfika hos Pernilla, där det var rena rama dagiset. Värdparet hade ju såklart sin lille prins hemma, Mia och Jonas hade med sig sina två barn, Lina och Erik hade sin lille pojke och Nettan och Erik sin lilla flicka. Det var fullt hus men himla roligt. Numera träffas vi ju inte som förr, livssituationer har förändrats. Det har kommit till hus och barn och möjligheten till umgänge som förr i tiden finns inte. Men på lördag ses vi nog igen, de allra flesta i alla fall. Lina ska nämligen ha sin 30-årsfest då.
Lördagen gick i förberedelsernas tecken, jag passade på att färga håret och sedan kom Agneta förbi och hjälpte mig klippa topparna. Turligt nog påbörjade jag klädprovningen i tid. Som vanligt hade jag utsett nåt jag tänkt ha på mig i förväg men kände mig missnöjd med detta. Pga. väntan på busstationen kom vi sent till Nordkalotten och klev sist av alla in i föreläsningssalen där välkomsttalet hölls. Festen var trevlig och maten var god. Showen gillades också, Ronny Eriksson är duktig. Han är vass och snabb på att improvisera och ta tillvara på tillfällen till härliga och klockrena skämt. Vår buss hem skulle gå först 01:30 men efter middag och show kände vi oss klara med festen. Turligt nog rymdes vi i bilen med Daniels föräldrar och slapp vänta oss igenom tre timmars dansotek.
Söndag tog vi det bara lugnt. Vi gick ut på stan kring lunch och inledde skyltsöndagen med frunch på Café Olle. Där hamnade vi för övrigt vid ett bord intill några nätbekanta. Vi har bara talats vi på internet men aldrig setts i verkligheten. Ingen av oss hälsade men saken bekräftades i mail under kvällen. Lite kul. Därifrån begav vi oss ut på stan igen för att kolla in julminglet och tomtarna. Inte är det ju som när man var barn. Har inte tomtarna blivit färre också? Temperaturen var inte så farlig men det blåste kallt så när vi kommit hem igen började jag frysa nåt djuriskt. Jag lade mig under filten på sängen och slumrade en timme men fick inte upp värmen ändå. Det var först efter middag framför brasan som värmen återintog min kropp.
Förresten, alla dessa felringningar.... Hur kommer de sig? Sedan vi flyttade och bytte hemnummer har felringningarna duggat mer än vanligt. Bara i går ringde två personer fel, vi väcktes av en kvinna som sökte en Astrid och på kvällen ringde en tjej från ett Göteborgsnummer och sökte en Martin. Underligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar