Stigar och genvägar

Vad jag sovit gott i veckan! Jag har inte ens vaknat då Daniel klivit upp för att åka till jobbet - och det är ovanligt.

Eftermiddagen blev lite stressig. Gick från jobbet mellan 16-16:30, hem till syrran för att hjälpa henne att ta lite mått (hon ska nämligen beställa lite kläder från utlandet), vidare till Coop för att införskaffa tandkräm, rengöringsmedel för spishäll och lite andra "förnödenheter", därifrån till Buketten för att köpa en uppsättning åt Ditte i födelsedagspresent och sedan till systembolaget för att möta upp Daniel. Köpte lite glögg, det måste man ju ha hemma i dessa tider! Däremot fick jag inte tag på Blossas årgångsglögg. Den försvinner ju i samma kvart som den packas ut på hyllorna. Synd! Efter systemet blev det snabbmiddag och en snabbdusch och sedan hem till Ditte för födelsedagsfika. Det var däremot trevligt! Full rulle med barn och hundar.

Efter jobbet idag åker vi för att handla lite inför helgen. Vi har en del i frysen så det blir mest mjölk och sånt som måste fyllas på. I kväll ska det nog inte vara nåt speciellt och jag längtar. Det blir att ordna middag. Kanske köra en maskin med tvätt och sen ska jag torka golven uppe men that's it. Eventuellt kanske jag slår till med lite julklappsinslagning också men det är ju en baggis. Sedan väntar soffan och "Lyxfällan" tillsammans med Daniel.

Som jag skrivit tidigare så hinner jag tänka en hel del under mina morgonpromenader till jobbet. Tankarna kan sväva rätt fritt och ibland är det de lustigaste saker som slår mig. I morse började jag fundera på detta fenomen med stigar. Tänk att det finns stigar som är hopplösa att upplösa. Stigar i snön som folk trampar upp år efter år. Egentligen kan vinsten i att ta just den genvägen vara ganska liten men lik förbaskat finns den alltid där. Ibland har jag sett hur folk från kommunen försökt stänga av vissa ställen där folk tenderar att gena men det brukar ändå sluta med att folk saxar sig ut på stigen ändå. Vi människor är fascinerande - är det en medfödd vilja och strävan för oss att komma fram så snabbt som möjligt? Eller har det med vårt stressade samhälle att göra? Jag känner mig sällan speciellt stressad om morgnarna (flextid, serru) men jag har ändå min rutin i promenaden och vissa stigar som jag följer...morgon efter morgon.