Omkullkastade planer...

Jag hade tänkt vara flexledig i morgon men så bad en kompis mig om en tjänst som kräver att jag befinner mig på jobbet så det blir inte så. Det känns onekligen lite segt när man ställt in sig på att vara ledig, slippa gå ut i kylan tidigt i morrn bitti och bara mysa på hemma. But friends go first! Jag ska se om jag kan ta den där lediga dagen på måndag istället, det är ju allra skönast att ta den i anslutning till en helg.

Besöket till Jokkmokks marknad tycks skita sig det också. Mitt älskade Jokkmokk och min älskade marknad. Jag och Agneta hade ju tänkt åka upp torsdag och åka hem lördag men så blir det inte av skäl som jag inte kan påverka och ensam varken kan eller vill jag åka. Över-dagen-besök är inget alternativ. Det skulle bara kännas vemodigt att hemskt att behöva åka hem när nattlivet börjar. Det är ju så himla kul det med. Ska det va, så ska det va hela paketet! Nänä....bättre lycka nästa år!

Nu ska jag kura ner mig i soffan under en filt, jag känner mig frusen och lite grumpy ikväll. Och på TV lär väl bara vara skit. Runt 22 börjar i alla fall Gordon Ramsay att härja i någons restaurangkök på 5:an- DET ska jag i alla fall se.

Anledningen till racet nedan...

...är bara att det är ett par av mina absoluta favoriter när det gäller historier. Alla tre inrymmer en skön sensmoral.

Enjoy!

Man får inte vara dum...

Vi befinner oss i Ohio State University, i början av 1990-talet, i en enorm skrivsal som rymmer ungefär tusen studenter. Det ska bli tentamen i matematik.Tydligen var just den här matematikläraren inte särskilt omtyckt, han var en sån där som gillar att stå mitt framför klassen och ropa ut hur mycket tid som återstår mot slutet av tentamenspassen - en riktigt älskvärd person som ni förstår.

Eftersom läraren var så upptagen med att ränna runt i salen för att kontrollera så att inget fusk förekom, lät han studenterna stapla sina färdiga tentor på det enorma podiet längst fram i salen. Detta medförde en hiskelig röra, glöm inte att studenterna var tusen till antalet. Nå, i alla fall, på just denna tentamen fanns det en kille som behövde skriva "Godkänt" för att klara hela kursen. Det enda problemet var att hans matematikkunskaper oftast svek honom i stressiga situationer, och denna enerverande varelse stående längst fram i salen gapandes ut återstående tid hjälpte inte alls.

Eleven hade bestämt sig för att klara provet, så han blinkade inte ens när läraren ropade:
- Lägg ifrån er pennorna och lägg era papper i högarna längst fram.

Eleven satt ändå kvar och arbetade i sin egen takt. Fem minuter blev till tio, som blev tjugo, som blev fyrtio... Nästan en timme hade förflutit sedan den "officiella" provtiden var slut, när vår vän slutligen lade ner sin penna, samlade ihop sina papper och begav sig fram till katedern för att lämna in. Under hela denna tid hade läraren suttit där och väntat på att studenten skulle bli färdig.

- Vad tror du att du håller på med? frågade läraren när studenten stod framför honom, redo att lägga ifrån sig papperen på en av de ordentliga högarna.

Läraren hade haft gott om tid att organisera pappersbergen medan han väntade. Det var uppenbart att han hade sett fram emot att trakassera vår vän.
- Lämnar in min tenta, svarade eleven med stort självförtroende.

- Jag har lite dåliga nyheter, sa läraren förnöjt. Din tenta är en timme försenad. Du är underkänd. Med andra ord - vi ses igen nästa termin när du går om den här kursen.

Eleven log slugt och frågade;
- Vet du vem jag är?

- Vafalls? svarade läraren ilsket, klart irriterad över att eleven inte visade någon ledsamhet.

Eleven ställde frågan på ett något annorlunda sätt:
- Vet du vad jag heter?

- Nej!, morrade läraren.

Eleven tittade läraren rätt i ögonen, och sa långsamt:
- Precis vad jag trodde, samtidigt som han lyfte en av papperstravarna på mitten, och stoppade in sitt prov snyggt och prydligt, väl gömd bland alla andra prov. Sedan vände han sig om, och promenerade lugnt ut ur aulan.

Grodan & skorpionen

En dag tittade sig skorpionen omkring runt berget där han bodde och bestämde sig för att han behövde omväxling. Så han gav sig ut på resa över kullarna och genom skogarna. Han klättrade över stock och sten till dess att han kom fram till en flod. Floden var bred och ström, så skorpionen stannade för att tänka över sin situation. Han tittade uppströms och han tittade nedströms men han kunde inte hitta någon väg över floden. Plötsligt så fick han syn på en groda sittande nere vid flodbanken på andra sidan och han bestämde sig för att be grodan om hjälp med att ta sig över strömmen.

”Hallå där herr Groda!” ropade skorpionen över vattnet, ”Skulle du kunna vara så vänlig att låta mig rida på din rygg över floden?”

"Nåja herr Skorpion… Om jag skulle hjälpa dig, hur vet jag att du inte skulle döda mig?" frågade grodan tveksamt.

”Därför att” svarade skorpionen, ” om jag dödar dig så kommer jag själv att dö jag med, eftersom jag kan inte simma!”

Detta verkade riktigt tyckte grodan. Men han sade: ”Men du skulle kunna försöka döda mig när jag simmat över till flodbanken på din sida!"

”Det är sant,” Höll skorpionen med, ”Men då skulle jag inte ha något sätt att ta mig till andra sidan floden!”

“Ok då... Men hur vet jag att du inte väntar tills vi båda kommer över till andra sidan floden och SEN dödar mig?” sade grodan.

"Ahh..." ropade skorpionen tillbaks “Därför att när du väl har tagit mig till andra sidan utav den här floden så kommer jag att vara mycket tacksam för din hjälp förstår du, och det vore väl inte vidare rättvist att belöna dig med att ta ditt liv, nu vore det?!”

Så grodan gick med på att hjälpa skorpionen. Han simmade över floden och satte sig till rätta i leran på flodbanken för att plocka upp sin passagerare. Skorpionen klättrade upp på grodans rygg och tog ett fast tag i grodans gröna skinn med sina skarpa klor. Sedan så gled grodan ner i vattnet. Det leriga vattnet strömmade omkring dem, men grodan höll sig hela tiden nära ytan så att skorpionen inte skulle drunkna. Han sparkade sig kraftfullt genom vattnet med sina grodfötterna paddlande mot strömmen. Halvvägs över floden kände grodan plötsligt ett sting i ryggen och i ögonvrån såg han hur skorpionen drog ut sin giftgadd ur hans hud. Sedan kände han hur det dödliga giftet började sprida sig i kroppen och suga styrkan ur hans lemmar.

”Din dåre!” kraxade grodan, ”Varför gjorde du sådär? Nu kommer vi ju båda att dö!”.

Skorpionen tittade sorgset tillbaks på grodan och svarade: ”Därför att jag är en skorpion...”

Ljug inte för mamma!

Tom hade bjudit hem sin mor på middag.

Under middagen kunde inte hans mor undgå att lägga märke till att Toms rumskompis Per var väldigt stor och ståtlig. Hon hade länge misstänkt att de två var något mer än bara rumskompisar, så hon frågade sin son om det var så att de var mer än kompisar
Men Tom förnekade det hela och försäkrade sin mor om att de bara var rumskompisar.

En vecka senare sa Per till Tom: "Har du sett den vackra soppsleven i silver?

Den har varit borta ända sen din mor var här på middag. Du tror väl inte att hon tagit den? Tom trodde inte det men han skickade henne ett mail för säkerhets skull;

Kära mor, jag säger inte att du "tog" eller "inte tog" soppsleven men, det är ett faktum att den har varit borta ända sedan du var här på middag. Hälsningar Tom.

Några dagar senare fick han svar från sin mor:

Kära Tom, jag säger inte att du "ligger" eller "inte ligger" med Per, men faktum är att om han hade sovit i sin egen säng hade han hittat soppsleven för länge sedan. Hälsingar Mor.

Dagens visdomsord: LJUG INTE FÖR MAMMA!

Skymningsblått

Jag älskar den här färgen på himlen!

Seg i knoppen

Jag känner mig inte riktigt frisk. Undrar just om jag smittats av Agneta, hon ligger ju däckad i förkylning sedan i fredags och jag har ju träffat henne både i går och i lördags. Men är det inte så att en förkylning är som mest smittsam dagarna innan, då man själv knappt är medveten om att man håller på att bli sjuk? Fast faktum är att jag ju jobbar på ett "högriskställe", så det "bacillusker" kan nog hoppa på en från alla möjliga håll. Nåja, allt jag kan göra är avvakta och se om det lägger sig. Jag känner mig "as we speak" frusen, tung i knoppen, "kli-ig" i öronen och täppt i hela systemet. Nu på morgonen ska jag i alla fall, som jag nämnde i går, åka till dataenheten på Björkskatans VC i Luleå. Sedan får vi se...

Hoppas att ni har en bra dag där ute!

En sån karl

Jag tenderar att frysa om fötterna när jag ska sova. Så det blir ofta raggsockar på. Ikväll tog Daniel saken i egna händer. Han hämtade helt sonika hårtorken, blåste mig på fossingarna under täcket och sedan i sockarna och rusade sedan för att ta på mig dem innan de svalnade igen. Så nu ligger jag här under uppvärming, med hårblåsta raggsockar, duntäcke och överkast. Mysigt som tusan. Nu ska jag läsa lite innan jag stänger mina blå. Stora delar av förmiddagen i morgon kommer att ägnas åt hjälpmedelsutprovning på dataenheten, Björkskatans VC. Godnatt världen! Förresten, tack för peppen Tove. Jag har i princip suttit med det där sen jag kom hem från prommisen *s*

En sån ljuvlig dag

Det är fantastiskt skönt ute. Temperaturen är angenäm och det är inte minsta lilla halt ute. Är på väg till ett hembesök. Det var egentligen min förmiddag med bilen men eftersom jag inte skulle ha med mig några grejer valde jag apostlahästarna istället. Njuter!

IQ-test?

Här kommer lite att fundera på. Tänk efter lite före...

En stum person som vill köpa en tandborste går in i en affär. Genom att föra upp handen mot munnen och vispa runt lite i luften framför tänderna lyckas den stumme att imitera en tandborstning så att expediten genast förstår vad som önskas, och köpet är snabbt och lätt avklarat.

Nu till frågan. Om det vore en blind person som önskade köpa ett par solglasögon. Hur skulle den bäst göra för att uttrycka detta så att expediten snabbt skulle förstå? När du tycker du har ett bra svar på frågan, kan du skrolla ner och se om det överensstämmer med testets svar


































Han öppnar munnen och säger: "Jag skulle vilja köpa ett par solglasögon"

Om någon mot all förmodan skulle ha svarat fel på denna självklara, lätta IQ-fråga så kan du ju alltid skylla på att du trodde expediten var döv. Handen på hjärtat! Hur gick det?

Helgen som gått

Min helg har varit riktigt bra och mestadels bestått i umgänge. Helgen inledde vi ju med en tur till nyöppnade Dollarstore, där blev det en del tvättmedel, sköljmedel, skurmedel, tandkräm, rengöringsdukar osv. Därifrån var det sedan bara att ila hem för att fräscha upp sig lite, middagen hos Maria startade kl 19. Den har jag ju redan berättat om i inlägget innan.

Lördagens middag var lika trevlig den, Daniel hämtade U & K strax före 19. Middag, dessert och kaffe var inmundigat klart runt 22:30 och då började vi prata om att ta en bastu. Vi var sena in i diton, tror att klockan närmade sig midnatt. Men mysigt var det. Och riktigt, riktigt varmt. Daniel fick upp tempen där inne ordentligt. I går var det bara lugnt, jag var och hälsade på Agneta som var förkyld och krasslig, köpte kinamat och sen blev det film på kvällen. I går var det "The Lookout" och "Boogeyman 2" som gällde, ingen av dem var väl någon höjdarfilm.

Enda planen för kommande helg är att vi ska vara barnvakt åt Lina och Max mellan lördag och söndag. Det känns mycket skönt, lugnt och stillsamt och mysigt med kidsarna i huset.

Innan jag avslutar skickar jag en varm grattiskram till Erika Ö på 32-årsdagen. Hipp, hipp hurra på din födelseda'!

Jag är imponerad av mig själv!

Ja. Det är jag faktiskt. Jag har de senaste åren lärt mig att uppskatta livet och det jag har på ett sätt jag inte gjort förr. Även om det ibland känns OFANTLIGT tungt att lämna sängvärmen, för att bädda, duscha, sminka sig, fixa hår, klä sig och promenera till jobbet så kan jag faktiskt se hur lyckligt lottad jag är. Jag har en säng att "tvingas" upp från, jag har rinnande vatten i en kran, jag har pengar till smink, ben att gå på och en anställning. Dessutom har jag de allra bästa av vänner, en fantastisk familj (och svärfamilj) + en ljuvlig make. Jag är för en sisådär två timmar sen hemkommen från middagen hos Maria. Hon bjöd på så himla god mat, trots lite missöden blev allt superlyckat och vi fick skratta gott :-D Kvällen var mycket lyckad. Synd bara att två drog iväg hem lite tidigare, det gjorde det ju omöjligt för oss att spela spelet som Bettan hade med sig. By the way... Bettan är en av Marias allra bästa vänner. Jag har träffat henne vid rätt många tillfällen nu och jag måste bara säga: en sån rar tjej! Nu ska jag i alla fall ta och stänga mina blå, liggande i sängen på bilden ovan (äntligen har tygtavlan kommit på plats). I morgon...äh...jag menar sen idag, är det min tur att vara värdinna. Kram

Strålande nyheter!

Jaaaaaaaa! Nu är det klart!

Det blir en galleria i Boden. Byggnationerna kommer att dra igång redan i april och allt ska stå klart för invigning i september 2009. Gallerian kommer att inrymma 25 butiker varav 3 kontrakt är klara redan nu, nämligen The Phone House, Kapp Ahl och Silver Box. Vilket enormt lyft för kommunen!

Idag slog för övrigt Dollarstore upp sina portar här i stan också. Efter jobbet ska jag, Daniel och Kristina åka dit för att fylla upp förråden lite. Min gissning: vi lär inte vara ensamma *s*

Äntligen!

Jag har länge velat ha en laptop och nu har jag beställt en. Längtar en hel massa efter min nya vän! Det är absolut inget fel på min stationära dator; den fungerar klockrent och är inte mer än 2 år gammal - men den är lite tung att släpa runt på *s* Med tiden har jag börjat längta efter att kunna surfa från soffan eller andra ställen hemma och att kunna ta med sin egen dator på resor. Jag har inte krav på någon vidunderlig prestanda men jag vill kunna surfa smidigt med den och kunna köra ett par program åt gången och hittade min nya kärlek i Fujitsu Siemens AMILO Pa 2510. Den kommer att bli ett underbart komplement till min Dell därhemma.

Osäkerhet och oro

Älskade vänner! Tänker på Er och håller tummar och tår - hårt! ♥

Snö snö snö!

Snön fortsätter att fullkomligt vräka ner, dessutom blåser det så att det yr från tak, bilar, vägar och träd. Det går nästan inte att se ut genom fönstrena pga snön som piskar emot.

Inget trevligt väder alls. Kvällens promenad ser ut att gå i stöpet, det är inte minsta lilla inspirerande att ge sig ut i detta rusk.

Efter jobbet ska jag och Daniel åka och handla lite inför helgen. Lördagens middag med U & K kommer att bestå av Gorgonzolafilé, klyftpotatis och sallad och till dessert en hallonmarängtårta. Sen när vi kommit hem ska jag fixa en smarrig fisksoppa och jag antar att Daniel måste ge sig ut på "snösvängen" för att röja upp vår uppfart lite. Fajtas mot snöflingorna - om det nu är lönt. Det får mig osökt att tänka på ett gulligt talesätt: "att städa medan barnen är små är som att skotta medan det fortfarande snöar"

Nu ska jag kila iväg på den där koppen java sen ett sista ryck här för dagen!

Alla dessa Erikor...:)

En vacker blomma och ett stort grattis till:

• Erika W.
• Erika Ö.
• Erica K.
• Erica R.

...på namnsdagen!

Snöfall och blåst...

....är ingen angenäm kombination när man promenerar till jobbet!

Min vy...

...as we speak. Nästan 20 minus ute. Småfrusen och trött efter jobbet. Ligger i soffan, Daniel har tänt en värmande och vacker brasa och begett sig in i duschen. Snart ska vi avnjuta en film här i brasvärmen. Livet är allt bra skönt...

Trytande tålamod

Sedan jag skaffade internet 1995 har jag uppskattat "nätsocialiserande", jag fick snabbt smak för detta med chat och communitys och har fortsatt att tycka om att prata med folk världen över. Det är intressant, stimulerande och givande. Konversationerna kan handla om allt mellan väder och vind till mer djuplodande ämnen. Alltid ger det något, vi är så otroligt olika och nya infallsvinklar inom olika ämnesområden är berikande, människor är fascinerande varelser...

Däremot så har det hänt något på sistone. Jag har inte längre samma ork att pladdra väder och vind med varenda jäkel som skriver. Detta är i och för sig inget konstigt, jag har ju ett liv att leva utanför internet också. Det jag däremot reagerar på är min brist på tålamod, förut kunde jag rycka mer på axlarna åt folks dumheter medan jag nu tänder till rätt snabbt. Jag anser att jag har en tydlig och bra presentation på de ställen där jag finns registrerad och får jag då frågor som rör sådant som jag redan berättat i min presentation så dimper personen på andra sidan genast i mina ögon. Jag finner till exempel absolut inget intresse i att prata med en människa som frågar om min ålder, när det är ett av det första som står skrivet i min presentation. Vill man framstå som en människa med nåt innanför pannbenet så tar man sig väl tid att kolla upp sånt innan man skickat iväg sitt mail. Häromdagen fick jag ett mail på ett av ställena där personen i fråga undrade om det var längesedan jag separerat. Vad då separerat? I min presentation har jag tydligt och glittrande berättat om mitt Las Vegas-bröllop.

Visst går ju det där upp och ner nu också, vissa dagar kan jag ta saker och ting bättre än andra och skaka av mig korkade saker som dimper ner i inboxen. Jag är inte alltid på hugget! *s* Det där påverkas nog ganska mycket av att jag känner att jag inte har samma tid, lust och ork till nätkonversationer och vill ha ut det mesta av de som väl blir av.

Men jag kan inte längre bara rycka på axlarna som förr och försöka bemöta det hela med en trevlig tillrättavisning. Jag känner istället hur hornen växer och hur jag blir bitsk, antingen åker mailet i soporna pronto eller så skickar jag en snäsig kommentar om saken.

Har de intressanta, intellektuella och kommunikativa människorna lämnat nätet eller är det bara så att den där bägaren runnit över?

Underbart!

Stannat vid järnvägsövergång. Vintervitt. 16 minus. Strålande sol. En riktigt vacker vinterdag med andra ord. Godis för själen.

Varning för grytlappen!

För en tid sedan fick jag en grytlapp i silikon, denna är tillverkad av italienska Silikomart. Amerikanska företag är ju kända för att i överkant varna för och frånsäga sig ansvaret för sina produkter, däremot visste jag inte att europeiska företag också gjorde så. Av någon anledning valde jag i alla fall att läsa informationsbladet till grytlappen och fick mig ett gott skratt. Alla vet väl att en grytlapp används i "varma sammanhang"? Så här stod det i informationsbladet:

LÄS DETTA INFORMATIONSBLAD INNAN DU ANVÄNDER DEN PERSONLIGA SKYDDSUTRUSTNINGEN. Grytlappen som beskrivs i detta informationsblad uppnår endast nödvändig skyddsnivå om den används och sköts enligt anvisningarna i detta informationsblad. Tillverkaren frånsäger sig allt ansvar vid felaktig användning eller skötsel av grytlappen. Kontakta skyddsombudet på ditt företag när du har läst igenom detta informationsblad och du fortfarande känner dig tveksam eller osäker inför hur grytlappen ska användas, skötas eller vilket skydd den garanterar. Vid behov, kontakta tillverkaren för ytterligare information.

...men för bövelen, det handlar om en grytlapp! *s*

Vända i Vändträsk

Måndagen visade sig bli en bra dag trots att den inleddes med illamående, den otrevligheten lade sig under förmiddagen. Ordnade korvgryta till middag, en massa rotsaker och lite köttkorv. Inte alls dumt emellanåt men Daniel blev väl inte direkt frälst *s* Det blev rätt mycket mat så jag har lunch för två dagar i veckan. Mycket bra! Efter middagen gick jag, Pernilla och lille Robin ut på en promenad och sen hem till dem för att se lite TV. Hem gick jag närmare 21:30. Mycket promenerande blev det och bra är ju det. Frisk luft och motion gör bra för kropp och själ.


Snyggot!

Jag har sovit som en klubbad säl i natt, tror inte att jag vaknat till en enda gång. Det brukar jag alltid göra, åtminstone när Daniel kliver upp för att åka till jobbet. Idag vaknade jag av en kombination av mobillarmet och att Daniel kom hem igen, han är förkyld och inte så piggelin men hade tänkt jobba halva dagen ändå fast tog sitt förnuft till fånga och vände i Vändträsk (just the place for such a thing, eller hur? *s*). Lite onödigt att åka iväg överhuvudtaget bara.

Planerna för veckan är (utöver jobb) som följer:

• tisdag: Tove och Jonas kommer på besök
• onsdag och torsdag, inga speciella planer. Någon promenad och så kanske vi måste göra ett nytt försök med tapetjakten, vi tror oss ha funnit en tapet till köket men hallen återstår ännu.
• fredag: blev bjuden på tjejmiddag hos Maria här på jobbet, tackade ja till detta idag :)
• lördag: middagsgäster
• söndag: vi försöker oss väl på en söndagsfilm i alla fall, även om vi hamnar i otakt i och med att Daniels träningar kickat igång på allvar.

Min arbetsgivare har anordnat en fest på Club Magma i Luleå den 7/3. 600 platser finns och för 150 kr får man välkomstdrink, buffé och bussresa hem. Vi är ett gäng härifrån som ska åka, det är ju kul när det händer nåt festligt här i organisationen. Jag och Kristina har dessutom passat på att boka hotellrum för hela helgen. Vi kommer att stanna över och göra stan på lördagen, kanske blir det nån SPA-behandling också och sen går vi ut även på lördagkvällen. Det blir en helhelg med andra ord. Med en premiecheck från Coop betalar vi 1398:- för två nätter och två personer på ett centralt hotell. Det är ju ett riktigt bra pris!

Nu ska jag ögna igenom lite bloggar och se vad som hänt i era liv! :) Ha en mysig dag hemma, Daniel och krya på dig!

Seg måndag

En trevlig helg har passerat. Vi hade mycket trevligt ute; fantastiskt god mat på Tallkotten (som alltid) och kul på Olivers. Mycket dansa blev det. Kul! Vi tog den tidiga bussen hem, kände oss rätt färdigdansade och nöjda då.

Men oj, oj, oj så trött jag var i morse. Känner mig inte helt kry faktiskt. Fryser och känner mig illamående. Det kändes som att det var på vippen att jag skulle kräkas i morse, tandborstningen var en plåga. Daniel är dessutom förkyld, så vi är inget muntert gäng *s*. Han skulle visst ta lite komp.tid i eftermiddag och jag är på vippen att haka på då om jag fortsätter att känna mig så här. Längtar efter soffan och ett tidigt sänggående ikväll.

Ska försöka få lite gjort här nu..

Rapport från sängen

Se, så ljuvligt. Snön är åter, likaså minusgraderna. Här är det gudomligt skönt. Härlig säng, svalt sovrum och tjocksockar;-). Känner mig riktigt trött men hade tänkt hinna bläddra lite i en tidning innan Blund kommer. Hela kvällen har varit lugn och skön, sett "Let's Dance" i Rambo. De är så duktiga och vackra hela bunten...ja, nästan i alla fall. Fast allra vackrast är ju Tobbe (Dilbas danspartner), Carin (den kvinnan fullkomligt strålar) Danny och Björn (ja, jag vet att han är gay men han är likväl goodlooking). De är så graciösa där de far fram över dansgolvet. Hållningen är helt underbar. Och så alla fantastiska kläder. Som jag sagt...jag gillar verkligen det där programmet. Annars då? Lite nätsurfande i pauserna och Sms:ande med Pernilla från tjejmiddagen. Nu ska jag ta itu med den där tidningen. Tänkte se om jag får ett sug efter att knata in till stan och se om presentkortet på Lindex kan förbrukas i morgon. Natt natt!

Urskönt!

Härlig röst, ljuvlig musik, bra text och vacker video. Hellyckat med andra ord!


Everlast - "White Trash Beautiful"

Manu Chao

Manu Chao. Sicken skön kille! Gillar hans sound. "Me Gustas Tu" är en favvo sedan länge och i veckan hörde jag denna...


Manu Chao - "Bongo Bong"

...lika skön den!

Glädje och sorg

Samma text men tänk vad tempo kan göra med en låt. Båda är dock bra!

Cascadas upp-poppade version. Blir glad. Känns party!


Cascada - "What Hurts the Most"

...och så Rascal Flatts original....heartbreaking.


Rascal Flatts - "What Hurts the Most"

Tack för all uppvaktning!

Min första egenhändigt gjorda smörgåstårta minsann!

Tack för all fin uppvaktning i form av hälsningar här på bloggen, på NK, på Facebook, via MSN, mail och SMS samt såklart ni som grattat mig på jobbet och nära och kära som besökt med presenter och blommor. Ni är underbara!

Till er som som eftersläntar lite på att komma och födelsedagsfika: jag ser fram emot att träffa er! ♥

32-årsdagen är här!

Nu har jag varit dålig på att uppdatera här. Så nu tycker jag att det är dags - dagen till ära. Något revolutionerande har inte hänt sedan sist, visst har det skett lite saker men det är inget jag skriver om här *s* Det har blivit en del nattsuddande i veckan, både måndag och tisdag var jag uppe/vaken på tok för länge, i går tog jag mig i säng lite tidigare i alla fall. Somnade med tjocksockarna på - härligt! Daniel härjade med vår diskmaskin mer eller mindre hela kvällen. Den jäklas en del, den kan gå klockrent några diskar sedan vägrar den tömma och felindikationslampan börjar blinka. Finns det någon vitvaruexpert där ute som har några spekulationer om vad som är fel? :)

Så till nåt annat...fyyy vad vädret är tragiskt. Jag sitter nu här med dyngblöta strumpor. Det är egentligen gummistövlar på som gäller. Jag har fått kryssa fram mellan vattenpölar, ishalka och snömodd i morse. Usch!

I dag fyller jag för övrigt år, jag lägger ännu ett helår bakom mig och påbörjar ett nytt; nämligen mitt trettioandra. Årets firande blir hemfixad smörgåstårta (det ska bli spännande*s*) och fika i kväll för familj och vänner. I morgon bjuder mina kollegor på lunch, vi at-kollegor brukar göra det för varandra här på huset och på lördag bjuder Daniel mig på middag på Tallkotten m.m. Mina föräldrar skulle komma förbi till veckan eftersom pappa ska jobba över, likaså kommer Tove och Jonas till veckan. Så det blir ett utdraget firande :)

Nu ska vi se om nån har nåt att förtälja på telefon och samtidigt passa på att ögna igenom morgon- och dagstidningarna.

Ha en förträfflig dag!

På med reflexerna!

Kollade igenom Clas Ohlssons reklamblad igår och fann lite inspiration. När jag var yngre och bodde hemma i byn var jag jämt och ständigt hos min bästis som bodde ca. 2 km bort. Ofta promenerade jag dit längs landsvägen; vintertid utklädd till julgran *s* Nåja, inte riktigt men reflexer har ALLTID varit A & O. De hängde på sidorna om jackan, satt på skorna, runt ärmarna på jackan osv.

När jag sedan fick körkort själv och började färdas längs landsvägen insåg jag att långt ifrån alla bär reflex, inte minsta lilla tillstymmelse till reflex. Vid några tillfällen har jag kommit körande i godan ro för att upptäcka smågrabbar gå i bredd längs byavägen - utan reflex. Det är en chockartad upplevelse! Att plötsligt se folk torna upp sig. Hjärtat slår som om det är på väg ut ur bröstet och humöret sätter in. Mer än en gång har jag varit på vippen att stanna bilen och ge folk ett sanningens ord. Utan reflexer agerar ni som självmordskandidater - men jag vill inte vara den som kör på er! På med reflexerna!

Tänk på att i mörka kläder syns du först när bilen är 20 meter från dig, i ljusa kan du synas 60 meter bort medan du med reflex syns redan på 125 meters avstånd!


Och glöm inte; reflexer är färskvaror!

Tack Tove!

Tack för en riktigt inspirerande och motiverande stund på MSN! ♥

Pernilla förgyllde min dag...

...med världens vackraste Robins jätteleende...


Supersöta lilla kille!

Monday, monday!

Inte ett enda inlägg under hela helgen men nu kommer ett.

Ännu en helg har förflutit och en bra sådan. Flexade ut lite tidigare i fredags och drog till Luleå med Daniel för att kolla in lite mellandagsrea. Vädret var rent ut sagt ohyggligt, blötsnö och elände. Inte vidare kul att klafsa omkring i men vi gjorde det till en kort sejour. Jag gjorde en del fynd, fick bland annat tag på en svart kofta. Nåt jag längtat efter ett tag. Och inte att förglömma: ett par mysbyxor. Jag har inte haft ett par mysisar på flera år men nu har jag ett par i min ägo igen. Så skönt att kura ihop sig i om kvällarna. På kvällen blev det faktiskt en sväng till Olivers här i stan med Agneta och Diana. Först lite vin och "Let's Dance" hos oss. Man måste ju passa på då Agneta väl känner för saken, det är sällan det sker numera. Träffade en del bekanta ute och fick svänga "mina lurviga" - så jag är nöjd.

Lördagkvällen var Daniels, han hade grabbfest i källaren så att det stod härliga till. Det dracks öl, avnjöts fotboll på TV, spelades sällskapsspel, poppades musik, badades bastu, sjöngs och skrattades. Stämningen verkade hög och hjärtlig. När de sedan drog iväg ut på krogen så passade internet på att lägga av hos oss (inte första gången som den där jäkla routern gormar! *muttra*) så då lade jag mig i Rambo och zappade lite på TV:n fastnade på Canal+ och Hitchcocks "Fåglarna" men det dröjde inte länge innan jag somnat från den, jag väcktes av Daniel då han kom hem från krogenoch då blev det vidare flytt till sängen, dock via avsminkning och tandborstning.

I går hade vi vår "stående" och efterlängtade söndagsmyskväll. Källaren, soffan, en brasa och film så att det står härliga till. I går hann vi med efterlängtade "Comic Strip - Fyra män i en bil", "See No Evil" och "Irene Huss - Tatuerad Torso".

På onsdag tänkte jag förbereda lite inför födelsedagsfikat jag ska ha på torsdag. Tänka sig, då blir jag 32 år. Jag fyllde ju nyss 14! *s* Torsdag får vänner och bekanta som önskar droppa förbi på fika. Pernilla föreslog tjejmiddag på fredag men jag får hoppa det denna gång, dels handlar det ekonomi, januari är ingen höjdarmånad ur det perspektivet, fast det känner vi väl alla till. Sedan handlar det även om att jag vill ta en stillsam hemmakväll med tanke på att torsdagen kommer att gå i socialiseringens tecken och att jag och Daniel ska åka ut och äta och ta en "natt på stan" i Luleå på lördagen. Det känns som evigheter sedan jag och D körde en sån där Luleå-sväng. Vi brukar ha så mysigt! Vi inleder med middag på Tallkotten, vi brukar båda äta deras underbara Tricolore sedan går vi vidare till nåt uteställe och roar oss. Enda nackdelen är ju att det blir så jäkla sent innan man är hemma, bussen hem går 03 så innan vi är i Boden igen, har knatat från busshållplatsen hem och gjort oss redo för sänggående så är klockan säkert närmare 05...

Nu ska jag ta och boka bord på "Tallis" :)

Ha en underbar måndag, trots kylan...*brrrr*

På tal om snyggingar...

Lille Robin växer så att det knakar och blir charmigare för varje dag som går.

Hans smil går inte av för hackor ♥

En sån söting!

Källa: www.aftonbladet.se


Källa: www.aftonbladet.se

Läs mer om lemuren Raz!

Animal Cops

Oj, vad jag tycker om att se Animal Cops på Animal Planet. Det är verkligen ett feel good-program. Jag älskar djur och mår rent ut sagt skit av att se/veta att djur far så illa och att människor kan vara så otroligt grymma mot dessa fantastiska varelser. Trots att ovan nämnda serie visar båda vanvårdade djur och djur som råkat ut för olyckor så är det otroligt intressant att se. Jag blir alldeles varm i hjärtat av se inspektörernas genuina kärlek till djur och kanske framför allt imponerad av att se hur djuren fortfarande kan vifta på svansen och ty sig till människor med tanke på deras erfarenheter - deras tillit mot oss borde vara obefintlig. I serien får man följa hur det går för djuren ända fram till adoptionen och deras liv hos sin nya familj.

Rekommenderas varmt!

Rädslan att möta människor i sorg

Många känner oro, rädsla eller nervositet för att möta sörjande människor, vilket jag tycker är fullt föreståeligt. Jag kan själv uppleva samma sak. Man vet inte vad man ska säga eller hur man ska vara. Oron äver att säga "fel saker" sitter i.

Allt som oftast så ligger det ju faktiskt inget i denna oro. Jag har själv förlorat många nära och har alltid uppskattat att höra av vänner och bekanta i dessa stunder trots att det var svårt för mig att förstå hur världen kunde fortgå där ute, hur folk kunde skratta och leva som förr. Jag har aldrig analyserat minsta ord eller känt att de sagt fel saker.

Däremot vet jag nu att man faktiskt kan säga "fel" saker. Orden i sig är inte fel, inte tillfället heller men människor reagerar olika. Att önska "trevlig helg" åt någon som just förlorat en nära är inget hån. Det är en genuin önskan. Men det finns personer som inte kan se det så...

Ska jag, eller ska jag inte?

Jag hyser starka funderingar på att lämna svenska kyrkan. Anledningarna till detta är flera. Till att börja med är jag inte speciellt religiös. Men sedan tilkommer även ideologiska (det finns mycket som kyrkan står för som jag inte delar) och ekonomiska skäl - så dumt är det ju inte att hoppa ner ett steg i skattetabellen.

Jag ska i alla fall ge det en ordentlig tanke innan jag fattar mitt beslut...

Och hon har gjort det igen!

Sjöjungfrun som bloggar på Aftonbladet har kommit med ännu ett fullkomligt idiotiskt inlägg! Hon har tack och lov stött på en del bemötanden. Bland annat detta.

Det är inte första gången - och knappast sista. Om det ligger någon som helst sanning i att personen bakom läser till lärare ("hon" har dock en hel del svårigheter med att stava rätt så det kanske inte är fallet) så är det skrämmande. Ska en person med dessa värderingar (läs gärna fler av inläggen) undervisa och vara en förebild för våra barn?! Dumheterna och fördomarna står som spön i backen, lägg gärna lite extra energi på att läsa "hennes" inlägg om oss bönder (ja, vi utanför Stockholm), om människor med celluliter som har mage att visa sig på stränder och om att smala oftast tillhör en högre samhällsklass än tjocka.

Återigen hoppas jag att detta är ett internettroll som enbart är ute efter att provocera. fast även om så är fallet kan man ju undra...

Trötthetens högborg

Det måste vara jag...i alla fall denna vecka.

Jag är trött på morgonen (i och för sig ingen nyhet, jag är inte en morgonmänniska), seg under dagen och död efter jobbet. Anledningarna til detta är nog flera, dels har jag börjat om att jobba igen efter två veckors ledighet men sedan är nog en stor bov detta mörker. Det är mörkt när jag promenerar till jobbet och det är mörkt på eftermiddagen när jag ska hem. De stunder jag är ut under dagen är ju inte så långa. Dessutom är jag ju ett fan av punktbelysning, hemma må ju vara men på jobbet borde jag verkligen tända taklampan (ohyggliga lysrör!) och inte sitta i ett mörkt rum med smålampor och datorskärmen som enda ljuskälla. Så nu i vinter tänkte jag faktiskt:

1. börja tända taklampan på kontoret (hur plågsamt det än må vara!)
2. börja äta multivitaminer (har tänkt på B-vitamin och silica länge eftersom jag vet att hår, hud och naglar mår så mycket bättre då jag äter dessa)
3. försöka ta mig ut och gå en stund på lunchen (de gånger tid ges)
4. försöka ta mig ut lite oftare på kvällspromenader också (detta har ju fallit lite på sistone)

Det är redan onsdag, hittills har veckan gått i rasande fart. I morgon efter jobbet blir det turbo. Jag och Daniel ska och helghandla, det ekar nämligen i kylen och sedan tänkte vi försöka hinna kolla på lite tapeter till hall och kök, hans pappa ligger tydligen på om saken. Jag antar att han vill komma igång med att hjälpa att oss få upp dem. Efter detta är det bara att rusa hem och fixa middag så att Daniel hinner äta innan träningen. Planen är att jag och Aggis ska ta en promenad på kvällen. På fredag tänkte vi dra en snabbis till Luleå, jag måste verkligen köpa lite nya kläder! På kvällen är jag bjuden på inflyttningsfest hos Lippe. Det låter verkligen jättetrevligt men med tanke på hur trött jag känner mig så tror jag att jag behöver en kväll i soffan (till "Let's Dance"-premiären). Jag ska dock inget bestämma redan nu...Lite löst prat om utgång i Luleå med Kristina på lördag finns också - det känns än mer oöverstigligt. Så...jag håller helgen öppen och tar dagarna och kvällarna som de kommer. Daniel ska i alla fall ha grabbfest i källaren på lördag. Bastu, bira, allsång och Playstation står på agendan*s*

Nu ska jag rusa iväg på ett möte! Ha en god dag!

En varm rekommendation!

Missa absolut inte "Death at a Funeral" ("Trångt i Kistan") om du gillar förvecklingskomedier. Denna är helt underbar!

Fy på mig!

Så har vardagen och allvaret kommit i kapp. Jag är ingen pessimistisk person men lyckades ändå med "konststycket" att börja grubbla på allt möjligt elände i går kväll/natt när jag skulle sova, säkerligen bara för att jag var extra angelägen om att lyckas med det med tanke på dagen jobbstart. Jag hann få dåligt samvete över att vi inte varit upp och hälsat på syrran och mina föräldrar sedan de kom hem på nyårsaftonen, jag började tänka på eländet med en pendlande make (längs kurviga, hala och djurtäta vägar) och jag hann även börja oroa mig för att bli arbetslös. Jodå, jag hann klämma in det mesta som säkerställer svårighet att somna. Fy på mig! Lägga energi på att grubbla på sånt som man inte kan påverka. Jag brukar inte göra det och det var förhoppningsvis ett undantag!

Det känns lite vemodigt att veta att det är ett halvår till nästa längre ledighet. Missförstå mig rätt nu. Jag trivs alldeles förträffligt med mitt jobb men nog är det helt uuunderbart med ledighet, att bara njuta av sovmorgnar och att fylla dagarna med precis vad man själv önskar med de människor man önskar. Dessutom har det ju varit extra mysigt nu i huset. Nåja, snart är man inne i rullarna igen, inne i de rutiner och vanor som följer med vardagsliv.

I kväll börjar Daniel träning om och jag har planer på att roa mig med ett städryck. Tänk att sånt har blivit så mycket roligare i och med flytten till huset. Jag "beklagade" mig faktiskt lite skämtsamt till Daniel om att jag blivit mer och mer "gammal och tråkig". I stället för krograce och annat lockar det mer med städ, tvätt och soffmys *s* Hans teori var att det var för att jag numera är "fru" - så det kanske var nåt som kom med ringen? ;)

Nu är det dags för en kopp java!

All alone

En lite trist dag. Daniel har börjat om att jobba, det är inte alls lika kul att vara hemma och ledig ensam som i hans sällskap. Känner mig dessutom småkrasslig; hes och seg och så mensvärk på det. Jag ska i alla fall försöka göra det bästa av saken. Med tanke på att jag inte känner mig så pigg så hade jag tänkt ta det mycket lugnt idag, tanken var att jag och Kristina skulle ha åkt till Luleå på shoppingtur men jag hoppade av det tåget. I stället har jag rivit bort sängkläderna och ska slänga dem i maskinen, bäddar rent först när Daniel kommit hem, jag behöver nämligen hjälp med att vända den supertunga bäddmadrassen innan dess (ja, den ska vändas då och då - för längre livslängd). När maskinen är startad ska jag ta mig en uppfräschande dusch, krypa i lite sköna kläder, ordna mig lunch och sätta mig och kika på "Våra Bästa År", som jag f.ö. har absolut noll koll på numera *s*. That's my day! Lugnt, skönt och välbehövligt...

*loggar ut*

Grattis Susanne...

...på din 32-års dag...

Var jag först?? *s*

Två ting har jag...

...lärt mig i kväll och ett ting har jag fått bekräftat (tack vare lite diskussioner *s*)!

1. Sommartid infördes i Sverige först 1980. Det trodde jag (ehmm...många av oss "yngre") inte!

2. Priscilla Presley var bara 14 år då hon träffade Elvis

....sen har jag fått bekräftat att...

ALLA barn är olika! Men jag är särskilt förtjust i ett vackert sådant, nämligen...

Robin

Tack för en trevlig nyårsafton, mina Vänner! Jag hoppas att Ni får den sömn Ni förtjänar men gissar att två av Er inte får den..tyvärr! ♥