2008-års budgetproposition trycker på vikten av rehabilitering och tidiga kvalificerade arbetsförmågebedömningar. Detta i och med att sjukförsäkringen blivit bra mycket snävare. Detta är ju vårt (arbetsterapeuternas) fält och vår styrka! Vi kan göra de bedömningar som krävs och efterfrågas. Är det vår tur att få visa "framfötterna" nu?
Sjuksköterskorna strider för sina löner - med all rätt! Vår profession känner precis samma sak. Vi har en fullgod treårig universitetsutbildning, ett massivt ansvar för våra patienter och deras välmående samt en yrkeslegitimation som innebär ett extra yrkesansvar. Detta är dock inget som avspeglas på våra löner och så har det alltid sett ut. Som universitetsutbildad skäms jag nästan för att berätta vad jag tjänar. Men jag berättar likväl, för jag tror nämligen att öppenheten i sig är ett steg mot förändring...
Att människor blir långtidssjukskrivna, sjukpensionerade eller beroende av hjälpinsatser i form av kommunala boendealternativ och hemhjälp/personlig assistans resulterar i enorma samhällskostnader. Min profession, med vårt rehabtänkande kan hitta potentialen hos de flesta människor och i och med detta minska både personligt lidande och samhälleliga resurser.
När ska vårt jobb värderas ? Kanske nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar