Det räckte med ett telefonsamtal för att den där sköna känslan i kroppen och lusten och tiden för att lägga sig och läsa tidigt skulle försvinna. Ett telefonsamtal och poff så var allt borta!
Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag/vi ska göra eller hur jag/vi ska hantera detta. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja.
Saker och ting bara eskalerar!
Jag var så trött i går efter allt men hade ändå så svårt att somna, kropp och själ var uppjagade och det är inget man bara kan stänga av.
Hursomhelst så lyckades jag somna till slut, tisdag anlände men huvudet är även denna morgon fullt av tankar. Knökfullt!
Nu ska jag försöka fokusera och så får vi se hur dagen ter sig...
2 kommentarer:
Jadu....man ska vara stark...
Älskar dig och jag är så tacksam att vi har varandra. Puss
Ja, det är inte lätt. Är också innerligt glad att vi har varandra ♥
Skicka en kommentar