En om vartannat trevlig, tung, omtumlande och fin helg har passerat. Tiden har nyttjats väl i form av promenader, TV-tittande (jag såg faktiskt båda avsnitten av "Selma"), bad, sömn, god mat (på Thai Thai och Tallkotten), skratt, tårar, lite vin och goda och viktiga samtal. Jag tänker inte dra desto mer om helgen än så. Uppenbart är i alla fall att man kan känna sig väldigt lycklig och oerhört olycklig samtidigt - och det är väldigt energikrävande att kastas mellan dessa känslor, dessa toppar och dalar och oftast sammanfaller de dessutom och skapar en enormt uttröttande känsla hela vägen ner på cellnivå. Jag är ypperligt glad att ytterligare sex lediga dagar väntar innan jag ska återgå till energi, professionalism och dedikation.
I morgon är det dagen före nyårsafton. Jag kan inte låta bli att undra hur mitt 2009 kommer att bli. Jag har aldrig känt ett behov eller en önskan om att få en titt in i framtiden förut, kanske för att jag levt så nära intill människor med förmågan? Eller för att jag känner att livet är ju allt det där vi inte vet om. Allt det där som väntar runt nästa hörn. Hur kul är det att leva ett färdigregisserat liv? Men nu kan jag ärligt erkänna att jag är nyfiken på en snabb liten titt...eller vänta, är jag egentligen det? Nyfiken är jag men skulle jag vilja se och veta? Hur skulle livet fram tills dess te sig i så fall om man visste? Nä, jag lever nog hellre i ovisshet...don't you?
Jag vill avsluta med en varm hyllning till världens bästa man, det finns ingen som Daniel. Han är en sann pärla i ett hav av grus och sand. Jag älskar dig så oerhört mycket! Tack för att du är den du är, nån bättre man finns inte! Du är värme, kärlek och omtänksamhet personifierad.
Nu ska jag gå och fixa mig en liten blöta till (sen) middag. Årets första och därmed troligtvis bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar