Natten som gått har inte varit en av mina bästa, jag har vaknat x massor. Kollat mobilen gång efter annan, det enda SMS jag ville ha kom aldrig, däremot trillade det in en del andra underliga meddelanden som jag inte förstod ett knyst av. Enbart stressande. Har sovit stundtals, vaknat, sovit, vaknat och till slut gav jag upp och klev upp.
Just nu lever jag i ett gränsland. Ena stunden spritter jag av lycka och känner mig så oerhört priviligerad. Andra stunder hugger de svåra stunderna i verkligheten tag i mig. De kommande månaderna kommer att ha sina rejäla droppar, det är jag medveten om men förhoppningsvis ska de glada och trevliga stunderna vara bra mycket mer dominerande och slutmålet helt fantastiskt. Hursomhelst så vet jag att min "emotional rollercoaster" kommer att hålla i sig ett bra tag till, det känns tungt men det är helt klart värt det. Den grundläggande orsaken till situationen och argumentet det är tvivlar jag inte det minsta på, hade jag tvivlat så hade jag aldrig utsatt mig för detta. För det är tungt ibland. Mer än tungt.
Det jag behöver under denna period är en känsla av trygghet, tilltro och en utsträckt hand som är lite mer än vad som hade behövts om situationen inte varit som den är just för tillfället. Jag måste känna dedikation, seriositet och allvar. Vi måste vara bra på uppmuntran och bekräftelse. Jag är helt inställd på att ge allt detta och behöver samma sak tillbaka. Utöver detta måste ju såklart "face to face" till.
Låt oss bära varandra genom denna fas, mot slutmålet, starka tillsammans...
2 kommentarer:
Hej på dej!!Har inte en aning om vad det är du går igenom, men vill bara berätta att jag har själv varit med i en ordentlig "rollercoaster" där jag trodde att det skulle sluta riktigt illa, men just nu så ser jag ljuset å det är en underbar känsla och hoppas att du också får denna härliga känsla att du ser slutet på "karusellen".Kram å god fortsättning.Ps: Du är en otroligt bra bloggare
Det kommer nog mer information med tiden. Jag är medveten om att jag är lite "luddig" just nu men jag känner att situationen kräver det...och mitt uppe i detta använder jag ändå bloggen som en ventil för att pysa ur mig lite tankar och funderingar. Tack för dina vackra ord! De värmer!
Skicka en kommentar